Ligger som en padda i sängen med datorn i knät och tar igen mig lite. Har precis ätit en sen lunch, kanske inte så konstigt när man åt en riktig brakfrukost i morse ;) Var jätteseg på spanskalektionen idag, men gjorde ändå rätt bra ifrån mig tycker jag. Nu tänker jag softa här ett tag för at orka med kvällen också. För då vankas först middag i gott sällskap och sedan skall vi ner en sväng till gamla stan där det är stor folkfest ikväll! Det kommer nog bli hur kul som helst, men just nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter. Hej nästa avsnitt av "Empire Boulevard" som jag börjat titta på nyligen.

Brakfrukost för en väldigt hungrig person ;)

Oj, oj är sjukt trött i fötter, ben och skalle efter den här långa och händelserika dagen. Varför göra en sak i taget när man kan göra allt på en gång? Först blev det 4h spanskalektion, sedan lunchdate med en vän, lite ärenden uträttade på stan, möte på nya jobbet som sedan utvecklades till en pintxosrunda med 11gäster och två journalister från Norge. Puh säger jag.

Denna lilla smygstart på nya jobbet ikväll var en helt spontangrej som mestadels föll sig som sådan pga att det befann sig två norska journalister istan som ville följa med på kvällen Pintxosrunda. Så eftersom jag är svensk fick jag alltså frågan om jag kunde tänka mig att följa med ut och prata lite svenska med de stackars journalisterna. Dessutom var det en ovanligt stor grupp som bokats in så de behövde en extra hjälpande hand. Okej, sagt och gjort. Jag tyckte förövrigt också att detta var en bra idé att direkt få se hur en sån här runda kan gå till så jag sprang fort hem från vårt lilla eftermiddagsmöte för att byta om och lämna mina saker. Sedan sprang jag käckt tillbaka ner till kontoret så ja, ni förstår kanske nu varför jag är så trött i bena och fötterna. Ballerinas må vara fina, men de är inte särskilt bekväma att gå längre sträckor med.

Första "jobbkvällen" gick i alla fall jättebra. Jag fick till och med vänta kvar själv på kontoret en stund och låsa efter mig innan jag begav mig med en försenad gäst ner till gamla stan där de övriga i gruppen redan befann sig. Vi besökte 6st olika barer, några som jag besökt innan men också några nya. Gäster fick provat blåmusslor med paprikasås, friterade gambas, rökt torsk med salladsshot, oxkind med kikärtspuré, stekt foie med mangosås, stekta gröna paprikor med havssalt, grillad oxfilé toast och som avslutning den fantastiska cheesecaken. Ja, ni förstår nog kanske att de var nöjda!

Hela rundan tog drygt två timmar och till varje pintxos serverade en passande dryck. Mest rött vin såklart, men också det lokalt producerade vita vinet Txakoli och den baskiska cidern. Det var så himla roligt att få prata med gästerna som var från USA och Australien genomgående (tror jag) och de verkade inte lite avudsjuk på oss som faktiskt har möjligheten att få bo här på heltid, så att säga ;). 

Jag försökte vara till så mycket hjälp som möjligt genom att skicka ut pintxosen och fylla på i vinglasen samtidigt som jag själv roffade åt mig några godbitar, lyssnade uppmärksammat på vad guiden sa och småpratade med gästerna. Kan jag se mig själv som den där pintxosguiden inom en snart framtid? Tja, absolut, men än är nog inte tiden mogen. Kanske för att man är något av en perfektionist själv och helst skulle jag nog vilja lära mig med om staden, maten och språket för den delen först. Men visst, om det verkligen skulle knipa så tror jag att jag skulle kunna klarart'!

Strax efter nio promenerade jag hem längs med floden efter att ha sett guiden bli bandad med kamera av de norska journalisterna. Haha, var en rätt kul syn i gamla stan med allt folk som går förbi hela tiden. De verkligen glodde! När jag promenerade hem kände jag mig riktigt lycklig över att jag fått vara med och skänka en sån matglädje till dessa trevliga människor. Ja, det här jobbet känns bra i magen i dubbelbemärkelse och har gett mig mersmak!

Här kommer lite bilder från dagens lunchdate :)

Här under ett parasoll alldeles under trädkronorna åt vi en mysig lunch idag

Visst ser den här bokhandeln på hörnet sådär gammalt vacker ut? Måste komma ihåg att besöka den en dag.

Min fina vän Angela från Australien som flyttat hit för kärlekens skull

En öl och en macka med serranoskinka var det som serverades i denna bar. Var dock inte fel! ;)

En hel grupp med söta gamla gubbar satt på uteservering och ljög förmodligen i kapp.

Denna bar hade ingen varm mat alls att erbjuda oss, men vad gör det egentligen när man kan äta världens godaste serranoskinka?

Helskön inredning hade de också. Inte direkt det senaste ;)

Tack för besöket sa de (på både baskiska och spanska), tack för besöket sa vi.

Hjälp vad trött man kan vara då. Igår tänkte jag gå ut och jogga på kvällen efter jag pluggat. Gjorde jag det? Nej. Hm, det betyder alltså att jag definitivt borde göra det idag. Kommer jag göra det? Vem vet. Kanske. :)

Känner att jag har lite annat att stå idag till att börja med, men om andan faller på och moralen återfinns så lär ni få se en bild på en svettig mig senare ikväll. Ja, jag förstår att ni knappt kan bärga er ;) Snart beger jag mig till dagens spanska lektion för 4 timmars uppläxning och förhoppningsvis massivt lärande. Skall hålla öronen öppna och varje cell i kroppen skall ställas in på bästa inlärningskapacitet. Ja, detta är sannerligen ett träningsläger i modell höghöjdsträning. Alltså språkträning på högnivå, nästan elitnivå! Nä, hörrni, nu kickar vi igång dagen tycker jag! Kanske har ni också lite saker att uträtta idag och nya saker att lära er?

Mina bilder från Siderian bifinner ju sig just nu i Polen, men igår fick jag lite bilder från kvällen skickade till mig från en vän, så här skall ni få se hur trevlig vi hade det i fredags kväll!

Mannen sköter ventilen till cidertunnan och jag står redo med glaset. Jo, jo det är det här som kallas teamwork ;)

Skååål! Det blir rätt många glas cider på en sån här kväll och köttet på bilden kallas Chuleta eller Chuletón och är väl rätt nummer fyra i ordningen på den traditionella cidermenyn som serveras.

Alejandro är ett riktigt chuletafan han och har till och med en t-shirt med chuleta på. Lillkillen som var med oss denna kväll var också en ett fan och jag är nog beredd att ställa mig till raden av beundrarna. Det här köttet är helt sagolikt!

Här är hela gänget, glad, mätta och belåtna! Sideriasen har gjort det igen.

Nej, jag kokar inte gröt till middag idag även om jag faktiskt råkar vara väldigt förtjust i all sorts gröt ;) Men nu är det snart grötvarning i mitt huvud efter en lååång dag av spanskapluggande. Det var jätteroligt på kursen som började idag. Gruppen bestod av mig och en kille från Tyskland. Rätt lagom. Nästan som privatlektioner ju! Det här små grupperna är verkligen det stora plusset med den här språkskolan tycker jag. För man lär ju sig så mycket mer när grupperna är små och man hela tiden har lärarens fulla uppmärksamhet och kan ställa mycket frågor. Vi hade en halvtimmes rast bara så lektionen varade i 3,5h totalt. Mycket effektivt får jag säga.

När jag kom hem så åt jag min smarriga wok (ja, den finns fortfarande kvar) till lunch och sedan gjorde jag läxan inför morgondagen och fick också repeterat allt vi gått igenom under förmiddagen. Puh! Nu är jag rätt seg i kolan och tänker ta mig en kväll i soffan. Blir nog lite guacemole, ett glas vin och senare Hollywoodfruarna som kan få roa en stackars student med gröt i skallen ikväll :)

Och imon gör vi om hela proceduren ;) Japp. Det finns inga genvägar till den perfekta spanskan, har jag hört.

Fick besked via mail idag att tjänsten som Studio Coordinator på företaget San Sebastián Food är min! Jag fick alltså jobbet som jag blev intervjuad för i fredags. Vilken lycka!! Ser väldigt mycket fram emot att få sitta vid ett skrivbord på ett kontor snart igen och få gnugga geniknölarna lite framöver! Yeey! Inte för att en hemmafru inte får gnugga geniknölarna i mellanåt, åh nej så fördomsfulla skall vi inte vara, men det här blir nåt nytt och annorlunda det. Tror baske mig att det kan vara så att det mycket snart kommer att börjas skrivas ett nytt kapitel i mitt liv till och med. Jo, jo detta har potential mina vänner!

Den här hemmafrun kan snart räkna sina innestående sovmorgnar på en hand här hemma, för troligtvis börjar jag nya jobbet redan på torsdag denna veckan. Hihi. Nåja, så värst tidigt kommer jag i och för sig nog inte att behöva gå upp ändå för arbetsdagen kommer inte börja förrän kl.10, men ändå. Tänk att jag väldigt, väldigt snart har ett jobb att gå till, här i San Sebastian. Galet, tokigt, gôrskôj!!

Det blir till att börja med ett internship under tre månader där jag dels får chansen att visa vad jag går för och dels kommer få, vad jag uppfattade, som en rätt rejäl utbildning i mat och vinkunskap. Olala! ;) Sedan är tanken att detta internship skall ovandlas till en mer fast tjänst nångång innan jul där uppgifterna förmodligen kan komma att utvecklas än mera. Ja, riktigt spännande känns det!

Imon, tisdag, skall jag dit och skriva på kontraktet och vi skall diskutera lite formaliteter. Det här kan alltså bli en mycket intressant vecka med min intensiva språkkurs inkluderad!

Här har ni min nya arbetsplats!

(Bilden är lånad från företagets hemsida)

Jag har väl aldrig varit någon skogsmulle egentligen och slutade rätt omgående i scoutkårens miniorer när jag börjat där som liten, men ibland är det inte dumt att ta sig en heldag i naturen! Det gjorde vi, 6st glada följeslagare idag. Vi träffades kl.10 imorse och kom inte tillbaka med bussen förrän kl. 19.30. En riktig heldag med frisk luft och brännande sol hade vi. Ja, det var så hurtigt och friskt att man kände engergin flöda från topp till tå nästan!

