Första advent i vinterskrud
Vaknade upp av att mobilen vibrerade. SMS från mannen i Spanien som hade det lite kallt i lägenheten då gasen stängts av. Ingen värme och där med inget varmvatten. Kul...Hoppas värmen kommer igång snart igen, så att han inte fryser ihjäl! När jag så lyckades ta mig upp ur sängen möttes jag av fluffiga vita snöflingor som singlade ner. Så vackert, och på första advent och allt! Julkänslan ifann sig direkt. =)
Nu bakas det lussekatter i huset, 50st skall det bli som kommer att ätas här men också delas ut till bättre behövande. Eventuellt syster S och sambo. ;) Senare i eftermiddag skall vi tända första ljuset i adventsljusstaken och prova Herrljungas Mandarin- och chiliglögg. Mysigt.
Igår var vi i Ullared med halva Sverige. Ingen kö in i varuhuset men det var så mycket folk där inne så att det var en utmaning bara att ta sig fram mellan avdelningarna. Fick köpt lite julklappar, hemliga paket till julklappsspelen, två koftor och annat smått och gott. En fin dörrmatta med tomtar på köpte jag också som mamma och pappa snabbt la beslag på.
3st advent kvar och 24 dagar tills Vasse kommer hem igen. Nu är jag redo för jul!!!
Ett snöslaget Partille denna första advent
Trädgården på baksidan av huset
Dags för lussedegen att jäsa
Snart brinner första ljuset...=)
Den fina dörrmattan som fyndades för 29kr i Ullared
Nu bakas det lussekatter i huset, 50st skall det bli som kommer att ätas här men också delas ut till bättre behövande. Eventuellt syster S och sambo. ;) Senare i eftermiddag skall vi tända första ljuset i adventsljusstaken och prova Herrljungas Mandarin- och chiliglögg. Mysigt.
Igår var vi i Ullared med halva Sverige. Ingen kö in i varuhuset men det var så mycket folk där inne så att det var en utmaning bara att ta sig fram mellan avdelningarna. Fick köpt lite julklappar, hemliga paket till julklappsspelen, två koftor och annat smått och gott. En fin dörrmatta med tomtar på köpte jag också som mamma och pappa snabbt la beslag på.
3st advent kvar och 24 dagar tills Vasse kommer hem igen. Nu är jag redo för jul!!!
Ett snöslaget Partille denna första advent
Trädgården på baksidan av huset
Dags för lussedegen att jäsa
Snart brinner första ljuset...=)
Den fina dörrmattan som fyndades för 29kr i Ullared
Uppsats att skriva och ett hål i mitt hjärta
Nu är vi inne på tredje veckan med uppsatsen, om man räknar in metodveckan och det går såååå seeeeegt. Känns inte som vi kommit nån vart. Står fortfarande och stampar på ruta 1 el. 2 och ibland tar vi nästan ett steg tillbaka med. Suck. Tänk vad det skall vara svårt att hitta nåt att skriva om. Önskar att nån kunde ge mig en problemformulering och ett syfte här och nu så att jag kan sätta igång med nåt. Det här jädra snöovädret gör det inte heller bättre precis. Hoppas nu att bussen behagar komma på utsatt tid imon när jag skall ta mig in till skolan. Annars!!
Det är väl bara att kämpa på och låtsas som att jag inte har tandvärk, att jag inte har en lägenhet som jag måste få uthyrd VÄLDIGT snart, låtsas att jag inte ligger efter med uppsatsen redan och framför allt låtsas att jag inte har ett hål i mitt hjärta just nu. En tung tisdag med andra ord...
Det är väl bara att kämpa på och låtsas som att jag inte har tandvärk, att jag inte har en lägenhet som jag måste få uthyrd VÄLDIGT snart, låtsas att jag inte ligger efter med uppsatsen redan och framför allt låtsas att jag inte har ett hål i mitt hjärta just nu. En tung tisdag med andra ord...
Bröllopet inlägg nr.3, Ett minne för livet
Fotograferingen av våra porträttbilder var hur kul som helst! Det enda som vi egentligen saknade var en fotoassistent som kunde hjälpt till med mitt långa släp och med att hålla bukett och paraply emellanåt, men vi löste det trots allt rätt smidigt tillsammans. På väg mot den allé som vi sett ut som vår huvudplats för porträttbilderna var det en kvinna som slog ut sitt fönster i ett närliggande bostadshus och hurrade storslaget för oss. Haha, det var lite gulligt faktiskt. Vi hade nog kunnat hålla på i 2h lätt med fotograferingen men efter 1h och 10min så sa jag att nu får vi nog dra oss tillbaka mot festlokalen. Vi har än så länge bara fått ett litet smakprov på de färdigredigerade bilderna och visst ser de lovande ut!
Brudskålen fick vi ta utomhus då vi helt enkelt var alldeles för många för att få plats i ett och samma rum där inne. När vi kom gåendes tillbaka mot festlokalen hörde vi: "Andra sidan är ni klara" ifrån en bröllopsgäst och gensvaret lät sig inte dröja ifrån den stora klungan: "Jajamensan fattas bara". ;) Det tycker jag är sån bra förklaring på vilken härlig stämning som faktiskt blev på bröllopet. Alla verkade så glada och tycket att det var roligt att vara med. Det kan man ju aldrig räkna med när man planerar en bröllopsfest. Annat än att man vet att man har helt underbara vänner som verkar passa rätt bra ihop har vi märkt nu. Skoj! Efter brudskålen hjälpte mamma mig att fästa upp mitt släp med två säkerhetsnålar som vi planerat innan och sedan var det dags att sätta sig till bords för att intaga VÅR BRÖLLOPSMIDDAG. Det ni!
