Fredagkväll kl.18.30, jag har precis promenerat hem efter veckans sista arbetsdag som också innebar fullföljandet av Internshipets första av tre månader. Vad gör jag då? Jo, jag byter om på äkta stålmannenmanér (okej, dock inte i en telefonkiosk men snabbt som attan) och beger mig ut på en långpromenad!

 

Gräsänkelivet bjuder sannerligen på nya sidor av mig själv. Långpromenader på fredagkvällar hör då sannerligen inte till vanligheterna här annars. Men så ljuvligt det var att i rask takt trampa runt en fin liten runda på 45 minuter och i lurarna lyssna till Camilla Läckbergs nya bok, Änglamakerskan. En ny trend måntro? Nja, så långt skulle jag nog inte vilja ta det. Är ju trots allt bara gräsänka nån mycket enstaka gång då och då ;) Men man vet ju aldrig.

 

Medan jag själv nu mumsar svamprisotto kan jag inte låt bli att undra vad mannen får till middag idag. Något han själv också funderat en och två gånger över denna veckan inför resan. Vad tusan finns det att äta i Ryssland? Borsjtj och vodka i all ära, men kära mannen skall ju vara där en hel vecka. Så nåt annat hoppas jag att det ryska köket har att erbjuda. Får återkomma med en rapport om detta när han kommit hem igen nästa helg.

 

Här kommer lite bilder från promenaden. Trevlig helg på er!

Kantareller. De är överallt just nu! Ja, alltså inte direkt här i skogarna eller så, men på diversebloggar och Facebook har de skymtats ihärdigt de senaste veckor. Detta har gjort mig extremt sugen på dessa skogens gula guldigheter, så idag slog jag till och köpte mig 200gram i en liten delikatessbutik här. Klart att jag hade önskat att jag kunde plockat dem själv, till en billigare peng och högre tillfredställandefaktor, men det hade nog blivit rätt svårt för att fatta mig kort inom ämnet ;)

Dessa små goingar skall nu få stekas i smör, sharlottenlök och lite sherry för att sedan blandas med grädde och shoffas ner i nykokt pasta. Sweet!

I alla fall just nu är när jag runt kl.14 tar min lilla lunchpåse och sätter mig antingen på en bänk eller direkt på muren vid havspromenaden. Det tar 2 minuter att gå dit, bara runda ett hörne utanför kontoret och vips har man världens ljuvligaste havsutsikt mitt framför sig. När solen skiner och vinderna blåser ljummet då infinner sig där och då ett totalt lunchlugn inom mig.

Det är helt underbart att ha denna lilla stund för sig själv varje dag. Äta, andas, sola och reflektera lite medans man ser vågorna guppa framför sig. Det mina vänner är rena terapin!

Kvällens middag stod Vasse för idag. Gud så härligt att bara komma hem från jobbet och spanskan för att hitta en halvt förberedd middag i köket tillsammans med glada mannen som spelade musik för hela bygget ;) Efter att jag tagit en välbehövlig dusch (vi har haft 30 grader varmt här idag!) så stod sedan maten i princip klar på bordet. Lovely!

Fish tacos var det som serverades och det har jag faktiskt bara ätit två gånger innan när vi bodde i Florida. Inte alls en så tokig variant på den där tacosen som annars tenderar att bli likadan som alltid. Dessutom ett ypperligt sätt att äta lite mer fisk på, vilket vi kan behöva i det här hushållet. Vi är nämligen riktiga köttätare vi!

Stekt, välkryddad marulk i tortillabröd med strimlat rödkål och en sås gjord på yoghurt, majonäs, lime, dill, cilantro och oregano. Mycket gott och faktiskt rätt nyttigt med. Vill man ha en ännu godare fish taco, men mindre nyttig dock, så skall man definitivt fritera fisken.

Tillbehören. Just det vi provade att ha i skivad mango också. Visade sig vara en lyckad kombo!

Vasse in action i köket =)

Oh yeah! Redo att ätas.

Tisdagkväll och jag känner mig rätt trött redan. Huja...många dagar kvar till helg! Idag har jag suttit större delen av dagen och rett ut gamla kvitton, fakturor och annan spännande arkivering som vi måste ta tag i senast fredag när månadsskiftet kommer. Kanske inte överdrivet roligt, men mycket hög tillfredställande faktor när man får ordning på papprerna ;)

 

Ni som undrar hur det gått med de där nedrans gröna paketen som jag gick en match med i fredags så befinner de sig just nu i London! Mission completed därmed, men det inte tack vare något budföretag inte. Det slutade faktiskt med att min chefs fästmö som åkte till London igår tog med sig alla paketen i sin resväska =D. Det gick trots allt att skicka paket med glas i på det andra postkontoret i stan visade sig igår, men det skulle bli alldeles för dyrt och ta alldeles för lång tid för oss. Så därför blev det som det blev.

 

Nu skall jag ta och klämma ett par såna här gröna, skönheter som ni ser på bild ovan. De ser ut som stora lime, men de är söta, goa, små clementiner. Vansinnigt smarriga.

Nej, detta kommer inte att bli något stående inslag på bloggen i modell Dagens outfit, men jag var så rackarns nöjd med mig själv i morse att jag kände för att skryta lite. Jag svängde nämligen ihop en smaskig kycklingsallad att ta med till jobbet idag. Varför? Tja, böjrar kanske trötta på de där baguetterna som det oftast annars blir till lunch.

Idag skall vi dessutom få 28 grader varmt och sol så då passar ju en sallad att avnjuta i solen ypperligt!

Ha en fin dag!

Ja, inte för gott än så länge men i vilket fall i november! Tjohoo, vad skoj det skall bli. Vi åker hem en hel vecka fr.o.m. 5 november till 13 november för att kunna gå på bröllopet som vi är bjudna på. Att vi dessutom hinner krama på familj och vänner är såklart ett stort plus i kanten ;)

Vi gjorde slag i saken under helgen då jag pratade med min far som nämnde i förbi farten att det hade ju varit väldigt roligt om vi kom hem en gång till innan jul. Ja, det hade det kära far tänkte jag och började omgående att leta flygbiljetter. 1900kr per person tur och retur till Göteborg kändes som ett riktigt kap (när man skall flyga från Bilbao iaf) och då var vi ju bara tvungna att slå till! Mailade min chef snabbt och lätt för att få bekräftat ledighet och det gick finemang. Sympatisk chef man har =)

Åh, nu glädjer jag mig något alldeles över denna goa höstvecka vi skall ha...och som inte alls ligger så långt fram i tiden. Innan dess skall vi dessutom ha två omgångar med besök hos oss här. Härligt!

Precis som planerat spenderades söndagen på stranden. Solen sken och det var 25 grader varmt. Alltså helt perfekt för att slumra till utsträckt på ett lakan i solljummen sand! Det fläktade härligt på surfstranden som vi låg på och vi njöt i fulla drag av kanske sommarens sista stranddag tillsammans.

