Jaha, då har man gjort något som man aldrig trodde att man skulle göra. Okej, jag behöver kanske inte vara så dramatisk, men idag har jag i alla fall sett ett avsnitt av det ultimata pensionärsprogrammet Gokväll på SVT1. :)
Tipset kom från min underbara morfar som så snällt påpekade sist vi sågs att kvällen program skulle göra ett besök i San Sebastian. Då var jag ju bara tvungen att kolla!!! Wow, tänkt att snart flyttar jag dit. Lite overkligt. Det var fina bilder från staden och mat var ämnet som stod i centrum. Pintxos på diverse barer och den lokala jästa cidern prövades. Låter som något jag skulle kunna vänja mig vid. Hoppas att saker och ting skall lösa sig smidigt här hemma nu så att jag snart kan köpa mig en biljett till landet i söder. Inte minst för kärlekens skull...



Den baskiska cidern som jag måste prova


Pintxos i långa rader, me likee!!

Förbereder mig inför opponering idag som skall vara imon eftermiddag. Är inte så roligt, men måste ju bli gjort.
Jättetråkigt att jag inte kan säga hejdå till Syster S på flygplatsen imon på grund av det. Så det fick bli ett hejdå och lycka till igår kväll efter avskedsmiddagen som vi hade här med delar av släkten.
Tänk vad stor och modig min lilla söta syster är! Jag önskar dig all lycka till i Paris och hoppas att du kommer ihåg att du alltid kan höra av dig till mig oavsett. Saknar dig redan...


En bild från Orlando...

Bloggar ifrån Hallands län idag. Familjen minus Vasse befinner sig i sommarstugan i Morup. Jag har ätit tacos så att jag nästan behövde syrgas efteråt (skumt efter bara 1,5 mjuka tacobröd?) och sedan såg vi slutet på let's dance. Vasse lämnde jag på flygplatsen imorse kl. 06.30. Ruskigt tidigt!! Fick ett sms vid 13.30 tiden om att han kommit fram men att inflygningen varit lite dramatisk med mycket turbulens och dessutom hade han haft huvudvärk från lufttrycket eftersom han nyss varit så förkyld. Stackaren. Hoppas att han får gjort lite på jobbet i helgen och snart känner att han kommer i fas....precis som jag, fast här hemma i Göteborg då.


Mannen äter glass på sicilien för 1,5 år sedan, gulligt. :)

Julen kom och julen gick, ja nästan i alla fall. Nu när annandagen är förbi så känns det lite som att julen är över, även om vi skall träffa miss Ländin imon och byta julklappar. Julafton var rofull, vacker, mysig och god. Jag fick massa fina saker i juklapp och framförallt fick jag och mannen en hel del pengar för att köpa oss en systemkamera som vi blivit lite sugna på. Den inhandlades igår på mediamarkt. :) Wohoo!!

Idag bjöds det fläsksteksmiddag på danskt vis hemma hos mormor och morfar. Både gott och trevligt. Hela stora familjen, som vi kallar den, var där. Alltså jag och mannen, syster S och sambo, mamma och pappa.:) Innan middagen blev det dock obligatorisk reashopping!! Alltid på annandagjul och alltid med mamma och syster S enligt tradition. Jag fyndade en vårjacka, stövletter, en sjal och en skön stickad tröja. Alltså en toppendag!




Obligatoriskt kort på systrarna framför granen


Dukat bord!


Mamma och syster S


Finaste morfar och jag


Momor var på glatt humör


Smarrig vinkokt skinka som mannen lagat, mums!


Paketöppning


Chokladasken i förgrunden...hehe...