Brudskål
Till bords som man och hustru
Middagen flöt på väldigt bra och Toastmastern gjorde ett fantastiskt jobb precis som vi visste att han skulle göra. Med lagom mycket allvar och lagom mycket humor guidade han oss igenom middagen som bestod av en hummersoppa med kryddsmör och ciabattabröd som första förrätt. Just denna hummersoppa fick högt betyg av gästerna och även utav brudparet. =) Andra förrätten var en Toast Skagen på lite mörkare rågbröd med en skagenröra som var ganska fast i konsistensen och det gillade jag. Det blir lätt så mycket majonäs och cremé fraische annars. Huvudrätten var oxfilé med timjanrostade rotgrönsaker och en jättegod skysås. Mums var ordet. Vi var otroligt nöjda både med maten och med servicen som vi fick under kvällen. Alla talen var otroligt fina och kändes väldigt hjärtliga. Min pappa var först ut som talare och redan när han öppnade sitt tal som fylldes ögon med tårar. Det var väldigt känslosamt och ett jättebra tal. Överlag var det jättebra tal och det var dessutom lagom många, så man slapp bli avbruten mitt i varje rätt.
Middag vid den tredje tungan på E-bordet
Glad marsalk vid mittenbordet
Vasse och hans brorsbarn Berni...
Här någonstans när varmrätten nästan var färdigäten blev jag dessutom kidnappad! Hehe...det hade jag nog inte räknat med. Två av Vasses bröder och en av brorsdöttrarna fick mig med ut i en bil och sedan cirkulerade vi runt festlokalen innan de mot en mindre lösensumma, ett läppglans och diverse annat smått och gott var beredd att lämna tillbaka mig till min karl som fick bära in mig till middagsbordet igen. ;) Det var en rolig liten grej som jag ändå tror uppskattades. Åtminstone tyckte vi att det var kul att vi fick med lite rumänsk tradtion i det hela också. En liten kul ingrediens ifrån Toastmastern var att alla gästerna fick skriva små lappar med tips och råd eller nåt speciellt minne som de delade tillsammans med brudparet och lägga i en låda. Denna låda fick vi sedan och nu har lagt undan den för att öppna den först på vår ett årsdag som gifta. Det skall bli spännande läsning då!
Så var det då dags att skära upp tårtan efter en liten välbehövlig bensträckare för samtliga middagsgäster. Vi samlades inne kring tårtan i rummet bredvid matsalen och tillsammans skar vi första biten och provsmakade. Jag kommer ihåg att jag tyckte att tårtan såg lite svettig ut när vi först såg den för det var ju rätt varmt där inne och den stod precis bredvid en massa tända ljus. Men fin var den! 5 våningar hög och klassisk prinssesfyllning, precis som vi ville ha den. Nu blev det sådeles en sista sittning till bords med tårta, kaffe och avec. Lite roligt var det att vi glömt all Xanté hemma så gästerna fick nöja sig med 3 sorters avec att välja på Det var först dagen efter som Pappa märkte att alla Xantéflaskorna stod kvar hemma i barskåpet....
Vi är redo!
Tårtan i sin helhet med 5 våningar!
Yes, där satt den! Ni ser väl vem som har överhanden på tårtspaden...;)
Gillar att Vasse ger mig en sån liten och fint portionerad bit av tårtan..hehe...;)
Efter att borden röjts och bandet fått komma på plats och soundcheckat det sista lite, så var det då dags för bröllopsdans! Jag säger inte vals, för vi bestämde oss hyfsat tidigt för att vi inte ville valsa. Mest för att ingen utav oss kan dansa "fin vals" och därför att vi inte kunde hitta någon valslåt som vi tyckte om. Det kändes så opersonligt att valsa runt till sjösalavals eller nåt liknande. För att inte tala om hybris med att välja den klassiska wienervalsen. Nep, det blev en stilla innerlig dans, en tryckare med vals fattning kan man kanske kalla det. Lite så som de dansar sin "first dance" i USA. Låten som bandet framförde så fint var "She" som är med i filmen Notting Hill och som jag alltid fått gåshud av att lyssna på sen innan. Snacka om att jag kommer att få det fortsättningsvis med! Sedan hände en liten smårolig grej. När vi väl dansat en liten stund till "She" och mina föräldrar plus några till följt med i dansen så trodde både jag och Vasse att vår dans nu var över. Men då börjar bandet istället spela "I want to grow old with you", som Adam Sandler framför i filmen "The weddingsinger". Gissa om vi blev paffa! Visserligen hade vi pratat om att ha både dessa låtar då jag är väldigt förtjust i "I want to grow old with you" och tycker att den är så töntigt gullig, men vi hade ändå bestämt oss för att stryka den. Och så kom den ändå! Snacka om en luring. Det var i vilket fall underbart att dansa vår första dans tillsammans som gifta. Rätt magiskt faktiskt.
Här dansar vi tätt tillsammans...
Vi fick hålla koll på allt tyg i min klänning så att vi inte trampade på det när vi dansade
Mamma och pappa följde med in i dansen, när vi dansat en stund.
Sen så blev det dans, fest och barhäng för hela slanten. Bandet var skitduktiga och körde på låt efter låt. Riktigt roligt med tanke på att vi inte visste så mycket om det nya bandet som vi tvingades boka om till bara veckan innan bröllopet! Vår musikansvarige Mikael gjorde att fantastisk jobb med alla musikkontakter som han förmedlade och fixade med inför vår stora dag. Att han dessutom förgyllde kvällen med ett framträdande på scen till vår ära var ju bara så kul! Bo kaspers "Det här är nog det smartaste jag gjort" sjöng han riktigt, riktigt bra tillsammans med bandet som ackompanjemang. När bandet tog paus så passade vi på att spela lite rumänsk musik från en av brorsbarnens ipod. Det var populärt och väldigt många av våra vänner slöt också upp i den obligatoriska ringdansen. Vi fick också se ett dansnummer utav alla brorssönerna där även brudgummen slöt upp och visade några moves. Bandet tyckte det var hur kul som helst att spela när de fick sånt bra gensvar från gästerna som shakade som aldrig förr. Jag kommer särskilt ihåg när "Gimme, gimme, gimme" med Abba spelades, då kändes det som att dansgolvet fullkomlig exploderade. Så roligt det var att dansa loss och verkligen underbart att alla var så på G!