Fick under dagen doppat fötterna i en kall flod med fantastiskt klart vatten från bergen, fick fotat massa fina växtligheter och vänner längs vår väg, fick ätit picknick med mumsiga mackor och sedan fick vi faktiskt besökt en gruva också där de brukade utvinna silver och järn innan. På vägen hem stannade vi till vid ett vattenhål som vi spanat in på vägen dit och beslöt därför för att kröna dagen med en öl och lite oliver. Bah! Underbart. Mer sånt här säger jag!

Vill man så här inför sensommaren, när nästan en tidig höst står för dörren, passa på att balsamera själen en aning då kan man ställa till med lite enkel helgtapas! Varför inte på en söndag till exempel när man ändå är så där extremt helg-jag-vill-inte-gå-till-jobbet-trött och bara vill hänga i soffan framför en bra film?

Spring i väg till närmsta delikatessbutik och satsa dina surt förvärvade slantar på lite god serranoskinka, en smarrig ost eller två (vi hade Gruyère men Manchego är ju också en höjdare!), stora, salta oliver, pinfärskt bröd, aioli och kanske några croquetas att steka vackert gyllenbruna om du kan få tag på sådana. Vad som helst  i plockmatsstorlek går ju faktiskt hem så länge det balsamerar just din själ.

De här tapasen på bilderna som vi avnjöt i torsdagskväll (också en bra dag för tapas ;) gör i alla fall min själ redo för sensommarens sista ryck och balsamerar sannerligen för att så småningom också kunna välkomna en tidig höst med ett leende!

Rödcurrypasta, cocosmjölk, kyckling och ett berg av grönsaker i en symfoni av färger som kallas wok. Inget fancy pantsy, men såååå himla gott! Det här kan jag verkligen gå och längta efter. Idag blev woken dock något starkare än jag är van vid. Det var nästan så att jag hostade till lite när jag först smakade av woken. Den nya currypastan jag köpte idag från kinesaffärerna var liiiite starke än den, mindre autentiska varianten jag använt innan. För jädrar i mig vilket klös det var i! Dessutom är burken så stor att currypastan lär räcka till minst 20 wokar till, om den nu bara håller sig i förpackningen....

Hur som helst har jag middag (och lunch) för hela veckan nu tror jag. Och det är bra det för jag vet inte hur mycket tid och ork det kommer finnas till matlagning denna veckan. Jag har nämligen bestämt mig för att hoppa på en intensivkurs i spanska på min språkskola. Det var min lärare som mailade mig i fredags och sa att hon hade en perfekt möjlighet för mig att komma in i en duktig grupp som skall köra väldigt intensivt under en vecka från och med måndag. Hon trodde att jag skulle kunna lära mig väldigt mycket på denna veckan och kanske kunna ta min spanska till nästa nivå! Efter ett kort övervägande bestämde jag mig för att anmäla mig och anta utmaningen. Hela veckan skall jag ha lektioner 4 timmar per dag och sedan räknar jag med läxor och lite studerande hemma också. Så ja den där färdiga woken kan nog komma väl till pass när jag kör språkträningsläger ;)

Nu skall jag njuta av en ensam lördagkväll i favoritfåtöljen. Har banne mig inte haft en ensam lördag sedan januari tror jag, så det känns som en ynnest och inte alls som något ont. Fick visserligen ett erbjudande av våra gulliga grannar att följa med dem ner på stan för lite pintxos ikväll, men jag avböjde snällt. Är dock väldigt tacksam för att de tänkte på den lilla gräsänkan här hemma, men jag tror jag behöver en kväll för mig själv.

En sån där kväll då man sitter i mjukisbyxor med datorn i knät, tänder lite levande ljus när man plötsligt inser att det blivit kolsvart i hela vardagsrummet och har ett glas vin och några goda snacks på en handräcksavstånd. En sån kväll skall jag ha! Helt ensam. Helt själv.

Nu har mannen lämnat stan och då dansar jag på bordet. Nja, kanske inte riktigt. Sitter i den goa fåtöljen i lägenheten och lyssnar på regnet som faller utanför. Mysko, kl. 09 i morse när jag vinkade av Vasse vid bussen så sken solen. Typiskt San Sebastian väder!

Gårdagskvällen på Siderian blev himla lyckad och vi åt verkligen så att byxorna nästan sprack på riktigt! Och många var vi också. Visade sig att vi blev ett sällskap på 14 pers. Så vi fick åka i 4 taxibilar dit ut. Jag skall visa lite bilder från kvällen när Vasse kommer tillbaka på fredag igen, för kameran med alla bilderna skickade jag med honom till Polen :)

Mitt dagsprojekt består annars av att promenera ner till stadsdelen Gros och handa cocosmjölk i någon av kinesaffärerna där, som jag kallar dem. Mer politiskt korrekt vore väl att kalla dem de asiatiska butikerna ;) Sedan skall jag i eftermiddag laga en stor thaiwok med röd curry som skall få föda mig de närmsta dagarna. Gott skall det bli!

Imon är planen att gå en vandringsstrapats med lite vänner. Vet faktiskt ingenting om utflykten annat än att vi skall ta en buss från någonstans till någonstans, sedan vandra från detta någonstans till någonstans och äta lunch på vägen. Haha. Kl.10 skall jag vara redo i vandringsoutfit och med packningen klar inför den 3h långa vandringen. Det skall jag nog klara av.

Trevlig helg önskar gräsänkan!

Jeansen, de röda chinosen och den svarta t-shirten har fått flytta in i min garderob idag. Eller ja, den röda outfiten skall först få gå och dricka lite cider och äta så mycket mat att byxorna förhoppningsvis inte spricker. Men sen, sen skall den få flytta in tillsammans med de övriga nya plaggen i garderoben. Där inkluderat den vita t-shirten som också fyndades idag men som inte rymdes i collaget ;)

Det gick jättebra! På intervjun alltså :) Jag kom i tid, inte alls svettig efter den lilla promenaden och jag hittade kontoret direkt. Jag fick träffa ägaren till företaget och en anställd till som är deras vinexpert. Det hela kändes väldigt odramatiskt, jag bjuden på te i en väldans söt, rosaprickig kopp och det var riktigt hemtrevligt på det lilla kontoret. Jag kunde absolut se mig själv sittandes där, viktigt upptagen med att sälja vinpaket och matlagningskurser till utländska turister. Och jag tror att jag skulle få väldigt trevliga arbetskollegor också!

De skulle återkomma i nästa vecka när de intervjuat några till, men de sa att jag definitivt hade gjort ett mycket bra intryck och stod högt i kurs. Yes! Så hittar de nu bara inte nån annan stjärna bland de andra sökande, så är nog traineetjänsten min :) Lustigt nog visade det sig också att jag var den enda av de 63 sökande som hade bemödat sig med att ringa upp kontoret och det gillades av dem. Visar ju liksom att man kan ta lite egna initativ och är på hugget :)

Efter intervjun tog jag mig en liten tur på Zara och råkade springa på ett par snygga jeans. Upprymd av känslan att jag snart kanske har ett jobb här så bestämde jag mig för att slå till ;) Blev dessutom två t-shirtar och ett par röda chinos som alla var på rea. Nice!

Därefter tog jag en promenad till Universitetet och mötte upp Vasse och hans kollegor för en lunch. Eftersom vi har stora middagsplaner för kvällen med detta gäng så beslöt vi oss för att äta en lättare lunch. Det blev en baguette på en uteserving i närheten. Riktigt goda mackor var det faktiskt. Lite mer avancerade fyllningar än typ ost eller tortilla. Själv åt jag en med serranoskina och stekta gröna paprikor. Smaskens!

Ikväll åker vi till en Sideria utanför stan för att äta den traditionella sideriamenyn och dricka cider så att det sprutar ut öronen. Det brukar alltid bli trevligt, men egentligen är det inte säsong för detta just nu. Vissa Siderior har dock öppet året runt och vår vän Alejandro som åker tillbaka till Mexico imon ville väldigt gärna åka dit. Vet dock inte om det var så mycket för ciderns skull som för de där feta stekarna, Txuletas, som alla är helt galna i här. Men, men åka skall vi i alla fall. Det blir två taxis som avgår kl.20 ikväll med destination Sarasola Sideria :)

Havet var hjärtskärande vackert idag när jag promenerade genom strandpromenaden till Universitetet!

Nästan folktomt var det också. Lite mindre turister nu då kanske?

Här till höger ligger en av San Sebastians vackraste byggnader, La Perla, precis på stranden. Där finns gym och relaxavdelning.

Det var nästan så att jag fick nypa mig själv i armen. Bor jag verkligen här? På riktigt? :)

Lunch i solen :)

Mannen tog en öl till sin baguette

Den här mackan som Vasse tog var jättegod!

Och här var min. Inte dum den heller!

 

Den här soppan har snabbt blivit en favorit i hushållet sedan vi blivit Spanienbor. Jag har inte lagat speciellt mycket linssoppa i mina dar innan jag flyttade hit, men just lentejas, som visserligen tillagas mer som en gryta än en soppa här, är mycket populärt i Baskien. Och säkert i fler delar av Spanien, men det vågar jag inte uttala mig om.

Jag föredrar dock att göra lentejasen (ja, så heter det nog i pluralform) mer som en soppa, vilket kanske beror på att jag är smått soppgalen?!?, men också för att det blir lite mindre mättande då. För att få med mannen på linssoppetåget så gör jag den dessutom rätt stark och fylld med mycket chorizokorv som ju är så smarrigt!

Traditionellt sätt så tillagas lentejasen med både chorizo och stora bitar skinka samt därtill potatis, lök och morot. Men jag har inte allt det där i min variant på linssoppan, Lentejas, som jag kort och gott kallar för Min Baskiska Linssoppa.

Min Baskiska Linssoppa, 6-8 pers

300 gram gröna linser
400 gram chorizokorv
1 stor zucchini
1 burk passerade tomater
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2st inlagda chilipepparfrukter (går bra med färska också)
1 dl rödvin
8 dl köttbuljong
1 tsk cayennepeppar
1 lagerblad

Kontrollera om linserna behöver blötläggas och gör i så fall detta över natten eller under dagen om du lagar soppan på kvällen. Den sorten som jag köper här skall blötläggas ca 10-12 timmar, men det finns ju enklare vägar att gå om man vill med linser som inte behöver blötläggas.

