Efter en lång natts sömn vaknade vi i ottan för att gå upp och bli förvandlade ifrån fula ankungar till vackra svanar. Jag och mina två tärnor blev körda in till stan där det inhandlades frukost på franska barageriet och sedan knackade vi på hos frisören. Det kändes superlyxigt att sitta där alla tre och bli både sminkade och fixade i håret. Det var lätt värt att betala för. Undertiden vi fixades turades vi om att fotografera varandra och vi försökte också äta frukosten och frukten vi köpt. Tärnorna var så nervösa så de hade svårt att äta. Själv var jag rätt lugn och tänkte bara på att försöka njuta så mycket det gick. Vilket var det genomgående tipset som kommit från alla håll inför bröllopsdagen. Och vad vi njöt, hela dagen! Att få gifta sig med personen man älskar mest i hela världen är verkligen en ynnest.


Vår smarriga frukostbuffé som intogs hos frisören

Kicki mumsar lite grann...

Linda blir riktigt fin!

Och Kicki med...

Här blir jag sminkad. Så nöjd blev jag med den!

Här tar uppsättningen form...

Så här fint blev resultatet!!!

När vi var klara hos frisören väntade lunch hemma i huset. Även här tyckte vissa (bland annat mamma) att det var svårt att få nåt i sig. Men bruden åt för glatta livet, hehe. Nu var det dryga 2h kvar tills vigseln skulle börja och det var hög tid att klä på oss. Vi började med att försöka få i mig i min märangbakelse. =). Det blev ett projekt i sig att trä klänningen över huvudet utan att förstöra uppsättningen och håraccesoraren som satt fast i uppsättningen. Men det gick och det kom nån tår när klänningen kommit på att vi kunde konstatera det färdiga resultatet av brudomvandlingen. Mamma sydde in mig i klänningen genom att fästa halterneckbandet, som vi jobbat med så mycket fram och tillbaka. Vi konstaterade dock alltid att det blir bäst att sy det helt fast på bröllopsdagen, eftersom då vet vi exakt hur högt eller lågt klänningen kommer att sitta.


Jag är redo att hoppa i! Gör mig till en fullvärdig brud!

Där inne nånstans är jag. Många händer fick hjälpa mig ut...

Sådär ja, nu börjar det likna nåt!

Syster S knyter korsettlivet. Hon var bäst på detta, så hon fick förtroendet nu med. ;)

Nu var det färdigknutet. Jag älskar verkligen ryggen på klänningen!

Här ser man verkligen hur fin sminkningen var.

Här syr mamma in mig i klänningen

Syster S justerar det sista. Kolla in Hello-Kitty tofflorna som hon kombinerar med sin klänningen.

Färdig att giftas, men bukett och allt!

Nu satte vi oss i bilen. Nåja, försökte sätta mig i bilen, vilket inte var lätt med alla de där lagren alltså. Sedan började vi rulla mot kyrkan. Solen sken på himlen och lyckan var total. Tänk att det blev så fint väder trots allt, med tanke på veckans regn, regn och åter regn. Väl i bilen så inser pappa att han inte har någon näsduk till sin kostymficka. Nödlösningen blev att ringa en bröllopsgäst, 1h före vigseln, som snällt tog med en som passade. Inne i kyrkan kunde vi hålla till uppe på läktaren för att inte bli sedda av varken gästerna eller av den blivande mannen och hans marsalkar. Uppe på läktaren samsades vi med musikerna och det kändes som en ganska lång väntan (nästan 60min) tills klockan äntligen blev 14.00 och vigseln skulle börja. Fotografen som vi hyrt kom upp på läktaren och tog lite bilder och sedan smög vi ner för de oroväckande branta trapporna. Hade ju varit snyggt annars att bryta ett ben där eller nåt....då hade jag nog gått altargången fram ändå. ;) Pappa och tärnorna var hur nervösa som helst, men jag kände mig fortfarnade helt ok. Glad, pirrig, förväntansfull och fruktansvärt lycklig stod vi bakom stängda dörrar och lyssnade på klockringningen. Sedan öppnades dörrarna och stråkarna började spela Canon i D-major. Jag höll ett stadigt tag kring pappas arm och där stod vi ett tag innan vi sakta började skrida in. Jag fick höra sedan i efterhand att Vasse hade varit hur cool som helst fram tills dörrarna öppnades och han fick se mig. Sedan hade han blivit otroligt rörd där framme vid altaret. Pappa fick också bita ihop hela vägen fram till altaret och jag kände hur hjärtat bultade mer och mer. Jag är ändå glad att jag kunde hålla mig så pass lugn att jag kommer ihåg alla som stod i bänkraderana och klarade av att kolla på dem. Men det var svårt att le, för jag minns att det darrade lite. =) Väl framme vid altaret lämnade pappa över mig till Vasse och vi gick tillsammans fram till prästen.


Här står de och ser lite sammanbitna ut...

På väg upp för altargången...

Jag och min härliga pappa

Här står vi då äntligen inför prästen

Vår första kyss som man och fru!

Så fräscha tärnor alltså =)

Fototillfälle precis efter vigseln

Titta så fina vi är tillsammans

Glada tider...=)

Vigseln kan sammafattas med att den gick otroligt fort. Vi hade fått höra på förhand att den skulle ta ca.40-45min, men den tog max. 25-30min. Det var precis som prästen sagt innnan att vi behövde egentligen inte hålla koll på ordning eller nåt sånt för han vägledde oss igenom den. Det kändes otroligt starkt att repetera löftena efter prästen och faktiskt uttala de där orden om att leva med varandra tills döden skiljer oss åt. Vasse hade lite problem när han skulle repetera mitt namn och sa mitt förnman och mellannamn i fel ordning. Stackaren! Men, det gjorde verkligen ingenting. Detta var en akt med oss som huvudpersoner och det är klart att man blir lite nervös. Vigseltalet var väl sådär. Jag tyckte kanske att det var lite tråkigt att det var ett så opersonligt tal. Prästen talade vädligt allmänt om tips och råd inför äktenskapet utifrån bibeln. Hade ju känt roligare om han sagt nåt om oss mer. Två fina solosånger fick vi också höra av våra fantastiskt duktiga vänner och sedan var det dags för utmarschen. Det funkade utmärkt med stråkarna i kyrkan och det lyfte verkligen den musikaliska upplevelsen. Det var helt enkelt sååå fint. När vi tågade ut så gömde vi oss lite och lät gästerna gå ut på kyrkbacken. Herregud, nu var vi gifta! Höga på adrenalin och ett allmänt tillstånd av lyckorus så knöt vi lite klumpigt på mig pälsen och sedan gick vi ut i såpbubblehavet.


Ren Lycka!!!

Bubblor slår ris lätt!

Kyss igen!!!

Här kollar jag in buketten

Glad tärna

På kyrkbacken med hela följet

Vacker som en dag är denna tärna

När vi stod på kyrkbacken så hade solen dessvärre försvunnit och det hade mulnat på något. Men det hade mindre betydelse för vi sken ikapp och alla har sagt i efterhand att Vasse bara log hela bröllopsdagen igenom. Härligt det!
Efter att ha kramat om alla och minglat lite inne i kyrkan, undertiden vi väntade på bussen, tog vi oss sedan ut till festlokalen. Gästerna fick mingla med bubbel och exotisk frukt och vi stålsatte oss från kylan och fotograferades utomhus en timme...

Fortsättningen följer...