Marsalk Emil i baren
Musikansvarige Mikael gör en intressant min...=)
Syster S i baren
Kvällens underhållare nr.1 =D
När bandet spelat klart bjöds det på nattamat, obligatorisk korv med bröd, som blev bara korv för vissa. Vasse konstaterade snopet dagen efter att han hade blivit utan nattamat stackarn. Vet inte vad han gjorde då. =D. Kl. 01.45 kom taxin för att hämta upp oss vid festlokalen och köra in oss till vårt hotell istan. Vi försökte hinna säga hejdå till så många som möjligt som fortfarande var kvar och sedan packade vi in oss i taxin med vår färdigpackade väska från kvällen innan. Champagnen hade legat på kylning och när vi kom fram till Elite Plaza så tappade vi upp ett varmt bubbelbad i vårt fina badrum. Rummet som vi hyrt hade säkert 3meter i takhöjd och var jättefint. Äntligen kunde vi glida ner i badet och slappna av på tumanhand som nygifta. Vilken dag vi hade haft!
På morgonen dagen efter tog vi det lilla lugna och åt frukost nere i den tjusiga matsalen. Lite kul att både jag och Vasse var slående överens om att vi inte ville ha frukost på sängen, för vi ville ju knappast gå miste om den stora frukostbuffén! Efter att ha gett varandra våra morgongåvor och packat ihop oss på rummet var vi redo att åka hem ha en mindre inofficell presentöppning. Det bjöds på smörgåstårta, kaffe och valfri dryck (de flesta valde dock alkoholfritt hahaha...). Och så många fina presenter vi fick!
Här är berget av presenter!
Det tog sin tid att öppna dem alla och där fanns allt från fina champanger att lagra till framtida bröllopsdagar, nytt porslin, fina prydnadssaker ifrån Georg Jensen, ett fint fotoalbum med bilder på oss tillsammans, champagneglas från Evfa Attling, en tur med ett litet flygplan över Göteborg, lyxmiddag för 2, massa pengar m.m. Så otroligt glada blev vi för allt fint vi fick. Vilka generösa och uppfinningsrika vänner och släkt vi har!
Här är vi i full gång med öppnandet!
Det tog sin tid...men kul var det! ;)
Tummarna upp för den smarriga smörgåstårtan!
Sandra passade på att ta en närbild på den underbara brudbuketten dagen efter...
Och de söta kaffekopparna som florsiten gjort. =)
Ja, ungefär så där gick det alltså till när vi gifte oss den 30 oktober 2010. Idag har det redan gått tre veckor sedan och jag kan med säkerhet säga att detta blev en dag att minnas för resten av livet. Ja, egentligen inte bara en dag att minnas. Det har varit så mycket med hela processen, planerandet och alla förberedelser som alla varit en del av hela bröllopsupplevelsen. Jag är så himla glad för att vi valde att gifta oss precis på detta sätt som vi gjorde. Det blev ett toppenbröllop på alla sätt och vis. Nu ser jag fram emot att se vad livet som gifta har att erbjuda...
Brudskålen fick vi ta utomhus då vi helt enkelt var alldeles för många för att få plats i ett och samma rum där inne. När vi kom gåendes tillbaka mot festlokalen hörde vi: "Andra sidan är ni klara" ifrån en bröllopsgäst och gensvaret lät sig inte dröja ifrån den stora klungan: "Jajamensan fattas bara". ;) Det tycker jag är sån bra förklaring på vilken härlig stämning som faktiskt blev på bröllopet. Alla verkade så glada och tycket att det var roligt att vara med. Det kan man ju aldrig räkna med när man planerar en bröllopsfest. Annat än att man vet att man har helt underbara vänner som verkar passa rätt bra ihop har vi märkt nu. Skoj! Efter brudskålen hjälpte mamma mig att fästa upp mitt släp med två säkerhetsnålar som vi planerat innan och sedan var det dags att sätta sig till bords för att intaga VÅR BRÖLLOPSMIDDAG. Det ni!
Brudskål
Till bords som man och hustru
Middagen flöt på väldigt bra och Toastmastern gjorde ett fantastiskt jobb precis som vi visste att han skulle göra. Med lagom mycket allvar och lagom mycket humor guidade han oss igenom middagen som bestod av en hummersoppa med kryddsmör och ciabattabröd som första förrätt. Just denna hummersoppa fick högt betyg av gästerna och även utav brudparet. =) Andra förrätten var en Toast Skagen på lite mörkare rågbröd med en skagenröra som var ganska fast i konsistensen och det gillade jag. Det blir lätt så mycket majonäs och cremé fraische annars. Huvudrätten var oxfilé med timjanrostade rotgrönsaker och en jättegod skysås. Mums var ordet. Vi var otroligt nöjda både med maten och med servicen som vi fick under kvällen. Alla talen var otroligt fina och kändes väldigt hjärtliga. Min pappa var först ut som talare och redan när han öppnade sitt tal som fylldes ögon med tårar. Det var väldigt känslosamt och ett jättebra tal. Överlag var det jättebra tal och det var dessutom lagom många, så man slapp bli avbruten mitt i varje rätt.
Middag vid den tredje tungan på E-bordet
Glad marsalk vid mittenbordet
Vasse och hans brorsbarn Berni...
Här någonstans när varmrätten nästan var färdigäten blev jag dessutom kidnappad! Hehe...det hade jag nog inte räknat med. Två av Vasses bröder och en av brorsdöttrarna fick mig med ut i en bil och sedan cirkulerade vi runt festlokalen innan de mot en mindre lösensumma, ett läppglans och diverse annat smått och gott var beredd att lämna tillbaka mig till min karl som fick bära in mig till middagsbordet igen. ;) Det var en rolig liten grej som jag ändå tror uppskattades. Åtminstone tyckte vi att det var kul att vi fick med lite rumänsk tradtion i det hela också. En liten kul ingrediens ifrån Toastmastern var att alla gästerna fick skriva små lappar med tips och råd eller nåt speciellt minne som de delade tillsammans med brudparet och lägga i en låda. Denna låda fick vi sedan och nu har lagt undan den för att öppna den först på vår ett årsdag som gifta. Det skall bli spännande läsning då!
