Oj, oj är sjukt trött i fötter, ben och skalle efter den här långa och händelserika dagen. Varför göra en sak i taget när man kan göra allt på en gång? Först blev det 4h spanskalektion, sedan lunchdate med en vän, lite ärenden uträttade på stan, möte på nya jobbet som sedan utvecklades till en pintxosrunda med 11gäster och två journalister från Norge. Puh säger jag.

Denna lilla smygstart på nya jobbet ikväll var en helt spontangrej som mestadels föll sig som sådan pga att det befann sig två norska journalister istan som ville följa med på kvällen Pintxosrunda. Så eftersom jag är svensk fick jag alltså frågan om jag kunde tänka mig att följa med ut och prata lite svenska med de stackars journalisterna. Dessutom var det en ovanligt stor grupp som bokats in så de behövde en extra hjälpande hand. Okej, sagt och gjort. Jag tyckte förövrigt också att detta var en bra idé att direkt få se hur en sån här runda kan gå till så jag sprang fort hem från vårt lilla eftermiddagsmöte för att byta om och lämna mina saker. Sedan sprang jag käckt tillbaka ner till kontoret så ja, ni förstår kanske nu varför jag är så trött i bena och fötterna. Ballerinas må vara fina, men de är inte särskilt bekväma att gå längre sträckor med.

Första "jobbkvällen" gick i alla fall jättebra. Jag fick till och med vänta kvar själv på kontoret en stund och låsa efter mig innan jag begav mig med en försenad gäst ner till gamla stan där de övriga i gruppen redan befann sig. Vi besökte 6st olika barer, några som jag besökt innan men också några nya. Gäster fick provat blåmusslor med paprikasås, friterade gambas, rökt torsk med salladsshot, oxkind med kikärtspuré, stekt foie med mangosås, stekta gröna paprikor med havssalt, grillad oxfilé toast och som avslutning den fantastiska cheesecaken. Ja, ni förstår nog kanske att de var nöjda!

Hela rundan tog drygt två timmar och till varje pintxos serverade en passande dryck. Mest rött vin såklart, men också det lokalt producerade vita vinet Txakoli och den baskiska cidern. Det var så himla roligt att få prata med gästerna som var från USA och Australien genomgående (tror jag) och de verkade inte lite avudsjuk på oss som faktiskt har möjligheten att få bo här på heltid, så att säga ;). 

Jag försökte vara till så mycket hjälp som möjligt genom att skicka ut pintxosen och fylla på i vinglasen samtidigt som jag själv roffade åt mig några godbitar, lyssnade uppmärksammat på vad guiden sa och småpratade med gästerna. Kan jag se mig själv som den där pintxosguiden inom en snart framtid? Tja, absolut, men än är nog inte tiden mogen. Kanske för att man är något av en perfektionist själv och helst skulle jag nog vilja lära mig med om staden, maten och språket för den delen först. Men visst, om det verkligen skulle knipa så tror jag att jag skulle kunna klarart'!

Strax efter nio promenerade jag hem längs med floden efter att ha sett guiden bli bandad med kamera av de norska journalisterna. Haha, var en rätt kul syn i gamla stan med allt folk som går förbi hela tiden. De verkligen glodde! När jag promenerade hem kände jag mig riktigt lycklig över att jag fått vara med och skänka en sån matglädje till dessa trevliga människor. Ja, det här jobbet känns bra i magen i dubbelbemärkelse och har gett mig mersmak!

Här kommer lite bilder från dagens lunchdate :)

Här under ett parasoll alldeles under trädkronorna åt vi en mysig lunch idag

Visst ser den här bokhandeln på hörnet sådär gammalt vacker ut? Måste komma ihåg att besöka den en dag.

Min fina vän Angela från Australien som flyttat hit för kärlekens skull

En öl och en macka med serranoskinka var det som serverades i denna bar. Var dock inte fel! ;)

En hel grupp med söta gamla gubbar satt på uteservering och ljög förmodligen i kapp.

Denna bar hade ingen varm mat alls att erbjuda oss, men vad gör det egentligen när man kan äta världens godaste serranoskinka?

Helskön inredning hade de också. Inte direkt det senaste ;)

Tack för besöket sa de (på både baskiska och spanska), tack för besöket sa vi.