Bortsett ifrån att det blåste kraftigt på surfstranden igår och att jag var ungefär 5cm ifrån att få ett stort parasoll i huvudet, så var det en görgó stund på stranden ;) Finns det egentligen nåt bättre än att känna solens strålar värma huden samtidigt som vinden smakar salt och sanden kittlar mellan tårna? Nej, förmodligen inte, men det är ju så mycket folk på stranden här just nu! Och därför kunde jag inte låta bli att tänka på tidigt i våras när solen också sken, vi hade 30grader varmt i mars och inte ens en tredjedel så mycket folk på stranden som nu. Åh, vad ännu härligare det var då! Jag är ju egentligen inte så egoistisk att jag inte tycker att alla skall få njuta av den fina staden sommartid. Men ändå kan jag inte låta bli att hoppas att det fina vädret håller i sig in i september också, när förhoppningsvis den aldrig sinande strömmen av turister minskat...

Då mina vänner. Då skall jag riktigt sträcka ut mina 166 centimetrar på dubbla strandlakan som jag lagt på bredden. Då skall jag sprida min packning innehållande minst två kylväskor, picknickkorg och andra väskor över en yta som är större en insidan av en mindre Ikea-garderob. Då skall jag nonchalant tillfälligt slänga resterna av frukten jag mumsat i mig på åtminstone en meters avstånd från mitt läger, för att 1) Slippa rulla i resterna själv när jag vänder mig på min nu minimala handduk 2) Slippa riskera att någon trampar i dem när de går förbi och då blänga surt på mig. Då skall jag också gå långa promenader i sick sack vid vattenbrynet, bara för att det faktiskt går och jag inte längre behöver rätta in mig i högertrafiken som råder där just nu. Ljuva september, låt dig komma snart. Du väntas!

Zurriola, surfstranden, igår. Lite folk va? ;)