Koka sedan upp buljongen och slanta chorizon i halvmånar. Hacka löken, vitlöken och chilifrukterna fint och zucchinin i mindre bitar. Ta fram en stor kastrull och pytsa i lite olivolja. När kastrullen är varm så tjoffar du i all lök och chilin. Låt allt fräsa runt ett tag, pudra sedan över cayennepepparn innan du lägger i även chorizon och zucchinin. Salta och peppra och sedan på med rött vin. Låt vinet koka in och sedan ner med linserna i grytan. På med de passerade tomaterna och sist häller du över den varma köttbuljingen och lägger i lagerbladet. Låt nu puttra på svag värme, det skall precis koka så att man ser några små bubblor, i ca. 30-40 min. Smaka av så att linserna är mjuka och att det är bra kryddat. Kanske vill du ha den starkare, i med mer cayennepeppar då. Mer salt? Ja, man får känna sig fram och se hur man själv gillar den.

Sedan serverar man den gärna med följande tillbehör:

Alltså gott rödvin, aioli, bröd och varför inte en laddning av de där Pimientos de Padrón som jag skrivit om? I detta fall var det dock stekta guindillas och inte Pimientos de Padrón, men de ser ju nästan lika dan ut ;).

Klar för anställningsintervju och klockan är 10.20. Det blev lagom uppklätt med jeans, pumps och svart blus tycker jag. Har dock ingen aning om vad det är för klädkod på anställningsintervjuer i Spanien generellt sätt och verkligen ingen aning vad den är på detta "icke-spanska" företaget. Men, strunt samma för nu måste jag bege mig. Skall försöka att gå långsamt så att jag inte svettas allt för mycket innan jag kommit ner till kontoret. Det är nog ändå en 20 min promenad dit och undertiden skall jag i mitt huvud förebereda en killerpresentation av mig själv på engelska!

Önska mig lycka till och håll nu fingrar och tår för att det skall gå bra!

Här har det hänt grejer idag! Ja, alltså förrutom att den här lilla damen har pustat sig igenom en 6km lång joggingtur i nästan 30 gradig värme och därefter styrketränat alltså ;) För här händer det grejer på flera fronter. Jo, jo imon är det jag som går på min allra första anställningsintervju här i San Sebastian! Kl.11 imon förmiddag skall jag befinna mig nere på ett kontor i gamla stan för ett möte med ett upplevelseföretag. Gud så spännande! Jag kan knappt bärga mig och tankarna bara snurrar i huvudet. Kommer de att tycka om mig? Kommer jag att behöva prata spanska? Vilka smarta frågor skall jag ställa? Vad skall jag ha på mig? Tänk om jag välter ut kaffet eller nåt...Oj, oj, oj.

Men om vi tar det från början kanske. Det hela började i onsdags när jag i vanlig ordning skummade igenom arbetsannonserna på nätet med föga tillit att hitta nåt intressant. Ni förstår att efter 6 månaders jobbsökande här så har ju fått ganska klart för mig 1) Vikten av att kunna prata flytande spanska 2) Hur många arbetssökande det finns som söker varje jobb som utannonseras och som troligtvis pratar flytande spanska.

Alltså, jag har insett att jag kanske inte är ett så hett villebråd på marknaden, min business english och civilekonomexamen till trots ;) Vi får ju faktiskt inte glömma att Spanien har högst arbetslöshet i Europa, runt 20%, enligt den här källan i mars månad i alla fall. Så ja, ni förstår kanske om jag har varit måttligt road av att kolla efter jobb och ens bemöda mig med att söka dem till och från. Men, men...åter till i onsdags när jag satt och skummade.

Helt plötsligt var den där. Annonsen med jobbet som jag skall ha! Snacka om triss-moment (Plötsligt så händer det) alltså. Det var liksom inget snack om saken det här var jobbet som jag letat efter sen jag flyttat hit och inte hade en aning om att det fanns. Jag sökte det på stört, kanske lite för fort, kan jag tycka så här i efterhand då jag borde gjort mer efterforskningar för att slipa min ansökan, men så vart det i alla fall. Jag får skylla på allt adrenalin som pumpade.

Och nu tänker ni, men för guds skull berätta vad det är för jobb! Okej, jag skall inte hålla er på halster längre. Jobbet är som Intern (engelska), en slags traineetjänst, på ett upplevelseföretag som verkar här i San Sebastian och som är speciellt inriktat på mat och dryck! Ja, ni hör ju själva vilket drömjobb.

Det är en engelsman som flyttat hit 2007 och nåt år senare öppnat detta upplevelseföretag som arrangerar temaresor, pintxosrundor, matlagningskurser you name it till utländska turister som besöker San Sebastian och dess omgivningarna. Min gissning är att det är främst turister från Storbritannien, Irland och USA men det låter jag vara osagt eftersom jag ännu inte vet.

I alla fall tjänstens beskrivning är att assistera Managern (engelsmannen), utföra administrativ arbete på kontoret och ta hand om förfrågningar och försäljning. Dessutom skall man vara en stöttepelare åt det övriga teamet som består av ytterligare tre anställda som verkar ha en massa kunskaper om mat och vin, där ibland en svensk tjej som heter Elin (som jag sett på hemsidan). Åh, ni förstår ju att jag är exalterad.

Dagen efter jag ansökt så ringde jag upp kontoret och ställde lite frågor bara för att de skulle komma i håg mitt namn och plocka fram min CV, vilket också var precis vad de gjorde. 63 personer har sökt tjänsten och det är nästan 3 veckor sedan den lades ut så de hade redan börjat intervjua när jag ringde. Min gissning är därför att om jag inte ringt in och fått pratat med den där engelsmannen personligen så hade jag nog aldrig ens varit aktuell för intervju imon. Heja mig!

Eftermiddagen kommer nu att ägnas åt att läsa in mig ordentligt på det här företaget och förbereda mig på intervjun imon, innan jag skall ut och ta ett glas med min vän Amy från Nya Zeeland kl.20.

Good times people, good times!

Pimientos de Padrón eller Paprikans ryska roulette som den också kallas finns just nu att köpa precis över allt här. Det är små, gröna paprikor som härstammar från staden Padrón i Galicien, Norra Spanien. Paprikorna är omåttligt populära här och går att beställa på nästan varje bar, som en slags tapasrätt. Vi har ätit dem både på barer och lagat dem hemma vid några tillfällen. Det är inte svårt alls och tar bara 5 minuter :)

Till en början måste jag dock säga att jag inte var så värst imponerad av dem och inte mannen heller som mest var besviken över att de inte alls var starka. Men se ni, efter att ha smakat dem ett par gånger så växte dem verkligen i våra ögon och nu är vi helt sålda. Fy fasen vad goda de är! En hel ask är inga problem att klämma längre, skulle nog kunna få i oss två till och med. Smaken är söt, lite nötig och sedan lite lätt bitter på slutet. En smaksensation!

Alltid lika snygga Herr och Fru Burtanovic, vars fantastiska bröllop vi gästade i somras, kommer på besök i höst! Det är alltid lika roligt att öppna min lilla kalender här hemma och stort och brett över en långhelg skriva in ett nytt besök. För det är ju så roligt att umgås med vänner som man verkligen trivs bra ihop med och samtidigt få visa upp vår lilla stad och dess guldkorn.

Tedi och Vasse är gamla barndomsvänner och känner varandra från uppväxten i det lilla samhället Bjuv utanför Helsingborg, där förövrigt nästan hela Vasses släkt bor. Och i Lotta har jag hittat en god vän som är så där härligt sprallig, som har skinn på näsan och som är en jättefin mamma till deras drygt tvåårige son Alvin.

För oss är ett besök i Mariapark, där makarna bor, alltid självskrivet när vi far Skåne runt, så nu ser vi fram emot att få er hit! Resan är inbokad den 20-24 oktober så nu har vi nåt kul att se fram emot :)

Idag har varit en regntung dag i San Sebastian. Det regnade när vi vaknade och större delen av dagen har varit grå med ca 18 grader varmt. Ganska skönt andå att ta igen sig lite hemmavid med gott samvete för att man inte är ute och njuter av solen när den gassar. I alla fall kan jag tycka det ibland.

Vasse överraskade mig idag med att komma hem tidigt från jobbet. Blev riktigt förvånad när han satte nyckeln i låset vid 16-tiden, men det var ju skoj! Anledningen till att han kom hem tidigt var att han ville gå ner på stan och fixa lite ärenden och då passade jag såklart på att hänga med. Då hade det dessutom slutat regna och var så där friskt och behagligt ute.

Vi fick bättrat på kaffeförrådet här hemma som av någon märklig anledning börjat sina (jag förstår inte varför) och kollat lite i några affärer. Dessutom fick vi gjort något som Vasse velat få gjort ett tag nu men som vi inte orkat ta tag i, nämligen ett besök hos optikern. Det gick bra och de var så engagerade och trevliga i den lilla glasögonbutiken så det får nog bli vår "husoptiker" nu! En sån kan väl vara bra att ha?

Jag har faktiskt noterat att det finns vansinnigt många optiker här i stan. Det tror jag beror på att 1/3 av befolkingen här är över 65år, som jag läst någonstans, snacka om bra marknad för en optiker! I alla fall en synundersökning senare på spanskengelska och efter att ha fått se några bilder på hur ett öga kan se ut efter missbruk av linser så fick Vasse i alla fall beställt nya linser som kommer imon.

Ja, så nu kanske han till och med kommer att se vad som står framme på tavlan när han är på konferens hela nästa vecka ;)

En nyutbildad pilot behöver minst 1000 flygtimmar innan han anses färdigutbildad ute på marknaden och redo att flyga skarpt för ett större bolag.

Hm, vet inte om jag kommer att behöva lika många timmar ståendes vid den här kaffemaskinen innan jag anses färdigutbildad. Men jag är inte förvånad om det tar i alla fall hälften så lång tid.

För det här med att ta sig an en riktig espressomaskin och få ut ett fullt godkänt resultat, i form av en snajsig cappucino, det kräver sin man...eh, förlåt kvinna var det i detta fall.

I söndags var jag en jätteduktig kaffeskoleelev i köket trots att vi hade närmare 40 grader varmt utanför, ja ni vet det där tropiska klimatet som jag tjatade om här. Vasse han var en föträfflig kaffeinstruktör som inte blev arg, inte gav för mycket beröm och inte skrattade när jag gjorde fel under lektionen. Det mesta gjorde jag dock rätt med precis alla steg i exakt rätt ordning, men ändå blev det inte så bra som jag hade tänkt mig.