Även nästan helg skall visserligen bli fin, men då har mannen antagligen åkt till St Petersburg på konferens. Jag säger bara antagligen eftersom hans pass och visum ännu inte har kommit och på fredag morgon går planet, så vi får väl se hur det blir med den saken...

Strålande vackert väder när vi promenerade ner mot havet

En liten parad hamnade vi också i på vägen dit. Verkade vara någon förening för alzheimersjuka som var ute och gjorde sig hörda en söndagförmiddag. Det tyckte jag var duktigt gjort!

Efter ett stopp på ett av stadens bästa bagerier så var vi redo att möta de salta vindarna och klämma färska kycklingbaguetter medan solen smekte huden.

Det blev ett dopp var i havet. Det var så behagligt i luften att man knappt svettades.

Jag hade förstklassig underhållning med i form av en svensk skvallertidning som söta mamsen tagit med från Sverige när hon var här på besök.

En nybadad man på bild innan han tog sig en powernap ;)

Jag doppade fötterna i havet och förundrades över de starka vågorna.

Fyra timmar senare var vi lagom mosiga och redo att promenera hemåt igen. Här torkar Vasse av fötterna och jag passar på att knäppa en bild honom och vattnet. Vackert!

Här om dagen insåg jag att jag inte hade den blekaste aning om vad julkalendern skall handla om i år. Jag menar alltså den där julkalender som går på TV från och med 1 dec fram till julafton och som jag fullkomligt älskar! Vet inte riktigt vartifrån jag utvecklat denna förkärlek till detta ehm, barnprogram, men det är ju bara så förbaskat mysigt! Det ger mig helt enkelt den ultimata julkänslan att se ett avsnitt av julkalenderna varenda morgon december igenom och tända lite levande ljus. Ja, en sabla bra tradition är vad det är!

Fullständigt upprymd av insikten att julkalendern kommer börja sändas inom en snar framtid så var jag alltså tvungen att ta reda på vad årets kalender skall handla om. Och jag blev inte besviken! Fick nästan lite ståpäls när jag läste att kalendern skall utspela sig under tidigt 1900-tal i Stockholm och vara i äkta Charles Dickens-anda! Olala, det luktar en rejäl portion julkänsla i årets kalender.

Tjuvarnas jul heter kalendern och är alltså lite av en julsaga. Visst låter det fantastiskt?!? Nu behöver jag bara vänta in 1 december...

Att Gustav Hammarsten spelar huvudrollen i julkalendern är inte heller någon nackdel precis. Han är ju så bra!

(Bild på Gustav lånad från nätet)

Mannen har studsat runt som en tok och klappat händerna här hemma. Inte för att min morfar råkar fylla år idag eller för att gårdagens rester smakade himelska även idag, utan för att Helsingborgs IF gått och vunnit SM-guld!

På stranden fick han uppdateringar via Thomas telefon om hur matchen gick och när vi sedan kom hem så studerade han med stor spänning andra halvleken av AIK-matchen som skulle fälla avgörandet. Och det blev minsann seger för de rödblå med tre omgångar kvar att spela av Allsvenskan till och med!

Så nu heter allt här hemma guld. Det dricks guldchampagne, han har tagit sig en guldsnus och snart skall han göra en kopp guldkaffe. Jo, jo. Det nästan så att man önskar att man hade haft en guldhatt att sätta på honom också ;)

Fina, älskade man. Roligt att se dig så lycklig!

Det känns som att hösten är på väg att så sakteliga göra sitt intåg även här i San Sebastian. Denna veckan har visserligen bjudit på 25 grader varmt när solen skinit, men där emellen känner man tydligt lite kyligare höstvindar. När jag promenerade till jobbet igår så såg jag även att träden börjat skifta i färg och då kändes det verkligen som att sommaren går mot sitt slut.

 

I morgon söndag skall vi få 23 grader varmt och då har vi planerat att ta oss ner till stranden för att kanske lapa lite sista solsken utsträckta i sanden. Vasse kanske tar sig ner till stranden redan ikväll dock för att surfa med några kompisar. Får väl se vad jag hittar på då.

 

Hur som helst så är oktober och hösten rätt välkommen till trots. Det känns liksom inte så farligt att vinka hejdå till sommaren när man bor i Spanien och vet att det ändå inte kommer att bli så kallt och jävligt i vinter ;)

Så här fin vy hade jag när jag promenerade till jobbet igår. Precis här övergår havet till den flod som går genom staden. Det var ganska starka vågor och i kombinationen av morgonljuset så kändes det rätt höstigt tyckte jag. Inte alls så där spegelblankt som det sett ut under större delen av sommaren.

De har fyra, gröna och mycket otympliga paketen har givit mig mycket huvudbry idag. Paketen innehåller allt det där som jag suttit och knåpat med i två dagar nu. Ett "Christmas Pintxo Kit" som skall skickas till 4 viktiga journalistkontakter i London, med förhoppning om att de vill skriva om vår julkit i sin tidning. Kitet skall gå att köpa via vår hemsida från och med oktober och innehåller recept, snygga uppläggninsfat i miniformat, en ministekpanna, ciderglas m.m. Allt är prydligt inslaget och genomtänkt in i minsta detalj. Hey, jag menar jag har ändå dedikerat nästan 14 arbetstimmar på att bara färdigställa dessa 4 små paket!

Och idag skulle de då äntligen skickas iväg till England. Eftersom det var omöjligt för mig att bära alla paketen själv till posten så fick jag åka taxi. Problemen började redan när vi kom till postkontoret som visade sig vara stängt. Okej, vad gör jag nu? Så jag föreslog för taxichauffören att vi skulle prova med ett annat postkontor och som tur var så var det öppet där i alla fall. Då hade såklart chauffören inte fattat att vi skulle fakturera taxiresan som vi bett om när vi beställde taxin. Därför blev det en mycket intressant diskussion mig och chauffören emellan som slutade med att jag fick ringa min chef och fråga hur jag skulle göra. Det slutade med att vi betalade för taxiresan kontant eftersom chauffören var så påstridig.

Väl inte på posten med alla dessa fyra paket som chauffören snällt fick hjälpa mig att bära in, så stötte jag på en postjänsteman (en tant) som det fullkomligt blinkade "Jag-är-fredagstrött-och-allmänt-bitter" i pannen på. Hon lät mig veta mycket omgående att om jag tänkte skicka några paket till England idag så var jag tvungen att först fylla i världens mest utförliga blankett, gånger fyra. En likadan blankett för varje paket. Suck. Penna? Nej, det hade hon ingen till låns såklart. Jag hade naturligtvis ingen penna med mig heller och efter att ha letat hela postkontoret runt efter något att skriva med så frågade jag helt sonika om det gick att köpa en penna av henne. Jag hade ju liksom lite formulär att fylla i....Trevande lånade hon till slut ut sin penna till mig med spände först ögonen i mig och markerade att den skulle hon minsann ha tillbaka så fort jag var klar.