Mannen fick bland annat en drös med böcker i julklapp

Nu har Vasse äntligen kommit hem, skönt! Han blev bara en timme sen vilket kändes väldigt överkomligt med tanke på att det ett tag såg ut som att han skulle få fira jul ensam på kontinenten istället. Syster S sambo Mikael lyckades också ta sig hem med flyget från London, så man skulle kunna säga att det var dubbellycka här igår. :)

Igår på dagen han vi med hur mycket som helst. En hel del ärenden i stan avklarades, bland annat uthämtande av nytt pass och inköp av oliver i saluhallen. Sedan kokades en ny omgång knäck, vi bakade en kaka till kvällen middag och klädde julgranen. Ikväll kommer familjen Svensson med barn och respektive, så vi blir 11pers som skall ha uppesittarkväll här tillsammans. Det brukar alltid bli supermysigt!!

Nu är det total julefrid i huset, God Jul till er alla!


Julgranen höjer mysfaktorn i huset med 100%!!!

Fredag idag, men dagarna flyter mest ihop när man skriver uppsats tycker jag. Kommer att behöva sitta hela  helgen och jobba med uppsatsen, skall nämligen lämna in en avstämning på måndag och vi ligger inte så bra till just nu. Men jag har i alla fall bestämt med för att åka med mamma och papppa ner till landsstället nu i eftermiddag. Kan ju lika gärna sitta där och skriva som hemma. Så det skall ändå bli skönt. Hinner nog med lite annat skoj också förhoppningsvis. Avslutar med en bild på min nya vy ifrån sängen...

Nu är vi inne på tredje veckan med uppsatsen, om man räknar in metodveckan och det går såååå seeeeegt. Känns inte som vi kommit nån vart. Står fortfarande och stampar på ruta 1 el. 2 och ibland tar vi nästan ett steg tillbaka med. Suck. Tänk vad det skall vara svårt att hitta nåt att skriva om. Önskar att nån kunde ge mig en problemformulering och ett syfte här och nu så att jag kan sätta igång med nåt. Det här jädra snöovädret gör det inte heller bättre precis. Hoppas nu att bussen behagar komma på utsatt tid imon när jag skall ta mig in till skolan. Annars!!

Det är väl bara att kämpa på och låtsas som att jag inte har tandvärk, att jag inte har en lägenhet som jag måste få uthyrd VÄLDIGT snart, låtsas att jag inte ligger efter med uppsatsen redan och framför allt låtsas att jag inte har ett hål i mitt hjärta just nu. En tung tisdag med andra ord...

Sitter svettig vid köksbordet och har just klämt några klyftor Pomelo. Denna fantastiskt goda frukt. Jag har just varit på Friskis och Svettis och kämpat på under ett 75min långt medelpass lett av inte mindre än 3 ledare samtidigt! Jisses, snacka om att man fick ta i då, när man hade tre stycken ledare som spänner blicken i en! Fast mest tycker jag att de är duktiga på att smitta av sig sina leenden och visa vilket engagemang de verkar ha för träning. Det är rätt härligt faktiskt. Måste erkänna att jag gillar det. Kanske har jag mognat sen sist jag hade kort på friskis?

Jag gillar i alla fall de enkla rörelserna, tuffa styrkedelarna och ja, motvilligt även de töntiga klapparna som får än att dra på mungiporna lite. Sen är det ju så skönt att titta sig runt i salen och se alla människor som kämpar och sliter och ser fruktansvärt roliga ut emellanåt. De verkliga originalen tränar på friskis och svettis har jag märkt, och så jag då. =) Men en sak är klar. Jag håller med Lasse Kronér när jag säger att jag måste nog bli ledare själv en dag bara för att få välja musik. Det är ju stundom katastrof! Det gör ju så stor skillnad när det kommer nån låt som man gillar. Då nästan man flyger fram. Så vem vet...nån gång i framtiden kanske det är jag som står där i mitten med tighta röda byxor och ler med hela colgateraden och tjoar käckt...


Så här käckt kan det se ut på friskis. Och visst är kläderna läckra?