Så var det då dags att skära upp tårtan efter en liten välbehövlig bensträckare för samtliga middagsgäster. Vi samlades inne kring tårtan i rummet bredvid matsalen och tillsammans skar vi första biten och provsmakade. Jag kommer ihåg att jag tyckte att tårtan såg lite svettig ut när vi först såg den för det var ju rätt varmt där inne och den stod precis bredvid en massa tända ljus. Men fin var den! 5 våningar hög och klassisk prinssesfyllning, precis som vi ville ha den. Nu blev det sådeles en sista sittning till bords med tårta, kaffe och avec. Lite roligt var det att vi glömt all Xanté hemma så gästerna fick nöja sig med 3 sorters avec att välja på Det var först dagen efter som Pappa märkte att alla Xantéflaskorna stod kvar hemma i barskåpet....
Vi är redo!
Tårtan i sin helhet med 5 våningar!
Yes, där satt den! Ni ser väl vem som har överhanden på tårtspaden...;)
Gillar att Vasse ger mig en sån liten och fint portionerad bit av tårtan..hehe...;)
Efter att borden röjts och bandet fått komma på plats och soundcheckat det sista lite, så var det då dags för bröllopsdans! Jag säger inte vals, för vi bestämde oss hyfsat tidigt för att vi inte ville valsa. Mest för att ingen utav oss kan dansa "fin vals" och därför att vi inte kunde hitta någon valslåt som vi tyckte om. Det kändes så opersonligt att valsa runt till sjösalavals eller nåt liknande. För att inte tala om hybris med att välja den klassiska wienervalsen. Nep, det blev en stilla innerlig dans, en tryckare med vals fattning kan man kanske kalla det. Lite så som de dansar sin "first dance" i USA. Låten som bandet framförde så fint var "She" som är med i filmen Notting Hill och som jag alltid fått gåshud av att lyssna på sen innan. Snacka om att jag kommer att få det fortsättningsvis med! Sedan hände en liten smårolig grej. När vi väl dansat en liten stund till "She" och mina föräldrar plus några till följt med i dansen så trodde både jag och Vasse att vår dans nu var över. Men då börjar bandet istället spela "I want to grow old with you", som Adam Sandler framför i filmen "The weddingsinger". Gissa om vi blev paffa! Visserligen hade vi pratat om att ha både dessa låtar då jag är väldigt förtjust i "I want to grow old with you" och tycker att den är så töntigt gullig, men vi hade ändå bestämt oss för att stryka den. Och så kom den ändå! Snacka om en luring. Det var i vilket fall underbart att dansa vår första dans tillsammans som gifta. Rätt magiskt faktiskt.
Här dansar vi tätt tillsammans...
Vi fick hålla koll på allt tyg i min klänning så att vi inte trampade på det när vi dansadeMamma och pappa följde med in i dansen, när vi dansat en stund.
Sen så blev det dans, fest och barhäng för hela slanten. Bandet var skitduktiga och körde på låt efter låt. Riktigt roligt med tanke på att vi inte visste så mycket om det nya bandet som vi tvingades boka om till bara veckan innan bröllopet! Vår musikansvarige Mikael gjorde att fantastisk jobb med alla musikkontakter som han förmedlade och fixade med inför vår stora dag. Att han dessutom förgyllde kvällen med ett framträdande på scen till vår ära var ju bara så kul! Bo kaspers "Det här är nog det smartaste jag gjort" sjöng han riktigt, riktigt bra tillsammans med bandet som ackompanjemang. När bandet tog paus så passade vi på att spela lite rumänsk musik från en av brorsbarnens ipod. Det var populärt och väldigt många av våra vänner slöt också upp i den obligatoriska ringdansen. Vi fick också se ett dansnummer utav alla brorssönerna där även brudgummen slöt upp och visade några moves. Bandet tyckte det var hur kul som helst att spela när de fick sånt bra gensvar från gästerna som shakade som aldrig förr. Jag kommer särskilt ihåg när "Gimme, gimme, gimme" med Abba spelades, då kändes det som att dansgolvet fullkomlig exploderade. Så roligt det var att dansa loss och verkligen underbart att alla var så på G!
Marsalk Emil i baren
Musikansvarige Mikael gör en intressant min...=)
Syster S i baren
Kvällens underhållare nr.1 =D
När bandet spelat klart bjöds det på nattamat, obligatorisk korv med bröd, som blev bara korv för vissa. Vasse konstaterade snopet dagen efter att han hade blivit utan nattamat stackarn. Vet inte vad han gjorde då. =D. Kl. 01.45 kom taxin för att hämta upp oss vid festlokalen och köra in oss till vårt hotell istan. Vi försökte hinna säga hejdå till så många som möjligt som fortfarande var kvar och sedan packade vi in oss i taxin med vår färdigpackade väska från kvällen innan. Champagnen hade legat på kylning och när vi kom fram till Elite Plaza så tappade vi upp ett varmt bubbelbad i vårt fina badrum. Rummet som vi hyrt hade säkert 3meter i takhöjd och var jättefint. Äntligen kunde vi glida ner i badet och slappna av på tumanhand som nygifta. Vilken dag vi hade haft!
På morgonen dagen efter tog vi det lilla lugna och åt frukost nere i den tjusiga matsalen. Lite kul att både jag och Vasse var slående överens om att vi inte ville ha frukost på sängen, för vi ville ju knappast gå miste om den stora frukostbuffén! Efter att ha gett varandra våra morgongåvor och packat ihop oss på rummet var vi redo att åka hem ha en mindre inofficell presentöppning. Det bjöds på smörgåstårta, kaffe och valfri dryck (de flesta valde dock alkoholfritt hahaha...). Och så många fina presenter vi fick!