Villrådig med mina blanketter ringde jag för andra gången min chef för att fråga vad sjutton jag skulle skriva i alla dessa fält. Rådet var ungefär hitta på lite och höfta. Hm, intressant. När jag så hittat på och höftat i ca 30-40 min så tog jag en ny nummerlapp för att få prata med damen bakom luckan igen. Det tog väl ungefär 5 min och sedan när hon insåg att det bland annat var glas i paketen jag ville skicka så tog det tvärstopp. Tydligen fick man inte skicka något som var ömtåligt och absolut inget av glas eftersom de som hanterar paketen under leveransen då kan skada sig. Okej, det var ju nåt nytt tänkte jag.

Jag ringde så min chef för tredje gången denna eftermiddag. Han lät ungefär lika förvånad som mig över att vi blivit nekade att skicka paketen och konstaterade att vi nog fick åka tillbaka med paketen till kontoret. Jag sa tack för mig inne på postkontoret och bar alla paketen i omgångar ut på gatan där jag ringde en taxi.

Ja, eller jag fick ju först ringa chefen för fjärde gången för att fråga om numret till taxibolaget eftersom han ringt och bokat den första taxin. Nästan två timmar senare var jag så tillbaka på kontoret där jag prydligt staplade paketen på nytt.

Skall bli MYCKET intressant att se vad som händer på måndag när vi skall försöka skicka dem igen. Antagligen med ett annat företag som förhoppnigvis skickar glas och annat ömtåligt. Förtsättning följer med andra ord!

Eller tvärtom. Ja, så tänker jag ibland och så tänkte jag definitivt idag när jag kom hem från jobbet och fick syn på den fina inbjudan vi fått till kära vänners bröllop i november! Tror att det kommer att bli ett helt förtrollande västkustbröllop i höstskrud den 11 november som jag sååå himla gärna hade velat gå på. Det är ju så kul att gå på bröllop. Men så var det ju bara den lilla bagatellen att Spanien ligger så långt bort...från Göteborg alltså.

Hm, skall i alla fall se över kostnaden och möjligheten till ledighet för att flyga hem för en långhelg. Hade ju varit underbart att fira deras dag och sedan krama lite på familjen i Göteborg så där under en blixtvisit bara.

Ja, den karamellen tål att tänkas på!

Är vansinnigt mätt efter att ha ätit en alldeles för stor portion Madras, indisk currysås med kyckling. Jag hade inte gjort såsen själv, det är en sån där halvfabrikatprodukt, men som faktiskt smakar jättegott. Tror det beror på att såsen är väldigt koncentrerad och man låter den sedan koka samman med stekt lök, kyckling/kött och krossade tomater ett bra tag. Indisk mat är inte dum alltså. Borde försöka mig på att laga nån rätt från scratch en dag, men kruxet är ju som alltid här att lyckas hitta alla ingredienser. Välsorterade ICA med mat från alla världens hörn som man är van vid från hemma finns liksom inte här. Men som jag önskade att den gjorde det ibland!

Nu skall jag slänga mig i sängen och se ännu ett avsnitt av serien som jag är helt hooked på just nu, Boardwalk Empire! Den har fått 8,9 poäng på IMDB och har en sån härlig blandning av gansterfasoner, vackra damer, dramatik, humor och underbara kostymer. Allt en serie skall ha med andra ord ;) Godkväll på er!

(Bild lånad från nätet)

Min stående date med kompisen Marta blev flyttad till torsdagen denna veckan, så då passade jag på att bränna lite kalorier ikväll istället. Hör och häpna ;) Slängde på mig nya, fina pulsklockan med GPS som jag fick av Papsen i present, snörade på mig dojsen och sprang nästan 5km. Sedan körde jag lite styrketräning i lilla rummet som vi just nu konverterat om till hemmagym.

Mannen hade också tänkt att träna, men då hans träningkompis fick för hinder så blev det en omprioritering där. Men tränade gjorde han ändå. Ja, alltså genom att lyfta Gin och Tonic-glaset från sängbordet till munnen undertiden han surfar med datorn ;) Fast jag unnar honom helt klart en frikväll så mycket som han tränat det senaste.

Nu har det ätits panbiff med stekt lök, brunsås och potatismos. En riktigt husmansklassiker som alltid är lika god oavsett vart i världen vi lagar den!

I present av våra snälla gäster Susanne och Benny fick vi förrutom gott godis och whisky, en smart liten mackapär! Okej, det var mest en present till mig...och jag blev tokglad för den. Så himla praktisk, smart och snygg på samma gång att den som designat den baske mig borde få nåt pris.

Ligger alla dina smycken hemma också i en stor hög fasthakade i varandra? Något i stil med detta...

...då skall du skaffa en sån här mackapär...

..och få sån här ordning istället!

Fy fasen vad käckt! Såna här smarta lösningar gillar jag. Sedan kan man antingen veckla ihop den och knyta samman med fastsydda snören för att ta den med på resan. Eller också så hänger man den i dess fastsydda ögla inne på en krok i badrummet och får stenkoll på alla sina smycken.

Min hänger i badrummet nu och jag märker redan att jag börjat använda fler av alla mina smycken...istället för att nöta på samma som alltid. Det vill säga dem jag lyckats tråckla ut ur den stora högen som de låg i innan...

 

Inför helgen hade vi noterat att helgens väder var perfekt för en filmkväll. Med andra ord vankades det mycket regn á la San Sebastian-stil. Våra kära grannar var inte sena att hänga på och efter att ha plockat två filmer i videobutiken och handlat hem mat för ett helt kompani så bosatte vi oss i deras lägenhet resten av eftermiddagen och kvällen.

 

Planen var att baka calzones, vilket vi också förberedde för, men en dubbeljäst!?! deg satte stopp för de inbakade pizzaplanerna. Det visade sig nämligen att det speciella "bakmjölet" som vi köpt redan innehöll torrjäst och vi tillsatte lika mycket jäst till ungefär...så resultatet blev en monsterdeg som aldrig ville slute att jäsa! När det var dags för utbakning så var degen helt enkelt alldeles för elastisk så det gick inte att göra tunna, fina calzones av den. Buh! Så istället fick vi baka ungsplåtspizza med tjock botten. Det blev visserligen också gott tack vare alla smarriga ingredienser, men calzone är ju något i en klass för sig va?

 

Filmerna vi såg var "Amerrika" som skulle vara en komedi om en familj som flyttade från Palestina till USA, men som mer liknande ett drama. Visserligen rätt bra, men med den lilla missen att orginalspråket var engelska OCH arbiska. Vilket visade sig vara mest arabiska. Så större delen av filmen kunde vi inte förstå vad de sa utan fick läsa texten på spanska. Vilket gick okej för oss som kan spanska alltså, men värre var det för resten av sällskapet ;)

 

Andra filmen var "Splice" och den tyckte nog ingen var något att hänga i granen. Den kvalar in i kategorien Thriller-Science Fiction och det är ju inte vanligtvis min favoritkategori av filmer direkt. Två vetenskapsmän som försöker klona fram en människa i jakten på botemedel till världens alla sjukdomar och som väntat går något fel. Jäsp, ja man har sett de förr liksom. Förrutom att denna var något mer utflippad.

