Sitter svettig vid köksbordet och har just klämt några klyftor Pomelo. Denna fantastiskt goda frukt. Jag har just varit på Friskis och Svettis och kämpat på under ett 75min långt medelpass lett av inte mindre än 3 ledare samtidigt! Jisses, snacka om att man fick ta i då, när man hade tre stycken ledare som spänner blicken i en! Fast mest tycker jag att de är duktiga på att smitta av sig sina leenden och visa vilket engagemang de verkar ha för träning. Det är rätt härligt faktiskt. Måste erkänna att jag gillar det. Kanske har jag mognat sen sist jag hade kort på friskis?

Jag gillar i alla fall de enkla rörelserna, tuffa styrkedelarna och ja, motvilligt även de töntiga klapparna som får än att dra på mungiporna lite. Sen är det ju så skönt att titta sig runt i salen och se alla människor som kämpar och sliter och ser fruktansvärt roliga ut emellanåt. De verkliga originalen tränar på friskis och svettis har jag märkt, och så jag då. =) Men en sak är klar. Jag håller med Lasse Kronér när jag säger att jag måste nog bli ledare själv en dag bara för att få välja musik. Det är ju stundom katastrof! Det gör ju så stor skillnad när det kommer nån låt som man gillar. Då nästan man flyger fram. Så vem vet...nån gång i framtiden kanske det är jag som står där i mitten med tighta röda byxor och ler med hela colgateraden och tjoar käckt...


Så här käckt kan det se ut på friskis. Och visst är kläderna läckra?