Snart rullar bilen ner till Skåneland. Skall bli roligt att åka ner på ännu en bekant skånetur, fast nu var det ju ett bra tag sedan sist! Det blir som vanligt att race för att hinna runt till all släkt och vänner, men det brukar bli så trevligt att det får man ta. Ser fram emot att träffa lilla Alvin på lördag som vi inte sett på ett år och så Vasses alla busiga brorsbarn. Härligt. Får se om man lyckas hålla igen lite på alla fikor som det brukar bli bara. Man har ju faktiskt en brudklänning att komma i om 2 veckor nu ;).

Är också mycket nöjd med att vi igår blev klara med ett första utkast till en bordplacering. Yeey! Tack vare att vi var ute vid festlokalen i början av veckan och blev på det klara med hur det kommer att dukas, så kunde vi äntligen gå vidare med andra detaljer som brodsplacering och festprogram. Jisses, vi kommer vara bröllopsplaneringsexperter när detta är över. Jag kommer konsulta dyrt sedan med min specialistkunskaper när resterande vänner så småningom också skall gifta sig..hihi...


En bild från sommaren 09 i skåne...när Alvin var så här liten. =)

Ps. Blev lite besviken på min fina sjal som jag beställt, som inte var så fin. Okej, den var rätt söt...men till att börja med var den allt för rosa. Inte så där fint blekrosa som på bilden. Så sjalen fick åka tillbaka i en retur till Umeå. D.s

Nu är han här. Underbart! Gårdagskvällen och idag har bara varit så härliga. Skönt att ha en varm känsla i magen.  Skönt att känna sig hel igen. Och snart skall vi två bli ett. =) Det blev vi tydligt varse om idag när vi fick träffa prästen. Det var lite pirrigt och något overkligt att sitta och detaljplanera den vigsel som vi haft i våra tankar i mer än ett år nu. Prästen var väldigt lugn (oväntat?), hade ett mycket fast handslag och var faktiskt mycket trevlig. Så tji fick jag för mina tidigare förutfattade meningar. Alltid trevligt att bli positivt överraskad dock, det välkomnar jag!

Dagen avslutades med en kebabtallrik som Mr. Right längtat efter i över ett år, och jag var inte sen att övertygas heller...;)


Här är han! Fästmannen jag håller av =)

Seeeg dag har det varit. Och så skönt! Lagom svårstartad efter gårdagens inflyttningsfest och utekväll som var superlyckad, så bjöds jag på smarrig frukost hos mitt natthärbärge. Mycket trevligt var det!

Dagen har jag spenderat i soffan mestadels. Läste hela GP, hela Aftonbladet (i tidningsformat) samt en häntextra tidning, samtidigt som jag såg på "Toddlers and Tiaras" på Discovery Travel and Living-kanalen. Det är kvalitetshäng i soffan det. Fast "Toddlers and Tiaras" kunde jag nog varit utan. ;)

Sedan har jag faktiskt varit lite bröllopsduktig också. Jag har mailat till Johannebergs Församling och frågat före tredje gången i ordningen vem som skall bli vår präst på vigseldagen. De har fortfarande inte gett mig nåt besked och nu skrev jag lite surt att enligt brevet ifrån Carl-Johans Kyrkan så skall vi meddela prästens namn senast en månad innan. Så nu har de alltså 11 dagar på sig att komma upp med ett namn. Tjuvkikade lite på Johannebergs församlings hemsida vilka präster som de har i tjänst. Alla var män. Liten besvikelse då jag hade gärna haft en kvinna. Nej, jag är inte feminist men tycker att kvinnliga präster överlag brukar vara trevliga. Sedan fanns det en präststudent med på listan också. Tänk om vi får honom. Det hade jag kunnat tänka mig. Han är säkert ung och lite nytänkande....

Nu är jag hur trött som helst så det blir nog bara till att slänga ett öga på valvakan innan sängen kallar.

So long!