 

Den svenska chokladpuddingen med vispgrädde i pausen mellan filmera var räddningen som gjorde att filmkvällen ändå inte floppade med tanke på filmvalen. Vår italienska vän tog fyra gånger av desserten och tyckte det här med chokladpudding var fina grejer ;) Det tyckte vi andra med. Fy fasen vad mysigt det är med filmkvällar ibland!

Paulina och Vasse knådar pizzadegen till perfektion ;)

Man kan aldrig ha för mycket snacks ;)

Vi roade oss med att spela tärning medan degen jäste, och jäste och jäste...

Så här fin blev pizzan ändå till slut.

Vi hade gjort svensk pizzasallad till och det tyckte dem var väldigt intressant. De hade aldrig hört talas om att man kan äta sallad till pizzan :)

Det bästa med matkulturen som råder här är att det alltid finns nåt gott att äta när man blir det minsta hungrig. Om man bara känner för nåt litet att dämpa hungern med eller om man helt enkelt bara är lite sugen så smiter man in på närmsta bar och förser sig med några pintxos! Precis som vi gjorde igår efter vår lilla date hos frisören.

 

Jag klippte upp håret lite mer än vanligt, men behöll ändå längderna framtill. Mycket nöjd blev jag! Vasse klippte väldigt kort och behöll mycket längd och volym på toppen :) Det var ett trevligt frisörbesök och stort plus för massagestolen de hade i schamponeringen! Men i och för sig har man (jag) väl ganska stora förväntningar på Toni & Guy salonger? Kul att de kunde leva upp till sitt goda rykte även här i alla fall. Frisören är en helskön kille från södra Frankrike som numera bor i San Sebastian. Dock kan man inte höra någon som helst fransk brytning på hans engelska! Han och Vasse har verkligen bondat och skall kanske gå och surfa ihop nån dag :)

 

Pintxosen då? Tja, vi beställa två croquettas med jamón, en tortillabit med paprika och en bocata (liten smörgås) med chorizo. Ett glas vitt, ett glas rött och vi hade en perfekt lunchsnack innan vi mötte upp våra vänner i videobutiken. Tänk om man kunde äta ute så här hemma i Sverige också! Och helst till samma pris då...

 

Denna billd kanske inte gör nya frisyren rättvisa...men ser ni så glad jag ser ut?

Mannen mumsar han, stilig i uppfräschat hår.

Lunchsnacken ;)

Här syns i alla fall uppklippningen lite bättre, även om bilden blev lite oskarp. Det är alltså kortare i nacken och sedan längre fram till. Känns lite mer rockigt och framförallt så skönt att bli av med de slitna topparna!

Här råder lite lätt fredagskoma i soffan efter att ha ätit en alldeles för stor portion oxfilé med "Salsa Rock-e-fort"som spanjorerna säger. Roquefortsås alltså. Sjukt gott! Lite ungsbakade potatisklyftor, en kall öl och lite sallad till det satt som en smäck. Så gott att man nästan ville fälla en tår ;)

Idag har jag dessutom mumsat pintxos på arbetstid! Vi hade kontoret fullt av små läckerheter i eftermiddags eftersom fotografen/journalisten som jobbar för oss höll på att fota en presentpåse som vi skall sälja till jul. Ett litet kit med pintxosrecept, snygga uppläggningsfat i miniformat, glas och så själva påsen då med företagsloggan på såklart. För att göra bilderna till kitet lite mer säljande behövdes rikvista inhandlas, och det var alltså denna rekvisita som vi sedan var tvugna att äta upp när fotograferingen var färdig. Ja, stackars oss. Det var ett tufft jobb med någon var ju tvungen att göra det ;)

Imon skall Vasse och jag gå på date tillsammans. Klockan 11 skall vi gå till frisören och avlösa varandra. Han först och sedan jag. Skall bli mycket spännande! Får väl se vad man kommer hem med för frisyr den här gången...men toppas behöver det i alla fall. Har inte klippt mig på nästan ett halvår nu. Önska mig lycka till!

Vem vet kanske daten till och med bjuder på varma bagels från caféet alldeles bredvid salongen? Den som lever får se!

För dem som mår bra av det alltså. Och med dem menar jag Vasse som har tränat som hulken själv denna veckan. Själv har man ju mest sprungit fram och tillbaka mellan kontoret, hemmet och spanskalektioner...om det nu räknas som träning ;)

Vi äter faktiskt inte ofta sallad här hemma. I alla fall inte bara sallad som huvudrätt, och ännu mer sällan pastasallad. Men när jag i morse frågade mannen vid frukostbordet vad vi skulle äta till middag ikväll så föreslog han just detta. Så så fick det bli! Annars brukar Vasse sjunga som Simpsons "You don't make friends with salad" om jag någon gång skulle föreslå sallad till middag. Okej, lite halvt på skoj såklart, men jag är nog villig att hålla med annars. Sallad är inte middag. Men bor man i Spanien och man har haft 28 grader varmt hela dagen, då känns det helt okej som middagsmat.

Tjoff i med spänstig pasta, blandade salladsblad, cocktailtomater, serranoskina, buffelmozzarella, färsk basilika och rostade pinjenötter. Toppa med god olivolja, salta, peppra och sedan har du en skål färdig kolhydratsladdning!

Nu fortsätter vi kvällen i samma tema med att snart hälla i oss nåt glas flytande bröd på en bar i närheten med lite vänner. Tjilivippen!

Nu har jag snart averkat två veckor på jobbet och det känns kanon! Jag har mina återkommande arbetsuppgifter som att ta hand om förgrågningar från kunder via mail och "live" i studion, lite löpande redovisning, uppdaterande av kalendrar, våra svarta tavlor m.m Sedan händer det oftast en massa roliga saker där emellan som gör att jobbet ändå känns varierande, än så länge i alla fall. I förrgår hade vi ett franskt tv-team som hälsade på och gjorde ett reportage och igår satt jag och lackade filmfestivalskartonger på äkta julmanér.

 

Till helgen är det nämligen Internationell filmfestival i stan och vi funderar på om vi skall köpa nån biljett till någon av de många filmerna. I alla fall skall ögonen hållas öppna efter kändisar som lär strömma till stan. Förra året var bland annat Julia Roberts här och vore det inte fantastiskt om man sprang på Colin Firth här i helgen? ;)

 

Ja, då skulle jag banne mig erbjuda honom en privat pintxorunda. Han är ju bara för bra! Haha, det är väl jag och Gunilla Persson, Hollywoodfrun, som fastnat för honom kanske :)

 

Goda hamburgare till trots var nog ändå kvällens bästa de kokta majskolvarna! Jag är smått majsgalen och älskar dessa guldgula skönheter med en klick smör och salt. Om vi får majskolv på restaurang nån gång emellanåt så puttar mannen alltid så generöst över sin majskolv till min tallrik. Jo, jo han vet hur han skall göra mig lycklig ;)

 

När jag häromdagen gick förbi den lokala grönsaksmarknaden som redan hade packat ihop sina stånd för dagen, så stod där en ensam bonde kvar med en låda full av färska majskolvar. Det var första gången jag sett färska majskolvar här sedan vi flyttat hit så när jag väl fick syn på dem så slog jag till på fyra stycken direkt. Så gott!