Jag tror att jag behöver det rätt knycket, för att citera Tjorven. Det rätta knycket i form av en känsligare handled som kan vinkla mjölkkannan rätt och som vet när jag skummar mjölken fel. Rätt knyck som gör att jag kan hälla mjölken tjusigt i koppen i roterande rörelser med en lätthet, så att espresson perfekt blandar sig med mjölkskummet.

Ja, jag tror att jag snarast skall börja beta av på mina 500 timmar nånting framför kaffemaskinen, hitta mig en sponsor av 3% mjölk och hela kaffebönor som ligger i närheten och redan nu skriva brev till tomten med en önskan om det rätt knycket.

Kvällen har lagt sig över San Sebastian och allt är tyst och stilla utanför. Det är en klar kväll, vinden susar lätt i träden och det är inte det minsta kallt. Mannen och jag tar igen oss efter att båda ha tränat idag, var och en på sitt håll. Det tar verkligen på krafterna det där med motion, men är också väldigt viktigt för att man skall mäkta med i det långa loppet. Det tror jag absolut på. Men mest tror jag ändå att vi tränar för att kunna äta och dricka gott när som andan faller på. Det handlar om inkomster och utgifter och jag tror att det kallas för att hitta en balans. Efter semestern kände vi nog båda, som de flesta kanske gör, att det blivit lite väl mycket inkomster och alldeles för lite utgifter. Ingen bra balans. Så det försöker vi ta igen nu. Heja oss!

På lördag åker förresten Vasse iväg på konferens en vecka och jag skall leva gräsänklingsliv här själv. Det skall nog gå bra, men nu för tiden släpper jag helst inte i väg honom någonstans om det rör sig om en längre tid. Vi har haft nog av de där erfarenheterna att sitta i varsitt land och längta efter varandra. Nog för en hel livstid skulle jag tro. För det är ju faktiskt roligast att vara tillsammans.

Så nu passar jag på att krama honom lite oftare än vanligt, tjuvar en puss extra i köket om mornarna och skickar glada hälsningar via skype när han är på jobbet. Jag lagrar helt enkelt depåerna inför nästa vecka utan mitt hjärta och ser till att vi kommer att ha balans även där.

Fetaste pastan, i dubbelbemärkelse, åt vi till middag igår. Fetaste eftersom den å ena sidan är grymt god och förtjänar respekt bland alla ni andra pastor där ute som anser er vara den fetaste! Å andra sidan, fetaste,  då den inhyser fettets heliga treeninghet i en och samma pasta. Nämligen, smör, vispgrädde och krämig ost. Närmare religösa upplevelser än så här kommer vi nog inte i det här hushållet ;)

Jag vill, innan jag visar er pastan och ger er receptet (ja det skall ni få!), börja med att utfärda en varning. Denna varning vänder sig till alla er som äter enligt någon av allsjöns, outröttligt förökande sig dieter som finns där ute. LCHF, GI, Ananasmetoden, Atkins, Cambridgemetoden, Tallriksmodellen och allt vad dem nu heter.

VARNING, VARNING! Denna rätt innehåller vanlig, hederlig, vit pasta, smörstekta champinjoner, en mängd vispgrädde så att man nästan skäms när man häller i den och ett helt paket krämig gorgonzolaost. Och som om inte det vore nog så ger pastan upphov till mycket starka måste-laga-den-igen-begär, bara-lite-till-begär och jag-kommer-aldrig-någonsin-mer-gå-på-diet-löften. Så nu var det sagt. Säg nu inte att jag inte varnade er! ;)

Denna fetaste pastan stavas MODONOSTRO och råkar vara vår favoritpasta här hemma. Nu var det dock så längesedan vi lagade den att när jag talade om för mannen på eftermiddagen vad jag skulle laga till middag senare så sa han: "Åhh, vad gott. Den hade jag nästan glömt av!".

Och jag önskar så att vi kunde ta åt oss hela äran för den här eminenta pastan, men skall jag hålla mig till sanningen så är det faktiskt en pastarestaurang i Göteborg som är upphovsmännen (vad jag vet iaf). Restaurangen som låg på vår gatan besöktes frekvent under åren 2007-2009 och det är alltså dem som döpt pastan till Modonostro. Efter att ha ätit pastan där åtskilliga gånger så är detta dock fortfarande bara vår gissning på hur den skall tillagas. Men gott blir det alltid!

Varsågoda här kommer receptet till en omgång Fetaste Pastan, också kallad Modonostro.
Detta recept räcker till ca 5 pers (eller tre väldigt hungriga)

400gram köttfärs
1/2 hackad gul lök
2 hackade vitlöksklyftor
300gram klyftade champinjoner
1 burk passerade tomater
2 msk tomatpuré av god kvalisort
3 dl vispgrädde
1 paket gorgonzolaost
1 tsk franska örter eller bara timjan
Salt och peppar efter smak
Riven parmesan till garnering

Börja med att steka champinjonerna i smör och ställ åt sidan i en skål. Stek nu köttfärsen tillsammans med all lök. När köttfärsen är genomstekt häller du på de passerade tomaterna, tomatpurén och örterna. Sänk värmen och låt koka ner tills det är mindre vattnigt och mer fast kottfärsröra. Blanda sedan ner champinjonerna och i med vispgrädden. Låt småputtra i pannan och smaka av med salt och peppar. Klutta sedan i gorgonzolaosten som du skurit i mindre kuber. Låt osten smälta i såsen, men se till att det inte kokar. När osten smält serverar du såsen över nykokt pasta. Toppa med parmesan och njut!

Så då har jag alltså delat med mig av mitt första recept här på bloggen också. Spännande!
Hoppas ni gillar det :)

I fredags hade jag lite egentid på stan, så som man behöver ibland när man suttit inne alldeles för länge och solen skiner utanför. Jag packade en väska med lite förnödenheter och drog mig sedan ner mot stadskärnan, butikerna  och turisterna som drev omkring i horder. Några få svenskar har jag hört  bland turisterna, men mestadels är det amerikaner och fransmän som besökt oss under augustimånad och under festivalveckan, Semana Grande. Men jag är inte den som är den. Klart att vi kan dela på stan ;)

 

Efter lite planlöst strosande i butiker och en enkel lunch så slog jag mig ner i denna vackra lilla oas som ligger mitt i smeten. Här sitter det alltid mycket folk på bänkarna, både i skuggan och i solen, och antingen läser, tar en tupplur eller äter glass.

Själv slog jag mig ner för att studera både folk och spanskan som jag antecknat i min blå pärm som jag fått av språkskolan. Sedan blev det såklart lite fotografering också.

Efter det strosade jag vidare genom den lilla parken och förbi den pampiga karusellen som står alldeles bredvid. Åh, om jag varit 5 år då hade jag velat åka den här fina karusellen varje dag. Barnen här verkar älska den! Speciellt på helgen är den nästan överfylld av glada barn som tjoar och tjimmar.

Tja, tänkte jag det här går ju bra så jag knallar väl på lite till då. Jag fortsatte genom hela strandpromenaden och upp på kullen där det fina palatset ligger. Där växer stora Hortensiabuskar som jag avundas som få. Hade gärna haft en minihortensia hemma i en kruka. Någonstans här bestämde jag mig för att fortsätt hela vägen till Vasses jobb och överraska honom med ett besök. Det var ju ändå fredag ;)

Och det gjorde jag. Fast så värst överraskad tyckte jag faktiskt inte att han blev. Men jag var allt lite nervös på vägen dit att han redan hade cyklat hem, för klockan var ändå halv sju på kvällen nästan. Tursamt nog satt han kvar inne på sitt rum i denna mycket sexiga byggnad där dessa fysiker håller till.

 

Sedan under 15min så förde jag en hård övertalningskampanj med Vasse och Bruno om att de skulle skippa kvällens inplanerade löprunda och istället göra mig sällskap på en After Work. Det gick sådär. Eller, ja Vasse fick jag nog övertygat rätt omgående men Bruno var väldigt bestämd på att de skulle träna. Dock fick jag förhandlat til mig en öl senare på kvällen efter deras träning. Okej, det fick duga. Så sen knallade jag och mannen hem från universitetet längs den mystiskt gömda cykelvägen som jag aldrig gått längs innan. Stackars Vasse fick leda sin cykel hela vägen eftersom jag inte hade någon cykel och hans saknar pakethållare. Men det fick han ta, en bra eftermiddag vart det i alla fall!

Ikväll skall jag smaka revanschens sötma tillsammans med en klick grädde. Man kan lura mig en gång, men knappast två. Därför gick jag och vår vrånga ugn rond 2 i matchen baka kladdkaka i köket denna afton. Det var en jämn kamp, men bara en kunde komma ut som segrare...och det blev jag. Oh, yes. Revanschens sötma luktar underbart!

Förra ronden vi gick, jag och ugnen, vann alltså den vrånga och då såg kladdkakan ut så här. Inte gott eller kul för den delen när man ändå ansträngt sig!

Jag och kladdkakan hade ett ljuvligt kärleksförhållande när jag var 10år och Cluedo sändes på TV om måndagarna. Ni vet det där tv-programmet där bland annat Helge Skoog medverkade och tittarna skulle lösa en mordgåta i varje avsnitt. Ett fantastiskt tv-program som jag och min lillasyster, alltså Syster S, älskade! Och varje måndag bakade vi en kladdkaka som vi satte i oss framför tv:n. Det var tider det! Sedan dess kan jag receptet i huvudet och kladdkaka har alltid varit min nödlösning på desserter eftersom jag numera tycker det är rätt tråkigt att baka.