Regnet öste ner i morse, syndafloden flöt förbi utanför huset och vinden ven så att träden nästan vek sig. Det är höst i Göteborg. Nu råder det ingen tvekan längre. Inte för mig i alla fall. SMHI har ju sitt eget sätt att se på det med temperaturer som måste befinna sig under en viss nivå under en viss period o.s.v för att det officellt skall kunna klassas som höst. Jag blickade ut fem sekunder och konstaterade rätt snabbt att sommaren pyst all världens väg. Det är höst utanför mitt fönster, men sommar i mitt hjärta. Snart kommer ju min älskling hem och jag drömmer mig bort till sol och kortbyxor i Florida för en stund. Bara tre veckor kvar nu tills han är här.

Har suttit och pluggat i soffan under eftermiddagen. Dagens lektion var inställd. Det blev jag varse om när jag ensam stod utanför föreläsningssalen med vått, ledset paraply och gummistövlar. Det är min kursbok som går under namnet "gula sidorna", eftersom den ser ut som telefonkatalogen, som har dissekerats under filten idag. Den andra kursboken som jag fick hem i veckan måste jag reklamera. Helt otroligt när jag slog upp boken så såg jag att innehållsförteckningen och de tre första kapitlen saknas. Boken börjar mitt i en mening och med ett diagram. Suck. Hur kan det få hända att de trycker fel? Det måste ju vara massa böcker som ser så här illa ut nu. Kan inte låta bli att tänka på vad det måste kosta för dem som gjort fel. Undra om tryckeriet har en bra försäkring mot sånt? Jag vet lite nördigt ekonomitänk där, men så tänker jag efter en eftermiddag med näsan i ekonomiboken. Trevlig höst


Här är den roliga...ehm...kursboken som jag måste reklamera =(


Kolla! Ingen innehållsförteckning och den börjar ju mitt i en mening!

Så har man åkt på sin första förkylning för hösten då. Inte alls oväntat när sommarens ljumna vindar och Floridas heta sol numera har bytts ut mot typsikt Göteborgs höstväder. Snålblåst och lätt regn.

I föreläsningssalen på Handels sitter var och varannan och snörvlar och hostar. Avsaknaden på bra ventilation gör att man formligen känner hur förkylningsbakterierna hoppar på en. Dessutom har jag ju jobbat två kvällar på Gamla Ullevi denna vecka och där blåser det alltid kallt oavsett väder. Man behöver ha mössa och vantar på sig redan i september.

Och det var ingen fotboll som värmde heller. Öis-Sundsvall 0-0 i torsdags inför en publik på 1500 personer. Herregud, det kändes som att det var fler personal (läktarvärdar, poliser, väktare m.m.) än åskådare ju! Allsvensk fotboll i Göteborgskt höstklimat när den är som allra tradigast faktiskt.

3 timmar utomhus inuti Gamla Ullevis betongfundament gick åt till att stampa lite värme i tårna, prata strunt med kollegorna och att hålla koll på att arenans alla rökare höll sig i skinnet. (Det är ju rökförbud på hela arenan). Inte allt för hårt jobb alltså ;).

På denna bild var det deto fler åskådare på Gamla Ullevi. Så vill vi ha det!

Det är visserligen många i min umgängeskrets som jag tycker är värda titeln världens bästa, men när jag skriver "Hurra Hurra för världens bästa" just idag, så tänker jag inte på någon annan än den underbara blivande mannen. Idag blir han 33 år ung och jag har självklart ringt och väckt honom med skönsång. Lite jobbigt var det bara att behöva vänta ända till kl.14 på eftermiddagen innan jag kunde ringa...men då var ju klockan 8 på morgonen där, så jag kunde ju inte ringt så mycket tidigare. Men gissa om det kliade i fingrarna hela förmiddagen. Jag ville bara slå den där välbekanta sifferkombinationen och få gratulera den jag håller så mycket av. Synd bara att den stackarn fortfarande är krasslig i halsen och låter som en skadesjuten sånsk kråka, men jag hoppas att han ändå får firat sin dag lite grann. Grattis min hunk ;)


Här är en bild från när vi bodde i Orlando...mysfrukost på Starbucks...