 

Jag har sagt det innan men det här med hiking alltså, det är nog lite min grej. Jag tycker det är så vansinnigt härligt att snöra på sig fotriktiga skor, packa en ryggsäck och ge sig av för ett par timmars promenerande där det inkluderas lunch i det fria. Det är ju så skönt att andas lite frisk luft och känna den där hjärtskärande frihetskänslan när man promenerar genom grönskande natur och skymtar öppet hav!

 

Helgens hikingtur med våra gäster blev den redan beprövade rundan från Pasaia tillbaka till San Sebastian kustvägen. Fast denna gången tog bussresan till Pasaia ca. 35min istället för 5min som förra gången och våra stackars gäster trodde dessutom att de var nära döden då en av busspassagerna visade sig vara lite lätt påverkad av nåt. Men sen har de ju rätt livlig fantasti också den kvinnliga delen av sällskapet som hälsade på ;) Överlevde gjorde vi i alla fall och eftersom vi åkt fel buss och hamnat på andra sidan sundet fick vi för första gången ta båten över till San Pedro. Båtturen tog 2 minuter, kostade 3,60 euro för oss alla 6 och sedan kunde färden börja. Fallera!

 

Turen börjar med en brant stigning med näst intill syrgasvarning där man bara går och går uppför många, många trappsteg. Här drog vissa i sällskapet (inga namn nämnda) på sig lite enveten mjölksyra och då kan det bli kämpigt för det är en rätt kuperap färd. 9km på 3h säger väl kanske en del om den saken...

Lite vinlunch är väl aldrig fel oavsett om man sitter på en bar på stan eller mitt i naturen 150 meter över havet!

Här har alla i sällskapet lyckats fastna på en och samma bild!

Sist på färden, belöningen. Vackraste vyn över San Sebastian!

Nu har de gôa gästerna åkt hem och det känns lite tyst, tomt och tråkigt här hemma. I morse när vi sa farväl innan jag gick till jobbet sa mamma: "Vi ses till jul" och den där klumpen i halsen infann sig direkt. Fasen att det skall vara så svårt att både äta kakan och ha den kvar. Jäkla kakdilemma! Egentligen trivs vi ju jättebra här och mår kanon, men det tär på krafterna att ha sina nära och kära i ett annat land. Så är det bara. Oavsett hur bra man än har det för tillfället. Saknar er mina fina där hemma! Bara så att ni vet.

Ja, så idag är det väl lite smådeppigt här på måndagskvällen. Äter en sen middag efter en lång arbetsdag och spanska på det. Mannen var supergullig som gick hem tidigare från jobbet för att hinna dammsuga innan han gick ut och sprang. Det kallar jag teamwork det! Min going. Just nu vill jag bara slänga mig i sängen och kolla på Hollywoodfruarna och kanske vräka lite av det svenska godiset som jag fick? Ja, så får det nog bli.

Återkommer när jag känner mig mer inspirerad (trolligtvis imon) men så länge får ni se lite ljusglimtar från den fantastiska helgen som vi haft!

Igår hade vi 33 grader varmt här i norra Spanien så det var riktigt varmt, men mestadels av tiden spenderade vi ändå i bil och inne på Bodegan. Vilket nog faktiskt var skönt, för när vi väl stod i solen var det riktigt hett! Vårt inplanerade besök på en Bodega visade sig vara en riktig fullträff med bra engelsktalande guide och fantastisk 5-rätters lunch med vin. Då mådde vi skall ni veta! Vi han också med en avstickare till medeltidsbyn Laguardia på förmiddagen och bergsbyn Aia på eftermiddagen/kväll. Så nu är vi liiite sega efter allt det här turistandet på hög nivå.

Gårdagskvällen bjöd på ännu mera pintxos och en sen kväll. Idag väntar vi in att molnen skall dra förbi och solen titta fram så att vi kan gå ner till stranden. 29 grader är utlovat så det tänkter vi baske mig få också!

Här kommer en liten bildkavalkad från dagen!

Nu bor vi sex stycken i vår lägenhet över helgen och det kunde inte varit bättre! Lägenheten är ju egentligen lite för stor för bara oss två tycker jag, så när vi har besök så känns det som att det är ju så här det borde vara ungefär. Vi hämtade upp gästerna vid busshållplatsen kl.18, fast både jag och Vasse kom faktiskt dit efter gästerna ;) Sedan promenerade vi hem, vilket är ca 5 min promenad, och under tiden de installerade sig hos oss så öppnade vi en flaska vin och skålade för en trevlig helg!

Vasse och jag fick lite fina presenter i form av godis. Ja, alltså riktigt godis för mig och mer flytande godsaker till mannen ;) Mm...turkisk peppar och tutti frutti är ju en höjdare alltså!

Den trevliga helgen började sedan med att hälften av sällskapet tog sig till biluthyrningsfirman för att hämta ut minibussen till morgondagena Riojatur. Han som hyrde ut bilen pratade ruskigt fort på spanska, men tro det eller ej så kom vi i alla fall där i från med en bil :) Efter att vi parkerat den på vår gata så tog vi med oss resten av gänget ner på stan. Pintxos i massor blev det till middag denna kväll! Och det verkade uppskattas av gästerna. Kanske inte så konsigt i och för sig? Vad finns det att inte gilla när det kommer till dessa utsökta små munsbitar?

Glada i hågen och lätt runda om fötterna efter en pintxosrunda på 5 olika barer slog vi oss till slut ner på Plaza de Gipúzkoa, hjärtat av San Sebastian om ni kommer ihåg, och tog oss något ytterligare att dricka. Männen hade pratat om G&T länge nog så det var dags att få tyst på dem. The Ladys drack rosé och vi njöt i fulla drag av att kunna sitta på en uteservering kl.23 utan kofta eller jacka. Underbart! Och jag kan inte låta bli att tänka vilken bra start vi har fått på den här semestern!

Nu äter vi i alla fall frukost, färska croassainter och kaffe, men snart skall vi packa in oss i bilen. Kära vinland i söder, vi ser fram emot ännu en dag tillsammans med dig mycket snart :) Mera rödvin åt folket!

Igår morse gjorde jag min bästa cappucino någonsin! Visst, den var kanske inte perfekt men det börjar sannerligen att närma sig den där cappucinoperfektionen som jag efterstävar och som jag skrivit om innan både här och här. Nöjd som jag var där på morgonkvisten var jag bara tvungen att gå in och buffa på sjuklingen i sängen för att tala om att jag minsann gjort en fantastisk cappucino i köket och sedan fotade jag den såklart ;)

Sjuklingen var dock sådär intresserad av min cappucino igår morse, muttrade bara något och vände sig sedan för att somna om. Jaha, där fick man för att man var exalterad över sin bästa cappucino någonsin! Men när jag kom hem från jobbet sedan så försökte han kontra med en egen cappucinobild på den koppen han gjort på morgonen till sig själv, Grr!