Här är berget av presenter!
Det tog sin tid att öppna dem alla och där fanns allt från fina champanger att lagra till framtida bröllopsdagar, nytt porslin, fina prydnadssaker ifrån Georg Jensen, ett fint fotoalbum med bilder på oss tillsammans, champagneglas från Evfa Attling, en tur med ett litet flygplan över Göteborg, lyxmiddag för 2, massa pengar m.m. Så otroligt glada blev vi för allt fint vi fick. Vilka generösa och uppfinningsrika vänner och släkt vi har!
Här är vi i full gång med öppnandet!
Det tog sin tid...men kul var det! ;)
Tummarna upp för den smarriga smörgåstårtan!
Sandra passade på att ta en närbild på den underbara brudbuketten dagen efter...
Och de söta kaffekopparna som florsiten gjort. =)
Ja, ungefär så där gick det alltså till när vi gifte oss den 30 oktober 2010. Idag har det redan gått tre veckor sedan och jag kan med säkerhet säga att detta blev en dag att minnas för resten av livet. Ja, egentligen inte bara en dag att minnas. Det har varit så mycket med hela processen, planerandet och alla förberedelser som alla varit en del av hela bröllopsupplevelsen. Jag är så himla glad för att vi valde att gifta oss precis på detta sätt som vi gjorde. Det blev ett toppenbröllop på alla sätt och vis. Nu ser jag fram emot att se vad livet som gifta har att erbjuda...
Bröllopet inlägg nr.2, Den stora dagen är här!
Efter en lång natts sömn vaknade vi i ottan för att gå upp och bli förvandlade ifrån fula ankungar till vackra svanar. Jag och mina två tärnor blev körda in till stan där det inhandlades frukost på franska barageriet och sedan knackade vi på hos frisören. Det kändes superlyxigt att sitta där alla tre och bli både sminkade och fixade i håret. Det var lätt värt att betala för. Undertiden vi fixades turades vi om att fotografera varandra och vi försökte också äta frukosten och frukten vi köpt. Tärnorna var så nervösa så de hade svårt att äta. Själv var jag rätt lugn och tänkte bara på att försöka njuta så mycket det gick. Vilket var det genomgående tipset som kommit från alla håll inför bröllopsdagen. Och vad vi njöt, hela dagen! Att få gifta sig med personen man älskar mest i hela världen är verkligen en ynnest.
Vår smarriga frukostbuffé som intogs hos frisören
Kicki mumsar lite grann...
Linda blir riktigt fin!
Och Kicki med...
Här blir jag sminkad. Så nöjd blev jag med den!
Här tar uppsättningen form...
Så här fint blev resultatet!!!
När vi var klara hos frisören väntade lunch hemma i huset. Även här tyckte vissa (bland annat mamma) att det var svårt att få nåt i sig. Men bruden åt för glatta livet, hehe. Nu var det dryga 2h kvar tills vigseln skulle börja och det var hög tid att klä på oss. Vi började med att försöka få i mig i min märangbakelse. =). Det blev ett projekt i sig att trä klänningen över huvudet utan att förstöra uppsättningen och håraccesoraren som satt fast i uppsättningen. Men det gick och det kom nån tår när klänningen kommit på att vi kunde konstatera det färdiga resultatet av brudomvandlingen. Mamma sydde in mig i klänningen genom att fästa halterneckbandet, som vi jobbat med så mycket fram och tillbaka. Vi konstaterade dock alltid att det blir bäst att sy det helt fast på bröllopsdagen, eftersom då vet vi exakt hur högt eller lågt klänningen kommer att sitta.
Jag är redo att hoppa i! Gör mig till en fullvärdig brud!
Där inne nånstans är jag. Många händer fick hjälpa mig ut...
Sådär ja, nu börjar det likna nåt!
Syster S knyter korsettlivet. Hon var bäst på detta, så hon fick förtroendet nu med. ;)
Nu var det färdigknutet. Jag älskar verkligen ryggen på klänningen!
Här ser man verkligen hur fin sminkningen var.
Här syr mamma in mig i klänningen
Syster S justerar det sista. Kolla in Hello-Kitty tofflorna som hon kombinerar med sin klänningen.
Färdig att giftas, men bukett och allt!
Nu satte vi oss i bilen. Nåja, försökte sätta mig i bilen, vilket inte var lätt med alla de där lagren alltså. Sedan började vi rulla mot kyrkan. Solen sken på himlen och lyckan var total. Tänk att det blev så fint väder trots allt, med tanke på veckans regn, regn och åter regn. Väl i bilen så inser pappa att han inte har någon näsduk till sin kostymficka. Nödlösningen blev att ringa en bröllopsgäst, 1h före vigseln, som snällt tog med en som passade. Inne i kyrkan kunde vi hålla till uppe på läktaren för att inte bli sedda av varken gästerna eller av den blivande mannen och hans marsalkar. Uppe på läktaren samsades vi med musikerna och det kändes som en ganska lång väntan (nästan 60min) tills klockan äntligen blev 14.00 och vigseln skulle börja. Fotografen som vi hyrt kom upp på läktaren och tog lite bilder och sedan smög vi ner för de oroväckande branta trapporna. Hade ju varit snyggt annars att bryta ett ben där eller nåt....då hade jag nog gått altargången fram ändå. ;) Pappa och tärnorna var hur nervösa som helst, men jag kände mig fortfarnade helt ok. Glad, pirrig, förväntansfull och fruktansvärt lycklig stod vi bakom stängda dörrar och lyssnade på klockringningen. Sedan öppnades dörrarna och stråkarna började spela Canon i D-major. Jag höll ett stadigt tag kring pappas arm och där stod vi ett tag innan vi sakta började skrida in. Jag fick höra sedan i efterhand att Vasse hade varit hur cool som helst fram tills dörrarna öppnades och han fick se mig. Sedan hade han blivit otroligt rörd där framme vid altaret. Pappa fick också bita ihop hela vägen fram till altaret och jag kände hur hjärtat bultade mer och mer. Jag är ändå glad att jag kunde hålla mig så pass lugn att jag kommer ihåg alla som stod i bänkraderana och klarade av att kolla på dem. Men det var svårt att le, för jag minns att det darrade lite. =) Väl framme vid altaret lämnade pappa över mig till Vasse och vi gick tillsammans fram till prästen.