Idag har jag varit hemma i vår lägenhet, där vi egentligen bor. Fast just nu bor ju jag i Partille och Vasse i Florida...men i alla fall. Det kändes lite konstigt att ta 4:ans spårvagn ut till den välbekanta hållplatsen och sedan vandra upp för backen till lägenheten jag lämnade i december förra året. Nu bor det några andra där. Några andra äter frukost vid vårt köksbord, tittar på film i soffan och sover i vår säng. Kontigt, fast ändå inte.

När jag steg in i hallen och hängt av jackan blev jag först lite sentimental, sedan blev jag lite avundsjuk och tänkte "Fasen det är ju vi som skall bo här!". Men när jag senare lämnade lägenheten igen efter mötet med våra hyresgäster så tänkte jag ändå att det är bara en lägenhet. En lägenhet fylld med saker som egentligen inte har så stort värde om inte vi bor där. Jag och Mr. Right tillsammans, så som det var tänkt. Det är ju människor som gör saker, ex. en lägenhet, betydlesefulla och inte sakerna i sig.

Nu skall lägenheten hyras ut ett tag till. Sen får vi se när och om vi flyttar in bakom dörren där det står Pihlström/Chis igen...fast då bara med Chis på skylten. Oavsett var det blandade känslor att vara tillbaka i vårt gamla kvarter igen, där solen lös nästan jämt. Åtminstone är det så jag minns det.


Vårt mysiga vardagsrum

Yes! Nu har bloggen fått sig ett rejält ansiktslyft tack vare syster S som hade stort tålamod med en förvirrad förstagångsbloggerska. Tack för hjälpen! Nu skall jag baske mig sitta ett tag med det här och se till att jag också lär mig hur man formaterar och så småning om fullkomlig äger det här bloggverktyget. Men jag skyndar långsamt...

Det känns mycket bra att vara hemma i Sverige och regniga Göteborg igen. Jag har träffats och umgåtts med familj och lite vänner, och försökt få lite sömn. Det senare har gått sådär. Att det är mycket kallare här än i Florida och att det inte verkar sluta regna just nu gör mig inte så mycket. Jag är mest tacksam över att få vara här igen! Tack Sverige =). Nu skall jag bara njuta av kasst väder, universitet utan avgifter och tacos på fredagar. Sen gör det förstås inget om solen behagar titta fram lite mer i september och om temperaturen höjs något så att jag kan ta mig det första doppet från en slät klippa någonstans. Det längtar jag efter!

Här kommer några bilder från dagens fotosession på stranden norr om Falkenberg, där mina föräldrar köpt sommarhus alldeles nyligen. Det är syster S, tillika duktig hobbyfotograf,  som har tagit bilderna.
Visst är hon duktig?

Okej, jag skall vara ärlig. Jag trodde aldrig att jag skulle skaffa mig en blogg. Faktum är att jag smått föraktat hela bloggfenomenet en längre tid. Jag har tänkt varför vill folk lägga ut hela sitt liv och deras innersta tankar på nätet för alla där ute att läsa? Är det ett rop på bekräftelse eller har de bara inget bättre för sig?

Jag vet inte vad som får folk att vilja blogga, men nu har jag i alla fall bestämt mig för att ge det en chans också. Jag ser detta som en övergång från min resdagbok (Buban åker till Amerika) som jag skrivit under 7 månader nu. Kanske håller jag på att få skrivarabstinens nu när jag vet att resdagboken sjunger på sista versen? Kanske vill jag bara se vad som är så fantastiskt med att blogga eftersom folk verkar göra det i tid och otid, överallt. Nästa torsdag lämnar jag Florida, USA för att komma tillbaka till min hemstad Göteborg igen och då skall jag bli en bloggerska. Så det så.

Med de inledande orden vill jag alltså förklara min blogg invigd, även om den kommer behöva en hel del kosmetisk makeover inom kort. Kan tänka mig att syster S får stå för de tekniska detaljerna gällande det. Men i alla fall här har ni nu min blogg! En liten plats i cyberspace som jag aldrig trodde jag skulle bli ägare till, men nu är den min.

Trevlig läsning.