Okej, jag erkänner att hans kanske är finare då. Lenare skum och fint lövmönster i, nedrans också!

Hur som helst är jag helt klart nöjd över att det äntligen börjar ge resultat av mitt tränande vid kaffemaskinen. Skam den som ger sig!

 

Just nu är jag min egen reseledare som försöker sätta ihop ett trevlig program (i vart fall på ett ungefär) inför det stundande besöket som kommer på torsdag kväll. Tänk om mindre än 48timmar är min kära mor och far med deras härliga vänner här! Det blir första gången för dem i San Sebastian och det ser vi mycket fram emot.

På fredag är planen att göra en dagsutflykt till La Rioja, som bilden ovan är ifrån, men då behöver man en bil. Så nu är prio ett att hitta en minivan för 6 personer som kan vi kan kuska dit med. Vi skall besöka en Bodega som heter Baigorri och som är känd för dess moderna arkitektur och annorlunda metoder vid tillverkning av vinet. Där skall vi gå en rundtur och sedan äta lunch där vi får tillfälle att prova deras viner med modern baskisk mat. Min kollega, vinexperten, har jobbat två år på denna Bodegan så hon rekommenderar den varmt och har också hjälpt till med bokningen. Skönt att som reseledare kunna outsourca vissa uppgifter ;)

Men vi har tänkt hitta på flera roliga grejer under 4-dagarsbesöket så det blir nog till att hugga tag i lite till under dagen....men first things first jobb och spanska! :)

Hoppas ni får en fin dag!

Välkomna till de baskiska kullarna och den vackra staden San Sebastian vill jag passa på att önska våra gäster som kommer i kväll! Kl.16 landar mor, far och våra vänner Susanne och Benny på Bilbaos flygplats. Vi kommer naturligtvis och möter upp vid busshållplatsen och efter att vi hämtat minivanen (som jag förhoppningsvis bokat) så blir det pintxostime! På schemat står en trip till La Rioja med 5 rätters-lunch på en Bodega efter en rundtur, sol och bad, en liten minihike i bergen, massa god mat och dryck, kanske lite shopping och glada skratt. Det låter väl som en prima plan?

Vädret för helgen ser dessutom helt strålande ut så ni må tro att jag är uppspelt idag! Alltid lika roligt när det vankas besök och jag älskar att få "vara värdinna" :)

Hasta luego chicos!

P.s Jag håller er uppdaterade med vad vi hittar på för skoj!! D.s

Efter denna veckans spanskalektioner känns det verkligen som att vi har trappat upp något. Tagit oss till nästa nivå och ni förväntas vi nästan kunna det där vi lärde oss de första veckorna som ett rinnade vatten. Jag tror helt klart att de nya superavancerade sakerna som vi börjat gå igenom är nåt fuffens som spanjorerna hittat på bara för att jävlas med oss utlänningar! Huvudbryt stavas Subjuntivo och används när man uttrycker en ovisshet, önskan eller t.ex. overklighet, men egentligen är det enda man behöver veta att glöm allt du lärt dig innan. För nu skall nämligen verben böjas precis tvärtom! ;) Puh!

Dessutom blandar vi nu verbformer i presens, futurum och tre (!) av spanskans olika sätt att prata i det förflutna. Jösses, känner mig som en verbjonglör när jag måste prata i alla dessa tempus och jag riktigt ser verben flyga runt i luften medan jag jonglerar dem för att hitta rätt verbform...om rätt person också såklart!

Än så länge så går det bra, men man får allt ligga i mer själv. Får dock mycket komplimanger för att de tycker att jag lärt mig bra spanska fort, så nåt måste jag ju i alla fall göra rätt.

Men det är som Farbror Barbro säger: "Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet" och jag tror att det samma gäller när man pluggar språk. Tyvärr. Fasen vad gött det hade varit om man bara kunde ta alla verben i dess olika tempus och hälla rakt in genom örat, skaka om och sedan satt de där. Men nej. Tyvärr är nog det enda som gäller disciplin, våga, lyssna, ta in och nöta...nöta...nöta...

Tur då att det är så förbannat kul med språk!

 

Jag vetat jag innan skrivit att Calle 31 Agosto i den gamla delen av staden är hjärtat av San Sebastian, men vid närmare eftertanke är det nog mer lungorna eller nåt annat viktigt organ. För stadens hjärta måste faktiskt vara Plaza de Gipúzkoa som ligger mitt i smeten och dryga 5 minuters gångväg från oss. Här ryms mängder av caféer, små butiker och en grönskande park med mini ankdamm. Här hålls också bokmarknader om helgerna och här ligger också den pampiga byggnaden där kommunfullmäktige sitter. Namnet Plaza Gipúzkoa kommer sig helt enkelt av att länet som San Sebastian ligger i heter just Gipúzkoa. Sedan hur man uttalar det är ju en annan femma som tog mig någon månad att få kläm på. Men på min egenhändigt påhittade fonetiska skrift så uttals det ungefär så här: Chi-po-s(läspande)-ko-a :) Tja, vackert är det i alla fall!

 

Första riktiga jobbdagen har nu bockats av och snart inleds dag nummer två. Än så länge tycker jag att det är väldigt roligt. Lite lagom lättsamma arbetsuppgifter så här i början som varvas med trevliga samtal med kunder och kollegorna på kontoret. Har mest arbetat i deras bokningssystem av events och med bokföring av fakturor än så länge, men planen är att jag skall lära mig mycket mer. Faktiskt känns det redan som att det kommer bli rätt busy dagar med rätt många arbetsuppgifter att göra på bara 7,5h. Men så känns det väl i och för sig alltid när man börjar på ett nytt jobb. Hur skall jag någonsin hinna ALLT DET HÄR?!?-känslan har alltså infunnit sig.

Men misstolka mig inte för jag gillar ju när det är mycket att göra och jag verkligen får använda min förmåga att organisera och vara så där snuskigt effektiv. Ja, det är jobbkvalité det! Hellre lite på gränsen till för mycket att göra, så man knappt hinner med allt, än att sitta och vända papper och vänta ut tiden i alla fall. Så mycket har jag lärt mig efter alla mina praktikplatser och extrajobb som jag haft genom åren. Och tänka sig nu är jag på praktik igen! ;) Fast nu heter det "Internship" och kretsar kring mitt stora intresse mat och utspelar sig i Spanien. Så, sådär värst synd är det inte om den här praktikanten!