Här står de och ser lite sammanbitna ut...
På väg upp för altargången...
Jag och min härliga pappa
Här står vi då äntligen inför prästen
Vår första kyss som man och fru!
Så fräscha tärnor alltså =)
Fototillfälle precis efter vigseln
Titta så fina vi är tillsammans
Glada tider...=)
Vigseln kan sammafattas med att den gick otroligt fort. Vi hade fått höra på förhand att den skulle ta ca.40-45min, men den tog max. 25-30min. Det var precis som prästen sagt innnan att vi behövde egentligen inte hålla koll på ordning eller nåt sånt för han vägledde oss igenom den. Det kändes otroligt starkt att repetera löftena efter prästen och faktiskt uttala de där orden om att leva med varandra tills döden skiljer oss åt. Vasse hade lite problem när han skulle repetera mitt namn och sa mitt förnman och mellannamn i fel ordning. Stackaren! Men, det gjorde verkligen ingenting. Detta var en akt med oss som huvudpersoner och det är klart att man blir lite nervös. Vigseltalet var väl sådär. Jag tyckte kanske att det var lite tråkigt att det var ett så opersonligt tal. Prästen talade vädligt allmänt om tips och råd inför äktenskapet utifrån bibeln. Hade ju känt roligare om han sagt nåt om oss mer. Två fina solosånger fick vi också höra av våra fantastiskt duktiga vänner och sedan var det dags för utmarschen. Det funkade utmärkt med stråkarna i kyrkan och det lyfte verkligen den musikaliska upplevelsen. Det var helt enkelt sååå fint. När vi tågade ut så gömde vi oss lite och lät gästerna gå ut på kyrkbacken. Herregud, nu var vi gifta! Höga på adrenalin och ett allmänt tillstånd av lyckorus så knöt vi lite klumpigt på mig pälsen och sedan gick vi ut i såpbubblehavet.
Ren Lycka!!!
Bubblor slår ris lätt!
Kyss igen!!!
Här kollar jag in buketten
Glad tärna
På kyrkbacken med hela följet
Vacker som en dag är denna tärna
När vi stod på kyrkbacken så hade solen dessvärre försvunnit och det hade mulnat på något. Men det hade mindre betydelse för vi sken ikapp och alla har sagt i efterhand att Vasse bara log hela bröllopsdagen igenom. Härligt det!
Efter att ha kramat om alla och minglat lite inne i kyrkan, undertiden vi väntade på bussen, tog vi oss sedan ut till festlokalen. Gästerna fick mingla med bubbel och exotisk frukt och vi stålsatte oss från kylan och fotograferades utomhus en timme...
Fortsättningen följer...
Vår smarriga frukostbuffé som intogs hos frisören
Kicki mumsar lite grann...
Linda blir riktigt fin!
Och Kicki med...
Här blir jag sminkad. Så nöjd blev jag med den!
Här tar uppsättningen form...
Så här fint blev resultatet!!!
När vi var klara hos frisören väntade lunch hemma i huset. Även här tyckte vissa (bland annat mamma) att det var svårt att få nåt i sig. Men bruden åt för glatta livet, hehe. Nu var det dryga 2h kvar tills vigseln skulle börja och det var hög tid att klä på oss. Vi började med att försöka få i mig i min märangbakelse. =). Det blev ett projekt i sig att trä klänningen över huvudet utan att förstöra uppsättningen och håraccesoraren som satt fast i uppsättningen. Men det gick och det kom nån tår när klänningen kommit på att vi kunde konstatera det färdiga resultatet av brudomvandlingen. Mamma sydde in mig i klänningen genom att fästa halterneckbandet, som vi jobbat med så mycket fram och tillbaka. Vi konstaterade dock alltid att det blir bäst att sy det helt fast på bröllopsdagen, eftersom då vet vi exakt hur högt eller lågt klänningen kommer att sitta.
Jag är redo att hoppa i! Gör mig till en fullvärdig brud!
Där inne nånstans är jag. Många händer fick hjälpa mig ut...
Sådär ja, nu börjar det likna nåt!
Syster S knyter korsettlivet. Hon var bäst på detta, så hon fick förtroendet nu med. ;)
Nu var det färdigknutet. Jag älskar verkligen ryggen på klänningen!
Här ser man verkligen hur fin sminkningen var.
Här syr mamma in mig i klänningen
Syster S justerar det sista. Kolla in Hello-Kitty tofflorna som hon kombinerar med sin klänningen.
Färdig att giftas, men bukett och allt!
