I fredags hade jag lite egentid på stan, så som man behöver ibland när man suttit inne alldeles för länge och solen skiner utanför. Jag packade en väska med lite förnödenheter och drog mig sedan ner mot stadskärnan, butikerna  och turisterna som drev omkring i horder. Några få svenskar har jag hört  bland turisterna, men mestadels är det amerikaner och fransmän som besökt oss under augustimånad och under festivalveckan, Semana Grande. Men jag är inte den som är den. Klart att vi kan dela på stan ;)

Efter lite planlöst strosande i butiker och en enkel lunch så slog jag mig ner i denna vackra lilla oas som ligger mitt i smeten. Här sitter det alltid mycket folk på bänkarna, både i skuggan och i solen, och antingen läser, tar en tupplur eller äter glass.

Själv slog jag mig ner för att studera både folk och spanskan som jag antecknat i min blå pärm som jag fått av språkskolan. Sedan blev det såklart lite fotografering också.

Efter det strosade jag vidare genom den lilla parken och förbi den pampiga karusellen som står alldeles bredvid. Åh, om jag varit 5 år då hade jag velat åka den här fina karusellen varje dag. Barnen här verkar älska den! Speciellt på helgen är den nästan överfylld av glada barn som tjoar och tjimmar.

Tja, tänkte jag det här går ju bra så jag knallar väl på lite till då. Jag fortsatte genom hela strandpromenaden och upp på kullen där det fina palatset ligger. Där växer stora Hortensiabuskar som jag avundas som få. Hade gärna haft en minihortensia hemma i en kruka. Någonstans här bestämde jag mig för att fortsätt hela vägen till Vasses jobb och överraska honom med ett besök. Det var ju ändå fredag ;)

Och det gjorde jag. Fast så värst överraskad tyckte jag faktiskt inte att han blev. Men jag var allt lite nervös på vägen dit att han redan hade cyklat hem, för klockan var ändå halv sju på kvällen nästan. Tursamt nog satt han kvar inne på sitt rum i denna mycket sexiga byggnad där dessa fysiker håller till.

Sedan under 15min så förde jag en hård övertalningskampanj med Vasse och Bruno om att de skulle skippa kvällens inplanerade löprunda och istället göra mig sällskap på en After Work. Det gick sådär. Eller, ja Vasse fick jag nog övertygat rätt omgående men Bruno var väldigt bestämd på att de skulle träna. Dock fick jag förhandlat til mig en öl senare på kvällen efter deras träning. Okej, det fick duga. Så sen knallade jag och mannen hem från universitetet längs den mystiskt gömda cykelvägen som jag aldrig gått längs innan. Stackars Vasse fick leda sin cykel hela vägen eftersom jag inte hade någon cykel och hans saknar pakethållare. Men det fick han ta, en bra eftermiddag vart det i alla fall!