Igår ville jag överraska Vasse med nåt gott till middag eftersom han brukar vara vrålhungrig när han kommer hem numera. Den förstärkta hungern beror på all den där surfingen i kraftiga strömmar som han utövat nästan en hel vecka nu. Strömmarna i vattnet gör att han får kämpa som bara den och då är det klart att man är hungrig när man kommer hem kl. 20:30 efter en hel arbetsdag och ett sånt tufft pass i vattnet. Idag är det sista dagen på surfingkursen för honom och det har gått jättebra. Jag gick dit och försökte kolla hur det gick för honom i onsdags men det var helt omöjligt att se honom i vattnet för surfarna håller till rätt långt ut från vattenbrynet och de är hur många som helst! Satt och spana rätt länge på en nybörjare som jag trodde var Vasse...tills jag efter 30min insåg att det inte alls var Vasse =O, utan bara någon med ungefär samma hårfärg och kroppsbyggnad. Så vi får se om jag kanske ger det ett försök till i kväll...

Åter till gårdagens middag. Jag lyckades ramla över ett intressant recept på pizza här om dagen när jag kollade på ett spanskt matprogram. Just matprogram på spanska tycker jag är roligast att titta på när jag försöker lära mig spanska via TV:n. Oväntat va? ;) I alla fall så bestämde jag mig för att göra calzones med svamp till middag och pizzasallad till det. Degen gick jättebra att göra, även om första omgången deg åkte i bingen. (Jag är inte så van vid torrjäst....) Men de två andra omgångarna deg blev fluffiga och fina. Och fyllningen hade jag under kontroll, men sen var det ju det här med att baka ut degen och få ihop den inbakade pizzan. Kan tilläggas att det inte fanns mycket hjälpsam information om detta i receptet. Så jag hade svårt att få degen riktigt tunn och tog alldeles för mycket deg till att börja med. När jag uppfunnit en kavel av en vodkaflaska så blev degen alldeles för stor för att rymmas på plåten. Det resulterade i en pizza med enormt tjocka kanter eftersom jag var tvungen att fösa ihop den stora pizzan på plåten och den liknande inte alls en calzone till formen. Men, men...eftersom jag visste att jag snart skulle ha en vrålhungrig man på ingång så slängde jag ändå in pizzan i ugnen.

Och så här såg den alltså ut när den kom ut ur ungnet och färdiggräddats. Kanske inte en katastrof, men samtidigt heller inte särskilt snyggt. Vi delade den på hälften (skar bort de allra tjockaste kanterna) och åt ändå för glatta livet. Den smakade i alla fall som en calzone, men nu blev mannen sugen på att visa sina pizzabakarskills från förr och satte igång med resten av degen. Ja, det blev faktiskt en liten pizzabakarskola för mig kl.22.00 igår kväll :)

Här börjas det knådas på äkta pizzabakarmanér utan kavel (läs vodkaflaska)

Runt, runt skall degen skyfflas med lätta händer.

När den bakats ut ordentligt, på med fyllningen! Och less is not more här...

Vik över degen och förslut "paketet"

Flytta över kanterna till toppen av pizzan för den riktiga "calzonelooken"

Och här är resultatet efter 15 minuter i ugnen på 200grader. Riktigt snygga blev de tycker jag!

När Vasse visat mig hur man gör så fick jag göra ett försök på degen som var kvar. Men det där med att snurra ut degen med lätta händer så att den blir tunnare och tunnare var verkligen inte lätt och kräver mer övning från min sida. Så antar att jag bara vill avsluta med: Respekt till alla er pizzabagare där ute! Att baka pizza "på riktigt" är fasen ingen lätt match ;)

Trevlig helg och till alla er som går på semester idag så hoppas jag att den börjar bra!