Nu satte vi oss i bilen. Nåja, försökte sätta mig i bilen, vilket inte var lätt med alla de där lagren alltså. Sedan började vi rulla mot kyrkan. Solen sken på himlen och lyckan var total. Tänk att det blev så fint väder trots allt, med tanke på veckans regn, regn och åter regn. Väl i bilen så inser pappa att han inte har någon näsduk till sin kostymficka. Nödlösningen blev att ringa en bröllopsgäst, 1h före vigseln, som snällt tog med en som passade. Inne i kyrkan kunde vi hålla till uppe på läktaren för att inte bli sedda av varken gästerna eller av den blivande mannen och hans marsalkar. Uppe på läktaren samsades vi med musikerna och det kändes som en ganska lång väntan (nästan 60min) tills klockan äntligen blev 14.00 och vigseln skulle börja. Fotografen som vi hyrt kom upp på läktaren och tog lite bilder och sedan smög vi ner för de oroväckande branta trapporna. Hade ju varit snyggt annars att bryta ett ben där eller nåt....då hade jag nog gått altargången fram ändå. ;) Pappa och tärnorna var hur nervösa som helst, men jag kände mig fortfarnade helt ok. Glad, pirrig, förväntansfull och fruktansvärt lycklig stod vi bakom stängda dörrar och lyssnade på klockringningen. Sedan öppnades dörrarna och stråkarna började spela Canon i D-major. Jag höll ett stadigt tag kring pappas arm och där stod vi ett tag innan vi sakta började skrida in. Jag fick höra sedan i efterhand att Vasse hade varit hur cool som helst fram tills dörrarna öppnades och han fick se mig. Sedan hade han blivit otroligt rörd där framme vid altaret. Pappa fick också bita ihop hela vägen fram till altaret och jag kände hur hjärtat bultade mer och mer. Jag är ändå glad att jag kunde hålla mig så pass lugn att jag kommer ihåg alla som stod i bänkraderana och klarade av att kolla på dem. Men det var svårt att le, för jag minns att det darrade lite. =) Väl framme vid altaret lämnade pappa över mig till Vasse och vi gick tillsammans fram till prästen.
Här står de och ser lite sammanbitna ut...
På väg upp för altargången...
Jag och min härliga pappa
Här står vi då äntligen inför prästen
Vår första kyss som man och fru!
Så fräscha tärnor alltså =)
Fototillfälle precis efter vigseln
Titta så fina vi är tillsammans
Glada tider...=)
Vigseln kan sammafattas med att den gick otroligt fort. Vi hade fått höra på förhand att den skulle ta ca.40-45min, men den tog max. 25-30min. Det var precis som prästen sagt innnan att vi behövde egentligen inte hålla koll på ordning eller nåt sånt för han vägledde oss igenom den. Det kändes otroligt starkt att repetera löftena efter prästen och faktiskt uttala de där orden om att leva med varandra tills döden skiljer oss åt. Vasse hade lite problem när han skulle repetera mitt namn och sa mitt förnman och mellannamn i fel ordning. Stackaren! Men, det gjorde verkligen ingenting. Detta var en akt med oss som huvudpersoner och det är klart att man blir lite nervös. Vigseltalet var väl sådär. Jag tyckte kanske att det var lite tråkigt att det var ett så opersonligt tal. Prästen talade vädligt allmänt om tips och råd inför äktenskapet utifrån bibeln. Hade ju känt roligare om han sagt nåt om oss mer. Två fina solosånger fick vi också höra av våra fantastiskt duktiga vänner och sedan var det dags för utmarschen. Det funkade utmärkt med stråkarna i kyrkan och det lyfte verkligen den musikaliska upplevelsen. Det var helt enkelt sååå fint. När vi tågade ut så gömde vi oss lite och lät gästerna gå ut på kyrkbacken. Herregud, nu var vi gifta! Höga på adrenalin och ett allmänt tillstånd av lyckorus så knöt vi lite klumpigt på mig pälsen och sedan gick vi ut i såpbubblehavet.
Ren Lycka!!!
Bubblor slår ris lätt!
Kyss igen!!!
Här kollar jag in buketten
Glad tärna
På kyrkbacken med hela följet
Vacker som en dag är denna tärna
När vi stod på kyrkbacken så hade solen dessvärre försvunnit och det hade mulnat på något. Men det hade mindre betydelse för vi sken ikapp och alla har sagt i efterhand att Vasse bara log hela bröllopsdagen igenom. Härligt det!
Efter att ha kramat om alla och minglat lite inne i kyrkan, undertiden vi väntade på bussen, tog vi oss sedan ut till festlokalen. Gästerna fick mingla med bubbel och exotisk frukt och vi stålsatte oss från kylan och fotograferades utomhus en timme...
Fortsättningen följer...
Bröllopet inlägg nr.1, två dagar innan...
Nu tänkte jag mig börja dokumentera hur bröllopet faktiskt blev. Känner att vi har hunnit landa lite i vardagen igen och vill gärna skriva ner lite innan jag glömmer av allt för mycket också.
De sista dagarna innan bröllopet så samlade vi våra tärnor och marsalkar var för sig för att få lite kvalitetstid med dem. 3 av 4 i brudföljet bor ju inte Göteborg, så vi träffar dem inte så ofta. Det var ett lyckat upplägg tyckte vi. På torsdag lunch sa vi hejdå till varandra, min man och jag, och sedan sågs vi inte förrän inne i kyrkan!
Torsdag eftermiddag var jag och en av tärnorna på Gilda Skolan och blev lite härligt ompysslade. Jag fick en behövlig helkroppsmassage och sen fick både jag och Miss Läändin naglarna fixade. De blev sådär. Vi satt snällt i soffan efteråt och väntade på att de tre lagren nagellack skulle torka. Men det blev ändå fula märken sedan när vi började ta på skor och jackor för att gå därifrån. Ja, ja...på håll såg de i alla fall bra ut ;) Sedan bjöds jag på middag och goda drinkar på en turkisk restaurang i narheten, då även nästa tärna slutit upp. Härligt var det!
Ungefär samtidigt som vi var ute och roade oss på stan så slet killarna och min familj med att färdigställa festprogrammen där hemma. Så snälla de är och vad fina programmen blev!
På fredagen åt vi mysfrukost tillsammans alla tjejerna och jag fixade smaskiga cappucinos. Sedan hade vi massa ärenden att gå på köpcentret. Bland annat skulle bubbel, frukt, pumps, sjalar och läppglans inhandlas. Det gick vägen och vi avslutade med lunch på Max där vi satt i godan ro och åt när branlarmet satte igång. Hela köpcenrumet fick utrymmas och det enda vi tänkte var: Vilken tur att vi han köpa allt! Hehe...