En av anledningarna till kvällens kladdkakebak var alltså revansch på den där bångstyriga ugnen, för jag vägrar vika ner mig i köket. Men en annan anledning var också att mitt kladdkakesug har byggt upp något kopiöst de senste dagarna på grund av den här damen som driver Sveriges kanske mest roande blogg, Att vara någons fru. Hennes blogg bara måste jag läsa varje dag och hon, mina vänner, hon äter kladdkaka precis hela tiden nu! ;)

Okej, slutresultatet kunde varit vackrare men med den här ugnen som vi har här så får man nog nöja sig med lite ojämn gräddning av toppen och aningens ihopsjunken kaka. Har provskurit i den nu och den är kladdig i alla fall. Mission completed! Dags att servera mannen en slice nu också =D

Glöm inte att skaka ordentligt när du är klar! Fortfarande med säkerhetskapsylen på såklart =O

För dagen valdes den här färgen som spanjorerna kallar Rubio oscuro, Mörk blond. Om du vid inköp av toning väljer mellan två olika toner så skall du alltid välja den ljusare av dem två, eftersom slutresultatet oftast blir mörkare än vad du tror. Allt enligt förpackningen =D

Sedan behöver du ett stycke hårmodell som gärna skall vara osminkad och ha rätt flottigt hår, så att före- och efterbilderna blir så slående olika som möjligt. Glöm inte att vi pratar projekt uppfräschning här!

På med ett par sjukt, svettframkallande plasthandskar och ha ett milt ansiktsvatten på några pads redo för eventuella dislokaliseringar av hårtoning.

Därefter börjar en sjuhelsikes, ansträngade appliceringsarbete av toningen där du med armbågarna i vädret försöker att inte skvätta ner hela salongen. När du arbetat upp en riktigt fet mjölksyra i armarna och masserat in toningen ordentligt, så att det ser ut så här:

Då är du klar och låter toningen verka 20min samtidigt som du gör en insats på salongen genom att diska och hänga tvätt.

Sedan sköljer du ut all färg ur håret i det bekväma handfatet. Vill du kan du till och med passa på att ge dig själv lite hårbottenmassage om du känner att du vill motionera rygg- och nackmusklerna lite extra.

I blött tillstånd ser sedan det nytonade håret ur så här. Innan du stänger salongen för dagen kan du också passa på att ge dig själv lite extra omtanke inför den sista fotograferingen. Nämligen i form av detta:

Bort med det gamla och in med det nya. Fräscht är ledordet!

Sedan blåser du håret på modellen, klär henne och lägger en för dagen passande makeup. Lovade jag inte ett slående olikt resultat mellan före- och efterbilderna kanske?

Det kan också vara en god idé att ta några efterbilder hängandes ut ur ett fönster för att fånga det där reflekterande dagsljuset som du knappast finner inne i en salong.

Ja, följer du dessa steg i rätt ordning så kan DU också få till en uppfräschning av din kalufs precis som hårmodellen i den här salongen. Lätt som en plätt.

Idag är det dags för projekt uppfräschning av kalufs. Min alltså. Och det tycker jag verkligen är på tiden! Har inte gjort något med håret sedan den här smärre katastrofen som jag skrev ett inlägg om tidigt i april. Visserligen är jag väl såhär i efterhand rätt nöjd med att jag fick bort mycket av de röda tonerna som jag hade i håret då, men huja vad jag var missnöjd jag var då!

 

Så 4,5 månad utan färgning, sol och salta bad har gjort håret rätt slitet, trött och med en utväxt som jag inte alls kan förlika mig med. Nej, dags att göra nåt åt saken. Och var gör man det bäst om inte på "Salong åtta trappor upp" hos frisörskan Fru Chis? Själv är bästa dräng eller nåt...fast i detta fall rör det ju sig om en piga :)

 

När jag var student så ville jag lägga minimalt med pengar på mitt hår och färgade och klippte därför håret själv hemma. Det blev oftast rätt bra och jag minns att jag brukade få komplimanger för mitt fina hår och folk brukade fråga om vilken frisör jag gick till. Hihi, alltid lika roligt att se deras miner jag snällt talade om att jag själv var denna frisör :) Idag tror jag inte att jag skall klippa håret något, men en liten toning blir det i alla fall. Sen får vi se vad jag tycker om längden...börjar faktiskt tröttna lite på det långa håret och framförallt tycker jag att det är så jobbigt när man sover. =D Vill alltid sova med det uppsatt numera för annars ligger man ju på håret. Mycket störigt. Ja, ni hör ju att jag mestadels haft kort hår i mina dar.

 

På bilden ovan så tycker jag i och för sig att håret ser ganska fint ut, men om man tittar lite noggrannare så ser man att det definitivt är dags för en uppfräschning. Speciellt i ljuset som vi har i badrummet! Förhoppnigsvis har jag valt en bra toning för håret som inte är alltför mörk men samtidigt smoothar över utväxten. Ja, det hoppas jag på. Så håll tummarna nu för en förbättring, så skall ni få se lite före och efter bilder sedan!

 

Undertiden kan ni titta på den här bilderna som jag fick skickat till mig idag av vår vän Alejandro. Det är några bilder från kvällen då vi var ute med sekreterarens båt. Roligt med lite bilder från sällskapet i båten också, som jag själv inte lyckades dokumentera.

 

Hej, svejs så länge!

 

 

Söndagen bjöd på tryckande värme här i San Sebastian. Något som vi verkligen inte är vana vid. Det fick utsökt mina tankar att gå till vår tid i Florida. Då upplevde sån här fuktig, tryckande, värme hela sommaren. Tänk vad fort man glömmer. Men att uppleva samma typ av värme här hade vi inte räknat med och det ovant. Haha, har nog vant mig vid de torra, fina sommardagarna med 25 grader nu ;)

Vi har haft fönstrena öppna på vid gavel idag och bett snällt om några ynka vindpustar för att kylas ner lite, men förgäves. Det har rent utsakt varit tropiskt klimat i hela lägenheten! Jag har skypedatat lite idag med kära Kicki i Köpenhamn och med söta Syster S hemmavid. Kul att få snacka lite strunt och bli lite uppdaterad :) Där emellan har vi haft kaffeskola här hemma, mölat frukt och bara päst i värmen. Mycket mer orkade vi faktiskt inte.

Fast till kvällen beslöt vi oss ändå för att svalka oss med ett kvällsdopp i havet. Så skönt! Vi skvalpade runt en stund i vattnet och sedan blev det middag på en av favoritrestaurangerna. Ett bra avslut på helgen!

Det var riktigt mycket folk på stranden kvart över sju. Så jag tror att det var många som ville svalka sig efter den här varma dagen. Och förmodligen många som legat här hela dagen också...

Hyfsad kö till duchen var det också, men den hoppade vi.

Här på Bideluze, där middagen intogs, kan man smaka stans godaste burgare till vrakpris!

Vasse bläddrade lite i en tidning i väntan på maten.

Och så här ser burgaren ut. En dubbel med roquefortost, sallad, tomat och stekta gröna paprikor. Den sista ingrediensen har mannen själv lagt till och det var bra gjort. Mycket gott.

Attack!

Själv valde jag dessa två pintxos till middag. Gillade speciellt den med balsamicon på.

Sedan gick vi hem och då passerade vi den vackra fontänen vid Plaza de Bilbao. Vasse fick lov att ta ett riktigt turistigt kort på mig :)

Breakfast som gifter sig med lunch blir till Brunch och det mina vänner är fina saker. Det är inte många av våra vänner som inte har ätit brunch hos oss genom åren tror jag. Det har blivit lite av vårt signum faktiskt och igår bjöd vi våra vänner här på brunch för första gången. Det uppskattades väldigt mycket och gästerna passade på att tacka för att de fick komma flera gånger redan innan de hunnit smaka maten. Det måste ju vara ett bra betyg!

Natten innan brunchen när vi smårunda om fötterna lullade hem från piren så bestämde våra fina grannar att vi skulle dricka Mimosas till brunchen på morgonen dagen efter. Sagt och gjort. På morgonen, innan de kom upp till oss, fixade de en flaska cava som sedan blandades med antingen apelsinjuice eller grapefruktjuice. Vi blev allt lite Mimosafrälsta där tror jag! Eller också var det bara för att äggröran, baconen, croissanterna och frukten smakade så ljuvligt tillsammans och förhöjde hela upplevelsen ;) Mimosas kan jag dock verkligen rekommendera till vad som helst! Det behöver inte vara en brunch i megaformat :)

Brunchen var så in i bänken god och för att citera Paulina vid bordet: "Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att jag hade två magar". Ja, det hade sannerligen varit praktiskt för när vi fyllt första magen med brunch så stod nästan hälften kvar orörd på bordet. Men hellre det än att någon skall gå hungrig från bordet och överbliven brunch kan man ju äta när som.

Vi behövde i alla fall inte ta med några armpuffar eller lufmadrasser ner till stranden sedan för det var bara att slänga sig i vattnet och så flöt vi lätt med de fyllda magarna i vädret guppandes vid vattenytan ;)

Bacon i ugn på mannens vis som man bakar med soya över. Blir smaskens! Stekta champinjoner och äggröra är ju också givna brunchdeltagare.

Vasse fixade kaffe till alla och det blev påfyllning både en och två gånger för vissa ;) Alvise började med en dubbel espresso medan Vasse fortsatte med resten av kaffebeställningarna.

Bordet började fyllas på med godsaker och våra gäster väntade tålmodigt. På översta bilden spanar Bruno in den trippelkoncentrerade tomatpastan som Alvise tog med till oss från Italien. Tack Alvise! Vi fick också en burk ekologisk björnbärsmarmelad ifrån Italien som smakade fantastiskt gott på en croissant med färskost :)

Cavan på upphällning!

Och nu äter vi!

Brunch är matkärlek det! Och med goda vänner kan det inte bli bättre...nästan.

Oh, yeah! Visst blev det strandhäng för oss igår. Men tro inte att de där utlovade temperaturerna om 35 grader varmt innebar enbart klarblå himmel och sol hela dagen. Oh, no. Vi bor ju ändå i Baskien ;) På väg ner till stranden blåste det ut av bara...och det var riktigt grått och trist på himlen. Jag såg vår välförtjänta stranddag blåsa bort med vinden där, men killarna var fast beslutna att vi skulle ta oss ner på stranden i alla fall. Så det gjorde vi trots att vi mötte många som gett upp för ovädret och begett sig hemåt. Nåväl, vi slog läger i sanden och väntade envist ut de gråa molnen. Det var absolut inte kallt, bara inte soligt, men sen vände det plötsligt. Jag gissar att vinden tog de gråa molnen med sig och istället fick vi ett kalasväder resten av vår fina stranddag! Ibland lönar det sig alltså att stirra argsint på gråa moln :)

 

Vår fina, rosa kylväska som vi fått i present hade vi packat till 3/4 med öl och till 1/4 med frukt. Vilket vi ansåg vara det man behövde för en heldag på stranden, efter att man just klämt i sig en brunch i megaformat ;)

 

Vasse och vår italienska vän, Alvise, hyrde surfbrädor några timmar och passade på att motionera lite i vågorna. Vi andra nöjde oss med att betrakta surfarna som kämpade på i lite för lite vågor. Sedan badade vi massor i det numera vältempererade havet, åt glass, spelade tärning och just det, drack de där ölen som vi tagit med oss!

