Kvällen har lagt sig över San Sebastian och allt är tyst och stilla utanför. Det är en klar kväll, vinden susar lätt i träden och det är inte det minsta kallt. Mannen och jag tar igen oss efter att båda ha tränat idag, var och en på sitt håll. Det tar verkligen på krafterna det där med motion, men är också väldigt viktigt för att man skall mäkta med i det långa loppet. Det tror jag absolut på. Men mest tror jag ändå att vi tränar för att kunna äta och dricka gott när som andan faller på. Det handlar om inkomster och utgifter och jag tror att det kallas för att hitta en balans. Efter semestern kände vi nog båda, som de flesta kanske gör, att det blivit lite väl mycket inkomster och alldeles för lite utgifter. Ingen bra balans. Så det försöker vi ta igen nu. Heja oss!

På lördag åker förresten Vasse iväg på konferens en vecka och jag skall leva gräsänklingsliv här själv. Det skall nog gå bra, men nu för tiden släpper jag helst inte i väg honom någonstans om det rör sig om en längre tid. Vi har haft nog av de där erfarenheterna att sitta i varsitt land och längta efter varandra. Nog för en hel livstid skulle jag tro. För det är ju faktiskt roligast att vara tillsammans.

Så nu passar jag på att krama honom lite oftare än vanligt, tjuvar en puss extra i köket om mornarna och skickar glada hälsningar via skype när han är på jobbet. Jag lagrar helt enkelt depåerna inför nästa vecka utan mitt hjärta och ser till att vi kommer att ha balans även där.