Fredageftermiddag spenderades ute i festlokalen med att smycka och göra den klar för bröllopsfest! Vi blev väldigt nöjda med spetsgardinen och hjärtat som vi fäste bakom våra platser. Dukningen var fantastiskt fin gjord och vi fick nog alla lite förväntningsfjärilar i magen när vi åkte därifrån med bilder i huvudet av hur fint fixat det blev.
På kvällen blev det obligatorisk fredagstacos och vi förberedde oss in i det sista. Tånaglarna målades och alla utom jag testade sina outfits. De var så fina mina tärnor, mamma, pappa och syster!
När klockan närmade sig 23.00 så var vi rätt trötta och gjorde oss redo för sängen. Vi låg en stund och småpratade, men sen sa vi godnatt. Tro det eller ej så gick det faktiskt relativt snabbt att somna och vi sov gott hela natten. Snart var det dags att vakna upp på bröllopsdagen som vi väntat på i 14 mån!
Killarna och Syster S fixar med festprogrammen torsdagkväll
Mysfrukost med tärnorna på fredagen. Nybakade scones gillar vi!
På väg ut till festlokalen på fredagen. Miss Läändin har bordsdekorationerna i knät.
Den fina dukningen i festlokalen!
Det urtjusiga mosshjärtat som jag färdigställde ute i festlokalen!
Spetsgardinen och hjärtat bakom våra stolar. I like!
Välförtjänt tacos efter den långa förberedande dagen
De heta tärnorna testar outfiten...
Och så här snygga var mamma och Syster S!
De sista dagarna innan bröllopet så samlade vi våra tärnor och marsalkar var för sig för att få lite kvalitetstid med dem. 3 av 4 i brudföljet bor ju inte Göteborg, så vi träffar dem inte så ofta. Det var ett lyckat upplägg tyckte vi. På torsdag lunch sa vi hejdå till varandra, min man och jag, och sedan sågs vi inte förrän inne i kyrkan!
Torsdag eftermiddag var jag och en av tärnorna på Gilda Skolan och blev lite härligt ompysslade. Jag fick en behövlig helkroppsmassage och sen fick både jag och Miss Läändin naglarna fixade. De blev sådär. Vi satt snällt i soffan efteråt och väntade på att de tre lagren nagellack skulle torka. Men det blev ändå fula märken sedan när vi började ta på skor och jackor för att gå därifrån. Ja, ja...på håll såg de i alla fall bra ut ;) Sedan bjöds jag på middag och goda drinkar på en turkisk restaurang i narheten, då även nästa tärna slutit upp. Härligt var det!
Ungefär samtidigt som vi var ute och roade oss på stan så slet killarna och min familj med att färdigställa festprogrammen där hemma. Så snälla de är och vad fina programmen blev!
På fredagen åt vi mysfrukost tillsammans alla tjejerna och jag fixade smaskiga cappucinos. Sedan hade vi massa ärenden att gå på köpcentret. Bland annat skulle bubbel, frukt, pumps, sjalar och läppglans inhandlas. Det gick vägen och vi avslutade med lunch på Max där vi satt i godan ro och åt när branlarmet satte igång. Hela köpcenrumet fick utrymmas och det enda vi tänkte var: Vilken tur att vi han köpa allt! Hehe...
Fredageftermiddag spenderades ute i festlokalen med att smycka och göra den klar för bröllopsfest! Vi blev väldigt nöjda med spetsgardinen och hjärtat som vi fäste bakom våra platser. Dukningen var fantastiskt fin gjord och vi fick nog alla lite förväntningsfjärilar i magen när vi åkte därifrån med bilder i huvudet av hur fint fixat det blev.
På kvällen blev det obligatorisk fredagstacos och vi förberedde oss in i det sista. Tånaglarna målades och alla utom jag testade sina outfits. De var så fina mina tärnor, mamma, pappa och syster!
När klockan närmade sig 23.00 så var vi rätt trötta och gjorde oss redo för sängen. Vi låg en stund och småpratade, men sen sa vi godnatt. Tro det eller ej så gick det faktiskt relativt snabbt att somna och vi sov gott hela natten. Snart var det dags att vakna upp på bröllopsdagen som vi väntat på i 14 mån!
Killarna och Syster S fixar med festprogrammen torsdagkväll
Mysfrukost med tärnorna på fredagen. Nybakade scones gillar vi!
På väg ut till festlokalen på fredagen. Miss Läändin har bordsdekorationerna i knät.
Den fina dukningen i festlokalen!
Det urtjusiga mosshjärtat som jag färdigställde ute i festlokalen!
Spetsgardinen och hjärtat bakom våra stolar. I like!
Välförtjänt tacos efter den långa förberedande dagen
De heta tärnorna testar outfiten...
Och så här snygga var mamma och Syster S!
Nu är vi ett
Det blev inte så mycket skrivet den sista tiden innan bröllopet. Det var helt enkelt allt för mycket att stå i, men nu har den helt magiska dagen faktiskt flutit förbi och vilken dag det blev!
Vi har haft ett helt fantastiskt stöd ifrån nära och kära med planering och förberedelser och utan dem hade det aldrig blivit så bra som det blev. Vi är sååå nöjda med dagen och väntar med spänning på att få se fotografens foton snart. =)
När tid finnes skall jag göra en längre beskrivning av dagen i detalj och lägga upp lite bilder.
Så länge får ni nöja er med en bra bild från dagen:
Första kyssen som Herr och Fru!
Vi har haft ett helt fantastiskt stöd ifrån nära och kära med planering och förberedelser och utan dem hade det aldrig blivit så bra som det blev. Vi är sååå nöjda med dagen och väntar med spänning på att få se fotografens foton snart. =)
När tid finnes skall jag göra en längre beskrivning av dagen i detalj och lägga upp lite bilder.
Så länge får ni nöja er med en bra bild från dagen:
Första kyssen som Herr och Fru!