 

Välstekta runt om, som små grisar på spett, lämnade vi stranden runt sjutiden på kvällen för att fylla på med lite annat käk än det flytande brödet. Den asiatiska buffén som jag tidigare flaggat för blev nedröstad. Istället blev det ännu ett besök till den amerikanska dinern här istan för lite klassisk, amerikansk junkfood som sköljdes ner med rosa lemonad. Inte helt fel det heller.

 

Ja, lite värmebölja är ju aldrig fel. Idag väntas alltså 35grader varmt och imon 34 grader...tror därför att vi kommer befinna oss mestadels på stranden denna helgen! Det har också nämnts intresse om att surfa idag och det finns vågor tillgängliga efter dagens brunch. Och eventuellt skall vi prova den mycket omtalade asiatiska buffén ikväll också. Ja, ni hör ju vilken toppendag detta kommer bli!

 

Idag fyller dessutom min ömma moder 45år varpå jag naturligtvis ringt och grattat henne i sin sommarstuga. Men nu är det hög tid att sätta igång med den där brunchen som utlovats våra vänner om tja, sisdär en timme. Hm. Sista minuten tillagade bruncher börjar visst bli min grej numera. Får väl se om gästerna dyker upp i tid dock eftersom gårdagens kvällen blev rätt sen. Vi möttes upp vid en bar som ligger allra längst ut på strandpromenaden, där man har en mycket bra syn över hela bukten. Där ifrån såg vi sedan kvällen fyrverkerier innan vi slog oss ner på uteserveringen. 4 öl senare, ett gäng myggbett, mycket skratt och 2 bröllop (haha, ingen vi känner som gifte sig dock) så promenerade vi till slut hem kl.02. Efter ett stopp på en närliggande hamburgebar så var vi sedan hemma kl.03. Så ja, vi får väl se hur pigga brunchgästerna är...om en timme alltså. Dags att sätta fart här! ;)

Såna här kvällar ger verkligen guldkant i tillvaron. Är en riktig sucker för ost, och för vin med för den delen ;) Köpte en väldigt trevlig färdig ostbricka i vår delikatessbutik med 5 sorters ostar från olika delar av Spanien. Lite kul. Den godaste enligt mig var lustigt nog osten från Baskien :) Partisk, vaddå? Eller också har jag bara vant smaklökarna vid den Baskiska fårosten numera. Nåväl, en riktigt trevlig torsdagskväll i soffan blev det i alla fall. Jag slösurfade med datorn och Vasse kollade på fotobll på sin dator. Lagom socialt och väldigt hög mysfaktor. Det är äktenskapets melodi numera det ;) Ikväll bär det ut på den obligatoriska fredagsdrinken med våra vänner och imon förmiddag skall vi bjuda på brunch här hemma. Så det så.

Gårdagens middag bestod av Quesadillas, som ofta får tjäna som kylskåpsräddare. Inte för att Quesadillas inte är gott nog och därmed förtjänar bättre än att agera kylskåpsräddare allt som oftast. Nej, nej. Men det blir ofta bara så att jag kommer att tänka på Quesadillas när jag får lite ingredienser över, från exempelvis en tacokväll.

 

Tro nu inte att vi alltid bara äter mexikanskt här hemma, även om jag är medveten om att det blivit mycket inlägg om det den senaste tiden ;) Men så här var det att i mitten på veckan så blev vi fastligt sugna på att testa de där chorizotacosen igen som vi hade färskt i minnet från den här kvällen. Och som vanligt när man lagar någonting så blir det oftast lite ingredienser över. Så vad skulle vi göra med hackad gul lök, koriander,  en halv paprika och fyra stycken överblivna tortillabröd? Ja, Quesadillas blev det i alla fall :)

Tills saken hör också att jag har så fruktansvärt svårt att slänga mat, att jag alltid måste komma på vad jag skall göra av resterna. En egenskap som kan bli rätt jobbig i längden när man lyckas få en snutt över av något här och en bit över av något där. Då går hjärnan går på högvarv för att komma på vad jag skall göra av det samtidigt som jag vill jag köpa till så få ingredienser som möjligt. Helst inga alls. Ja, det är lite som en lek.

 

Undra förresten vart denna egenskap kommer ifrån och varför jag har utvecklat denna ovilja att slänga mat? Det är ju inte precis så att jag någonsin gått hungrig under min uppväxt, levt i förtryck, under krig eller ens växt upp i 70-talets hippiekultur. Men likväl så har jag den där egenskapen som gör att vi allt som oftast här hemma får äta middagar baserade helt utifrån något som jag inte kan med att slänga :)

Quesadillasen serverades förövrigt med en liten sallad på körsbärstomat, majs, avokado, olivolja, peppar och flingsalt. Enkelt och gott!

Här, vid denna kvadratmeter stora ytan i vårt kök, sker små mirakel varje dag. Små kaffemirakel. Värostade, hela kaffebönor och tjock, kall mjölk förvandlas här till perfekt malet kaffe som sedan blir en espresso med kräma som är till duga. Mjölken förvandlas till ett lent, ljummet skum som sedan får gifta sig med kaffet i en alltid lika ljuvlig cappucino. Det är magi det mina vänner!

 

Den här espressomaskinen är verkligen 10kg ren kärlek som har varit vår trotjänare sedan 2008 och för tre jular sedan så fick den sällskap av en eminent kaffemal dessutom. Tack mor och far för det! Mitt kaffeintresse tog fart ungefär samtidigt som den här fyrkantiga, blanka skönheten flyttade in i vår tvåa i Göteborg. Plötsligt började det lukta ljuvligt från köket och det där fluffiga, skummet på toppen av mannens kaffekopp såg ju bara så lockande ut att jag var tvungen att ge mig hän! Trots att jag "överlevt" nästan två år som heltidsarbetande kontorsanställd med minst två kaffepauser om dagen, utan att själv dricka kaffe, så kunde jag bara inte motstå en nygjord cappucino i mitt eget kök.

 

Mannen däremot han har varit kaffefrälst sedan länge. Och nu har han fått med mig på tåget. Det är ett som är säkert! Riktigt bra kaffe är få förunnat och när man dricker kaffe på stan både i Göteborg och här i San Sebastian så kan det vara lurigt att få sig en välgjord kopp om man inte vet vart guldkornen finns. Så att ha en egen espressomaskin hemma är inte kattpiss ;)

 

Nu skall jag bara ge mig på att lära mig riktigt ordentligt en gång för alla att göra en vacker och god cappucino. För det skall ni veta att det är mannen som är den tveklöst bästa baristan i det här hushållet och det är han som står för kaffemagin här på mornarna, medan jag lagar frukosten. Idag gjorde jag dock min egen kopp, eftersom jag tagit sovmorgon och den fick klart godkänt, men bättre kan jag...tror jag.

 

Därför väntar mig, på egen begäran, nu i helgen en kaffeskola, baristakurs eller vad man nu skall kalla det med mannen vid kvarnen. Önska mig lycka till så skall jag berätta för er hur det gick sedan ;) Men nu mera kaffe!

...där finns det allra bästa med vårt boende här nämligen läget bredvid den stora floden, Urumea, som rinner genom staden. Nu är vårt boende inte så pjåkigt invändigt heller om man lättvindigt viftar bort det faktum att vi saknar balkong, men läget precis vid floden det fullkomligt älskar jag! Sen att den här floden är den bidragande faktorn till att myggen letar sig in så lätt om man har fönstrena öppna på kvällen, det bortser jag helt från här ;) När jag flyttade till San Sebastian i februari och träden var kala så såg vi båda sidorna om floden och alla som promenerade runt den. Det var härligt! Men sen kom våren och sommaren och alla bladen på träden gör att vi numera bara kan studera svajande trädkronor, fast det är ju inte så tokigt det heller.

 

När vi traskar ner till havet eller för all del stan, så går vi gärna ut med floden. Är det en fin dag och vattenmängden i floden, som påverkas mycket av ebb och flod, är hög så glittrar det så vackert av solkatter på vattenytan. Det susar ofta lite lätt i träden och blir man trött i fötterna så slår man sig ner på muren som kantar vattnet. På helgen ser man ofta roddare i floden som i högt tempo kommer åkandes i smala råddbåtar och som har klätt sig i t-shirtar med gälla färger. Och ibland ljuder det också ur en megafon instruktioner till roddarna från någon coach i en båt som kör alldeles intill. Det hör vi även när vi är hemma och befinner oss på åttonde våningen ;)

 

En annan fördel med att bo så nära floden är att när man känner den minsta hemlängtan eller grubblar över något då finns det inget bättre än att rensa tankarna med en promenad eller en joggingtur ett varv runt floden. Så har man sen vips kommit på andra tankar...eller också blivit helt uppslukad av en nya tanke: Hur skall vi någonsin kunna lämna den här vackra stan?

 

Få saker gör min man så lycklig som solmogen, söt, krispig frukt. Förrutom jag då möjligtvis ;) Men annars är han verkligen en fruktoman som lätt skulle kunna byta ut sin nuvarande kost mot att han fick äta så mycket förstklassig frukt som han ville. Det är jag rätt säker på. Själv är jag mer av en godisråtta som älskar smågodis och lakrits i synnerhet. Och jag skulle aldrig komma på tanken att byta ut mitt socker i godisformat mot fruktsocker för resten av mitt liv. Mannen å andra sidan äter nästan aldrig godis för han gillar det inte. Men frukt däremot är hans last! Och öl då kanske ;)

Lite oroliga blev vi när regnet kom smygandes över altanen igår runt 20-tiden och vi hade minst hälften av maten kvar att grilla. Altanen till denna vindsvåning som vi hängde i igår, saknar tak och det hade därför varit minst sagt besvärligt med regn under aftonen. Men vi klarade oss som tur var och kunde fortsätta mata på saker på grillen. Ja, flera timmar tog det att grilla allt! Och Vasse gjorde en jätteinsats som stod vid grillen hela tiden som den mästergrillare han är. Vi bar ut fat efter fat med godsaker som skulle slängas på. Som vanligt rådde det med andra ord en övertro på den lilla grillens faktiska kapacitet, kontra våra magars idéer om en värdig grillkväll ;)

Nu har den traditionella festivalveckan Semana Grande, Stora veckan, här i San Sebastian inletts. Den utspelar sig varje år under tredje veckan i augusti och bjuder på mycket skoj om vi får tro ryktena. Själva har vi ju inte fått uppleva festivalen ännu så det gör ju det hela ännu mer spännande!