Jag har inte suttit i hörnet en enda gång sen jag började, inte låtsats göra nåt väldigt viktigt medan chefen går förbi eller druckit skållhett kaffe utan mjölk för att jag inte vågat fråga för tredje gången hur kaffemaskinen i fikarummet fungerar. Så jag tycker det går bra på praktiken jag ;)

En glad praktikant är en bra praktikant och om tre månader har hon nog gjort sig så oumbärlig att de bara måste anställa henne "på riktigt" :)

Hemma från första heldagen på jobbet och första dagen på nya språkkursen=mycket nytt och en sjukling har intagit hemmet. Sjuklingen heter Vasse Chis och ligger nu nerbäddad i sängen med snuva och halsont. Stackarn! Nu får vi hålla tummarna för att det är en förkylning light som tagit över hans kropp och att han snart känner sig bättre för på torsdag får vi ju besök!

Då går det ju inte för sig att vara sjuk. Nej, exakt. Så jag tycker vi bestämmer det nu med en gång att han skall bli bättre fort. Och när vi ändå är igång kan vi ju också passa på att bestämma att inte heller jag skall bli sjuk lagom tills Vasse tillfrisknat och besöket kommer på torsdag. Ja, så får det bli.

Men kanske borde jag ändå börja dricka kopiösa mängder ingefärsté, knapra rå vitlök och ta mig ett ångbad bara i förebyggande syfte? För vi har ju så mycket kul att se fram emot den här helgen!

Kanske den här fina bilden kan pigga upp en snuvig och snörvlig stackare?

Igår fick jag se lite kort som Vasse tog i Polen när han var där förra veckan. Det ser fint ut i Wroclaw tycker jag och det verkar som han haft roligt på konferensen även om det var långa dagar. Så det var kanske tur att jag inte åkte med för det hade ju inte varit allt för roligt att turista själv i Polen nästan en hel vecka. Eller?!?

Men är man kanske i färd med att planera sin nästa semester och vill ha inspriation så kommer här en glimt av Polen. Landet i öst dit man också kan resa om man vill ;)

När regnet äntligen upphörde igår eftermiddags så tog vi en tur ner till gamla stan, bara jag och Vasse. Det var supermysigt att äntligen få lite egentid tillsammans och vi gick hand i hand som två nykära tonåringar hela vägen. Trots att det regnat hela förmiddagen så kändes det väldigt behagligt i luften. Lite friskt luft mådde vi verkligen gott av. Det strosades runt i den gamla, fina stadskärnan där gränderna är så små och mysiga att man får lust att fota varenda hörne. Vasse var i behov av lite nya t-shirts och annat smått och gott så lite shopping blev det också. Själv hittade jag en superfin svart, volangkjol på 60% rea. Den kommer bli jättebra att ha på jobbet i höst!

Vi stannade till i en bar i gamla stan och åt två pintxos till eftermiddagssnacks som vi sköljde ner med varsitt glas rött. Sånt där som man verkligen bara måste unna sig och påminna sig själv om att göra lite oftare här. Fler spontanpintxos önskas alltså!

Efter ett kort stopp hemma där vi lämnade av shoppingskörden och han med att softa en timme, så spenderades sedan kvällen åter i gamla stan. Vi drack en öl med några vänner samtidigt som vi betraktade hamnen i gatubelysningenssken. Sedan promenerade vi till Plaza de Constitución som är en naturlig samlingsplats i gamla stan och faktiskt det enda riktiga öppna torget. Där spelades livemusik på en uppbyggd scen men uteserveringarna var knökade, så vi stannade till en av de riktigt bra barerna på hörnan istället. Killarna åt "Solomillo a la Plancha", grillad oxfilé i pintxosformat, som nog är stadens bästa faktiskt. Där blev vi ståendes ett bra tag halvt inne i baren, halvt utanför för att det var så mycket folk. Sedan avslutades kvällen på det mest kända kaffehaket där delar av sällskapet drack Irsh Coffee medans vi andra njöt av öl och oliver på uteservering runt midnatt.  

Jag älskar de här sena kvällerna då man fortfarande kan sitta ute och bara njuta järnet. Ja, det måste ju vara lite av det bästa med att bo här faktiskt...

Söndagen var välkommen här hemma. Efter att ha sovit 10 timmar i natt vaknade vi sömndruckna upp och sträckte ut oss i sängen. Vi sov alldeles för lite i går efter det hårda födelsedagsfirandet, så sovkontot låg helt klart på minus. Jag knallade ner till lilla delikatessbutiken och köpte färskt bröd, ägg, juice och brieost. En kopp kaffe på det och sedan har nu vi frossat baguette med brieost, salami och rödlök. Mums!

 

Imon väntar första måndagen då vi både skall gå till jobbet (!) här. Mycket spännande! Det känns att det är något nytt på gång, ett annat sorts liv börjar vi med två heltidsjobbande i hushållet igen. Sånt måste man ju ladda batterierna inför, så det gör vi idag. Briebaguetter måste ju vara en fantastisk uppladdning eller?

 

I vart fall blir det bara en kort vecka att jobba, för på fredag är det helgdag, och den ledigheten kunde inte kommit lämpligare för på torsdag får vi finbesök till stan! Då kommer min mor och far samt ett par nära vänner till familjen. Skoj, skoj!

Pannbiff med lök, brunsås och potatismos är visst nåt som går hem bland många nationaliteter. När man mannen äntligen kom hem från Polen igår så stod jag redo med en liten överraskningsmiddag för åtta. Hihi. Det uppskattades väldigt mycket av födelsedagsbarnet och det blev en riktig toppenkväll!

Vi blev sittandes med ett tärningsspel fram till kl.04 i morse och stämningen var god samtidigt som regnet bara öste ner utanför. När gästerna gått hem så gick vi till kojs, somnade på stört och när vi vaknade kl.11 i förmiddags så regnade det fortfarande lika mycket! 57mm regn skall vi visst få idag enligt prognoserna...hm, kan tänka mig att den här post--hårt-födelsedagsfirande-dagen kommer att spenderas inomhus framför en film eller nåt :)

Pannbiffarna och det glömde jag i alla fart att fota, men de var tydligen försvinnande goda för när jag väl kom för mig att hämta kameran så var faten länsade ;) Här förbereder vi desserten och Thomas visar mig hur man "vispar" grädde med hjälp av en plastpåse. Det blev bra!

Jag hade bakat rulltårta som vi topppade med grädden. Vasse fick såklart ett födelsedagsljus i sin dessert. Kanske inte jättesnyggt, men gulligt tyckte jag :)

Även rulltårtan gillades av gänget och till det provade vi ett dessertvin som vi köpte med oss från La Rioja sist vi var där. Himla gott får jag faktiskt säga! Inte alls sådär vansinnigt sött som det annars kan vara.

Angela och Iñigo, på bilden längst ner till vänster, hade tagit med sig grekiska sötsaker som vi åt till kaffet. De var riktigt goda och innehöll rostade nötter, sesamfrön, russin, solrosfrön och honung. Alltså dessutom rätt nyttiga!

Sedan blandade vi drinkar i köket. Gin & Tonic och Mojitos blev det denna afton.

Mätta och belåtna hängde vi sedan i loungedelen av vardagsrummet ;)

Sedan spelade vi tärningsspel tills klockan var morgon och födelsedagen var över för Vasses del.