Det har byggts upp musikscener runt omkring i staden hela veckan och det verkar bli många konserter med allt från pop, rock och klassiskt till jazz under veckan. Det blir också parader med de klassiska "dockorna" med stora huvudena. Svårt att förklara, men jag skall visa på kort på dem. Dessutom är det stora, påkostade fyrverkerier som skjuts av varje kväll över bukten när mörkret lagt sig. Det är en internationell tävling i fyrverkerikonst (finns det ordet?) och i slutet av veckan så koras den vars fyrverkerier var vackrast. Största festivaldagen är visst idag eftersom det är helgdag imon och alla är lediga. Så vi räknar med att det blir livat på stan ikväll!

Planen för dagen är att mötas upp hos en vän nere i stan för grillning och vinprovning. Alla tar med en flaska vin och lite smått, sedan grillar vi chorizo och diverse grönsaker som vi därefter äter i ett nafs med aioli och baguette. Låter vattentätt för en lyckad kväll tycker jag! Efter vinprovningen är planen att gå ner på stan tillsammans och uppleva festivalyran lite. Vi fick en försmak av fyrverkerierna redan igår, men på rätt långt håll, så idag vill vi se dem från stranden. Riktigt nära.

Men tro för den sakens skull inte att vi tog det lugnt igår på mat- och dryckesfronten. Nej, nej. Ni förstår det är några riktiga matfantaster vi hittat att umgås med här! Så igår bjöd Paulina in oss och några vänner till på en traditionell mexikansk majssoppa som heter Pozole. Den gillade jag! Alejandro hade gjort en risrätt med stora räkor och bläckfisk som också var jättegod. Och själva bidrog vi med svenska hederliga pannkakor som serverades med sylt och grädde. Ingen gick hungrig därifrån igår vill jag lova!

Här har vi den nakna pozolen

Och här den klädda pozolen, så som den skall serveras med strimlad sallad, hacka gul lök och skivade rädisor.

Självklart serverades mexikansk öl av bästa kvalisort rakt genom måltiden ;)

Alejandro är grym på att tillaga de här räkorna! Har ätit hans lime och vitlöksstekta gambas innan och de är en dröm.

Våra pannkakor fick namnet "Burrito Dulce" av mexikanarna som åt pannkakor för glatta livet :)

Bruno tog också fram äkta lönnsirap från Québec till pannkakorna. Den smakade inte alls som någon lönnsirap jag testat innan. Inte lika söt och mycket tunnare i konsistensen. Den blev en hit att toppa "burritosen" med och den perfekta kombon visade sig vara pannkaka, jordgubbssylt, grädde, lönnsirap och pressad lime. Vem hade kunnat ana det?

Idag hade vi egentligen bara en plan för dagen och det var att äta frukost läääänge! Det är nog favoritsysslan nummer ett på helgen här faktiskt. Om vi bara är hemma och inte är ute och flänger på nåt äventyr så finns det inte mycket som kan rucka på våra frukostmarathon. Oh, no. Nån skulle bara våga!

För det är ju rent ljuvligt attt bara sitta i soffan med benen i kors och dricka cappucino på cappucino. Fortfarande lite nattpluffsig i ansiktet och osminkad smaskar man färska croissanter och solmogen frukt medan ljumma vindar letar sig in genom det öppna fönstret. Medan man långsamt vaknar till liv...Bah, det är kvalitetstid det!

Ja, så är det faktiskt. Just idag för ett år sedan tog jag mina första trevande steg i bloggvärlden. Lite visste jag då om stilmallar, unika besökare, html-koder, tidsinställda blogginlägg och den allmänna bloggjargongen. Men vad jag visste var att jag ville ge det en chans och så här skrev jag i mitt allra första inlägg:

"Okej, jag skall vara ärlig. Jag trodde aldrig att jag skulle skaffa mig en blogg. Faktum är att jag smått föraktat hela bloggfenomenet en längre tid. Jag har tänkt varför vill folk lägga ut hela sitt liv och deras innersta tankar på nätet för alla där ute att läsa? Är det ett rop på bekräftelse eller har de bara inget bättre för sig?

Jag vet inte vad som får folk att vilja blogga, men nu har jag i alla fall bestämt mig för att ge det en chans också. Jag ser detta som en övergång från min resdagbok (Buban åker till Amerika) som jag skrivit under 7 månader nu. Kanske håller jag på att få skrivarabstinens nu när jag vet att resdagboken sjunger på sista versen? Kanske vill jag bara se vad som är så fantastiskt med att blogga eftersom folk verkar göra det i tid och otid, överallt. Nästa torsdag lämnar jag Florida, USA för att komma tillbaka till min hemstad Göteborg igen och då skall jag bli en bloggerska. Så det så.

Med de inledande orden vill jag alltså förklara min blogg invigd, även om den kommer behöva en hel del kosmetisk makeover inom kort. Kan tänka mig att syster S får stå för de tekniska detaljerna gällande det. Men i alla fall här har ni nu min blogg! En liten plats i cyberspace som jag aldrig trodde jag skulle bli ägare till, men nu är den min.

Trevlig läsning."

Året i bilder:

I augusti 2010 kom jag hem från Florida och besökte omgående mor och fars nya sommarstuga i vackra Sandkärr.

I september 2010 var det mest bröllopsplanering i huvudet. Jag och Syster S tog en dag bland kullerstenen i Haga och bara mös. Ett übertjusigt, cremefärgat paraply till bröllopsdagen fick följa med hem. Nu har jag det här i San Sebastian och jag tycker det är lika fint fortfarande!

I oktober 2010 vart det först en Möhippa att minnas länge...

...och sedan en magisk bröllopsdag!

I november 2010 hade jag ett hål i mitt hjärta för att underbara mannen åkt iväg till Spanien och jag började skriva min C-uppsats samtidigt som första snön föll...alldeles för tidigt om ni frågade mig!

Tidigt i december 2010 var jag och min fina vän Malin tillsammans med andra sköna bönor i Köpenhamn en helg och hälsade på en av mina bästa vänner som bor där sen en tid tillbaka.

I slutet december 2010 kom äntligen älsklingen tillbaka till Göteborg en sväng och vi firade julafton med min familj. Syster S och jag tog det obligatoriska fotot framför granen :)

I januari 2011 så blev jag äntligen färdig civilekonom och kort därefter åkte jag och Linda till Stockholm en helg för att hälsa på vår härliga vän Barre. Blev mycket god mat, dricka och fika den helgen.

I mitten av februari 2011 så flyttade jag ner till San Sebastian och blev internetlös de två första veckorna innan vi äntligen fick allt att funka med internet i lägenheten. Undertiden bloggade jag inspirationsbilder från min nya stad som mannen tagit vid tidigare tillfällen. Denna bild är nog en av de bästa från högen.

I mars 2011 så hade vi börjat anpassa oss till vardagen i San Sebastian och vi hade riktigt fint väder under en tid. Då njöt mannen och jag av långa luncher på stranden och gjorde vår första utflykt som förövrigt gick till Baskiens huvudstad Vitoria-Gasteiz.

I april 2011 hade vi riktigt finbesök över påskhelgen! 5st goa vänner bodde hos oss, vilket var vårt första besök hos oss. Mycket god mat och dryck även då, som vanligt i detta sällskap.

I maj 2011 fyllde jag 25år. Det firade vi med en långhelg i Paris där vi bodde och hälsade på min kära syster S som gjorde en utlandstermin där hela våren. En toppenresa!

Och senare i maj 2011 besökte vi också Milano över en helg då Vasse jobbade lite där, men mest var det ändå semester. Sweet med två huvudstäder på två veckor i maj månad!

I juni 2011 så kom Sara som är en gammal gymnasiekompis till mig, hennes pojkvän och en kompis till honom och hälsade på oss. Då provade Sara och Vasse att surfa för första gången.

Senare i juni 2011 så åkte vi också över gränsen till Frankrike från San Sebastian för första gången, till kustpärlan Saint Juan de Luz. Där åt jag den här fantastikt goda quichen och vi drack massa öl i den 40 gradiga värmen :)

I juli 2011 så gick vi på vår livs första pilgrimsvandring. Vi gick i bergen, kustvägen från Pasaia tillbaka till San Sebastian. Det var en riktig toppenutflykt i gott sällskap från Vasses jobbarkompisar.

I juli 2011 så hade vi också besök av den här söta lilla tjejen och hennes trevliga föräldrar från Malmö. Då besökte vi  Pamplona under San Fermín-festligheterna, alltså festivalen med tjurrusningar och annat. Vilket stohej det var och vi trivdes som fisken i vattnet! Mycket folk, bra stämning och gott vin, så vad fanns det egentligen att klaga på?

Dessutom var vi hemma på semester i Sverige under större delen av juli 2011 och njöt av den svenska sommaren. Fast mest av sällskapet faktiskt, för det fina vädret gick mer än det kom...

Och i augusti 2011 var vi tillbaka i vårt kära San Sebastian igen och då passade vi på att besöka La Rioja för andra gången sedan vi flyttade hit. Och det blir inte sista gången!

Tänk vad fort ett år går..huja, snart är man gammal!

Degen till tortillasen, gjord på enbart majsmjöl och vatten, som Bruno blandat.

I med en liten kula av degen i pressen och vips har du en lövtunn majstortilla klar att stekas!

Fina Paulina fixade tillbehören undertiden. Hackad koriander och hackad gul lök.

Tortillasen på stekning som Bruno hade full koll på. Vasse var också nöjd med kvällen :)

Yummie!

Och sedan högg vi in på tacobuffén som nog hade räckt till minst 8 pers...;)

Vackert nog att porträttera en tavla och gott nog att göra vem som helst knäsvag

Bortsett ifrån att det blåste kraftigt på surfstranden igår och att jag var ungefär 5cm ifrån att få ett stort parasoll i huvudet, så var det en görgó stund på stranden ;) Finns det egentligen nåt bättre än att känna solens strålar värma huden samtidigt som vinden smakar salt och sanden kittlar mellan tårna? Nej, förmodligen inte, men det är ju så mycket folk på stranden här just nu! Och därför kunde jag inte låta bli att tänka på tidigt i våras när solen också sken, vi hade 30grader varmt i mars och inte ens en tredjedel så mycket folk på stranden som nu. Åh, vad ännu härligare det var då! Jag är ju egentligen inte så egoistisk att jag inte tycker att alla skall få njuta av den fina staden sommartid. Men ändå kan jag inte låta bli att hoppas att det fina vädret håller i sig in i september också, när förhoppningsvis den aldrig sinande strömmen av turister minskat...

Då mina vänner. Då skall jag riktigt sträcka ut mina 166 centimetrar på dubbla strandlakan som jag lagt på bredden. Då skall jag sprida min packning innehållande minst två kylväskor, picknickkorg och andra väskor över en yta som är större en insidan av en mindre Ikea-garderob. Då skall jag nonchalant tillfälligt slänga resterna av frukten jag mumsat i mig på åtminstone en meters avstånd från mitt läger, för att 1) Slippa rulla i resterna själv när jag vänder mig på min nu minimala handduk 2) Slippa riskera att någon trampar i dem när de går förbi och då blänga surt på mig. Då skall jag också gå långa promenader i sick sack vid vattenbrynet, bara för att det faktiskt går och jag inte längre behöver rätta in mig i högertrafiken som råder där just nu. Ljuva september, låt dig komma snart. Du väntas!

Zurriola, surfstranden, igår. Lite folk va? ;)

Jodå, igår var Fru Chis ute och roade sig på egen hand i San Sebastian. Det var en vacker kväll, 23grader varmt och mycket folk nere i gamla stan. Språkskolan som jag studerat vid hade via facebook bjudit in till Pintxoskväll och allmänt "get together" på stan vid 20-tiden. Så det ville jag inte missa! Kände ingen av språkstudenterna som var där, bara läraren, som är en jättehärlig tjej i 30-års åldern, men det vart hur lyckat som helst. Träffade massa nytt folk, tror vi var ca 17st totalt, och fick dessutom pratat en massa spanska under kvällen! Det var mångkulturellt som vanligt vid dessa tillställningar med folk från många olika länder, så som USA, Polen, Turkiet, Italien, Spanien och Tyskland. Där var allt från lärare i engelska, forskare inom språkvetenskap, ekonomer och såna som bara spenderar 2-4 veckor här över sommaren. En himla blandning som gör det desto intressantare med andra ord. Blev dock inga pintxos för mig denna kvällen för jag var redan sjukt mätt från min mycket sena lunch som jag åt när jag kom tillbaka från stranden. Men dricka hade jag i glaset hela kvällen, det vill jag lova ;)
Lite roligt var också att de pintxos som läraren, född i San Sebastian, valde ut var alla pintxos som vi, jag och Vasse, har provat förrut och som vanligtvis ingår i vår repetoar vid pintxoskvällar. Med andra ord fick vi ett kvitto på att vi mest troligt har hittat de bästa pintxosen i stan redan! 

Kvällen avslutades framåt 01.00 då uteserveringen som vi satt på skulle tas in :) Sedan blev vi ståendes ett tag utanför baren innan vi började traska hemåt. Ett gäng gick sedan vidare, men då räckte det för mig och två till som också bor i Amara. Så vi promenerade längs med floden hem i natten. Jag var otroligt nöjd med kvällen och glad för att jag tog tillfället i akt att träffa lite nytt folk samt verkligen satte min spanska på prov. Och vet ni, den höll rätt bra ;)

Tyvärr tog jag inga bilder under gårdagskvällen så istället bjuder jag på några bilder från Pintxoskvällen vi hade förra helgen med Vasses kollegor i gamla stan :)

Det var minst sagt fullt på musselbaren som vi alltid brukar gå till. Har aldrig sett så mycket folk där innan...måste vara för att det är augusti...

Nygjord sushi hittade vi också på en pintxosbar, det har vi inte heller sett innan. Måste också vara nåt augustipåhitt för turisterna...;) Vasse och Paulina ville i alla fall testa några bitar.

Mannen gör sig till inne på musselbaren. Min sötnos.

En av mina favoriter. Saffransris med gambas som serveras i minipaellapannor. Gulligt. Dock alltid för dåligt kryddat tycker jag, så nästa gång skall jag be om mer salt och peppar...

Carrillera, oxkind, är en populär pintxo i San Sebastian. Den är alltid så mör att den bara faller sönder. Mums!

Här är 4 av 7 som var med på pintxoskvällen förra veckan. Alltid lika trevligt :)

Idag skall jag ta en promenad genom halva staden och sedan upp för några mördande backar. Varför då? Ja, inte för att jag känner att jag måste motionera, för nej det gjorde jag i en mördande backe igår. Nej idag handlar det bara om att genomföra en mindre pengartransaktion. Då kanske ni tänker en mindre pengartransaktion hm, sånt brukar man väl sköta via nätet nu för tiden? Jovisst, jag är beredd att hålla med om att man BRUKAR sköta sådana ärenden elektroniskt numera. Men. När det handlar om en avbokad surfkurs och när det handlar om landet Spanien, så får man helt enkelt infinna sig på plats om man vill ha tillbaka sina pengar. Och det är alltså därför som jag idag skall promenera genom halva staden och sedan upp för några mördande backar.

Men när jag gjort det och stoppat pengarna i egen ficka...hihi...då skall jag gå ner på stranden och slåss med turisterna om en plats i solen. Jag skall sträcka ut mig på min blå handduk, fortsätta läsa den spanska romanen som jag alltjämt ännu bara påbörjat, tjuvlyssna på några samtal runt omkring mig för att penetrera mitt språkcentrum i hjärnan och sedan skall jag drömma om pintxosen som jag skall äta ikväll när min språkskola skall ses på stan. Mannen han skall ut och jogga med sina kollegor i kväll han, när jag skall mumsa pintxos. Och det tycker jag gott att han kan ha när jag har promenerat genom halva staden och sedan upp för några mördande backar för att han avbokade sin surfkurs ;)

Så det så!

Här, i den finkorniga sanden, tänkte jag slå mig ner i eftermiddag...Olala!

Dagen efter offantligt många glas vin gjorde vi det enda rätta, nämligen att åka till ännu en bodega i La Rioja :) Det var tornägarinnan som tipsade om stället och hon bokade också in oss för ett två timmar långt besök innehållande en rundtur i tillverkningen samt vinprovning av 7 olika viner från bodegan. Det slutade med att besöket tog 4 timmar totalt och vi fick provat 10 olika viner! Hehe...vi var en liten grupp besökare och allt togs på spanska så det var bara att hålla god min och spetsa öronen :) I alla fall vart det himla lyckat och vi köpte med oss en flaska vin även från denna bodega (Urbina). Det blev en Reserva ifrån 1994 som både jag och Vasse fastnade för under vinprovningen.

Efter besöket på bodegan blev vi tipsade om en trevlig restaurang i en mysig liten by som hade så här fina omgivningar

Utanför restaurangen var det rena rama botaniska trädgården! Vackert. Diggar särskilt pumpan i mitten som ser ut som ett ekollon modell större.

Bra mat hade de också. Oh, my vad vi åt! De grillade lammkotletterna som kom in på ett stort fat var en succé för att inte tala om cheesecaken som fullkomligt smälte i munnen...

Ja, efter brakmiddagen var det rätt skönt att sträcka på bena och skaka ner maten lite, så vi fortsatte vår promenad i byn. Sedan packade vi in oss i den lilla golfen igen och fortsatte norr ut.

Efter en dryg timme i bil behövde vi veckla ut oss lite igen och helst hade vi velat hitta en glass också, men det var det visst värre med. Istället fick vi se en fin sjö och kossor. Verkligen Spanien på landsbygden!

Innan vi åkte hem till San Sebastian så föreslog Alejandro att vi skulle köra upp till den lilla bergsbyn Aya som han besökt innan. Det visade sig vara en underbar liten by och vackert så in i bomben. Små serpentinvägar upp, upp i bergen som aldrig verkade ta slut, men sedan kom vi fram...

...och det kändes som vi var med i Sound of Music :) Jag och Paulina började samtidigt sjunga "The Hills are alive..." och vi skrattade gott. Utsikten var milsvid och långt borta kunde man ana San Sebastian till och med.

Har jag sagt tillräckligt många gånger hur vackert Baskien är? Inte? Då ser ni det här med egna ögon!

Här här jag lekt med kameran lite (ja förutom bilden på mig då) och när Vasse skulle göra det samma så...

Fångade han den här galet fula, roliga bilden på mig. Haha, som vi skrattade åt den allihopa. Jag ser ut som Grinchen!

Sedan blev det en tur genom stadskärnan i den lilla byn och det visade sig vara någon minifestival så stämningen var på topp och mycket familjer ute. Vi drack öl intill kyrkan som stod mitt på torget, lyssnade med ett halvt öra på livemusiken som spelades och bara njöt av de sista timmarna av vår resa tillsammans.

 

Jisses, har ni inte hört Leif Mannerströms sommarprat i P1:s Sommar så måste ni lyssna på det! Det var så himla bra. Fullt med roliga historier, passionerat prat om mat (såklart) och mycket kärlek och värme som verkligen lyckades ta sig fram till lyssnarna. Underbart!

 

Vi satt i vardagsrummet på äkta gammaldags manér, då TV:n ännu inte gjort sitt intrång i var mans hem och radion fortfarande var underhållningen nr.1, lyssnandes på programmet via radion (läs ipodspelaren). Undertiden slurpade vi i oss en rustik kycklingsoppa som jag lagat på kycklingen som blivit över från förra veckan. Till det serverades ungsbakad baguette topppad med burgosost (spansk färskost) och grillad, grön paprika. Våra torra strupar fuktades med ett av de vita vinerna, Monopole, som vi fick med oss hem från La Rioja.

 

Midagen var mycket god i sin enkelhet och så var det ju det där sommarprogrammet som verkligen förgyllde kvällen...hurra vad bra det var!