 

Men ändå var herrarna så här pigga och glada när dem (Ja, inte Vasse då) gick hem kl.04 :)

Ja, är man uppe hela natten och firar ett födelsedagsbarn så blir det lätt lite senare vanor dagen efter. Vi har börjat dagen rätt långsamt här hemma och till frukost fick det bli vad kylen hade att erbjuda. Ungsbakade minicroissanter med salami, dijonsenap och parmesan satt fint!

Oh, yes!

Kaffe såklart

Mannen ser ju inte alltför pigg ut...;) Haha, kanske inte hans snyggaste kort någonsin precis, men det får han bjuda på tycker jag.

Vad är fanfaren och kransen runt halsen när man kommer hem från första arbetsdagen i det nya landet? Jag klarade mig ju egenom första dagen med bravur! Visserligen var det bara en halvdag men likväl så har jag nu kickat igång arbetslivet här i Spanien officiellt idag. Imon blir det ytterligare en halvdag och sedan tar vi helg. Ja, men det låter väl inte så tokigt? Tänk bara en sån sak som att känna den där äkta fredagskänslan byggas upp i kroppen under fredagarna framöver, den har jag saknat det senaste halvåret! Även om det varit rätt härligt att ha fredag varje dag också. Ett tag i alla fall.

Första dagen var precis så där lätt kaosartad som första dagarna på ett jobb brukar bara. Kaos i huvudet efter att man försökt ta en allt för mycket information på en gång och det nästan flimrar framför ögonen av alla system och program som tittat på de senaste timmarna. Kaos i allmänhet på ett kontor som fortfarande är lite underuppbyggnad och där det händer mycket på en gång. Kunder kommer in, kunder ringer på telefonerna, en leverans av varor dyker upp och samtidigt försöker min kollega, tillika ägaren av företaget, göra introduktionen något sådär logisk. Tja, vi lyckades väl rätt bra ändå tycker jag.

Bortsätt från att det var väldigt varmt inne på kontroret och att kaffet var, tja knappt kaffe, så fick första dagen klart godkänt. Imon skall en fläkt inhandlas och kaffet? Hm, det får nog intagas på en bar hädanefter eller också får jag hålla mig till té, för det kan ju engelsmännen!

Lyckan över att få sitta bakom ett skrivbord igen, fingra på skrivbordsattiraljer, skriva viktiga anteckningar i ett kom-ihåg-blogg, struktura och bocka av uppgifter är i alla fall en svårslagen känsla. Tänk att man nästan kan glömma av hur den känns. Men så plötsligt är den där igen och man kan inte annat än att le.

I'm back in business!

En sån kramig kopp med kaffe som jag drack häromdan på en bar hade inte varit fel i eftermiddags...

Med tjo och tjim vill jag fira och gratta min fina man som fyller 34 år idag! Vet inte när man skall sluta nämna en mans ålder, men äsch strunt samma. Ett år äldre blir han i alla fall även i år och jag kan inte låta bli att förbluffas över vart åren tar vägen?? Okej, jag skall inte komma med en lång utläggning i modell jag är 80 år och blickar tillbaka på livet, men ändå ibland känns det som att tiden rusar förbi i evinnerlig fart.

När jag träffade min man, haha, älskar förövrigt att kalla honom min man, bara för att det låter så vuxet och viktigt. I alla fall, när jag träffade min man, som inte alls var min man då utan en nyfunnen bästa väns killkompis, så var han i alla fall 28 år fyllda. 28 år. En perfekt ålder på en vågigt, mörkhårig, muskulös kille med lite Paolo Roberto-vibbar som alltid var klädd i baggyjeans och t-shirt. Jag själv som var runt 20 år tyckte att 28år var en förträfflig ålder på en pojkvän. Inte för gammalt, men ändå gammalt nog för att veta lite mer av vad man vill här i livet.

Lyckan var total när det senare visade sig att det var mig han ville ha här i livet och jag honom. Vi var ruskigt nykära. Och jag tänkte på nåt naivt vis att han skulle fortsätta att vara 28år för alltid, eller åtminstone tills jag blev lite äldre ;) Men så  plötsligt en dag så fann jag mig själv och den där nyfunna bästa vännen, som då inte längre alls var nyfunnen, i färd med att planera tidernas överraskningsfest för den där 28-åringen som plötsligt fyllde 30år!

Det var 4 år sedan det. Fantastiskt vad tiden går och fantastiskt vad roligt vi har det tillsammans!

Grattis än en gång mitt hjärtas lycka och se till att komma hem från Polen nu!

Äldsta gatan i stan heter "Calle 31 de Agosto" och den där lilla, smala gatan är navet i hela den gamla stadsdelen där några av de allra bästa Pintxosbarerna ligger. Men gatan har faktiskt en större betydelse för staden än att utgöra huvudgatan för hungriga turister och San Sebastian-bor, och den betydelsen firades ikväll!

Historien bakom firandet och varför just denna gatan är så speciell är att när fransmännen ockuperade staden år 1813 så kom britterna och portugiserna till undsättning för att befria staden från dess ockupanter. Det gjorde dem också men de råkade även bränna ner hela staden. Allt utom de två stora stenkyrkorna och just denna gatan, som sedan kom att kallas Calle 31 de agosto, eftersom det var datumet som resten av staden brann upp. Så för att minnas denna händelse så firar man varje år, den 31 augusti, med skådespel om hur bataljerna utspelade sig, tidstypiska musik och utklädnader samt trummarscher. Dessutom tänds ca 3.000 levande ljus som ställs ut på fönsterkarmar och balkonger. Det senaste hade jag verkligen sett fram emot att se, men det blev inte riktigt så.

Till att börja med var vädret fruktansvärt. Av någon anledning öppnade hela himlen sig vid 20-tiden ikväll och det kom in ett förfärligt åskväder. Så istället för att uppleva fiestan i gamla stan så blev det en lång middag med lite vänner från Vasses jobb. Inte så tokigt det heller! Speciellt inte när vi åt en väldigt god trerätters middag, inklusive vin och kaffe för ynka 22 euro. Herregud det är ju så billigt att man nästan vill ta två menyer bara för att prova fler rätter liksom. Och ett riktigt tjusigt ställe var det också, ingen mainstream bar, så jag gillade denna restaurang skarpt!

Jag hade väldigt gärna sett de där tända ljusen på Calle 31 de agosto ikväll, men när regnet strilade ner utanför fönstret på restaurangen och jag fick in min förrätt som bestod av risotto med stekta grönsaker, gambas och en fårost så kändes det där plötsligt lite mindre prioriterat ändå...;)

Denna mycket goda risotton var min förrätt. Det enda jag hade önskat vore att den var lite med krämig, men den smakade himmelskt i övrigt.

Huvudrätten blev lax för min del också riktigt smarrigt!

Efter de två första rätterna var jag rätt mätt faktiskt så jag valde en ganska lätt dessert med yoghurt och bär.