Hello. Har just pratat spanskengelska med någon på min telefonlinje som jag inte vet vilka de var. Okej, jag tar det från början. Något spankt nummer hade ringt till min mobil (har ju numera spanskt kontantkort) och talat in ett meddelande. Jag försöker lyssna av meddelandet, men det är en kvinna som pratar i ultrarapid så jag förstår inte särskilt mycket trots att jag lyssnar på meddelandet tre gånger. Så då ringer jag upp numret och presenterar mig och frågar om det finns någon där som pratar engelska. Svaret är såklart nej. Så då försöker jag börja förklara mig på stapplade spanska att de ringt mig och undrar vilka de är och vad de vill. Samtalet pågår ca 2-3 minuter och sedan räcker inte mina spanskakunskaper till för att svara på damen i lurens frågor längre. Varpå det mirakulöst såklart dyker upp någon som kan lite, lite engelska i alla fall. (Har ju berättat innan att de håller hårt i sina engelsktalande människor och verkligen inte släpper fram dem förran man framstår som helt språkligt inkompetent)

När jag väl får tag på denna engelsk-spansk talande mannen så går ca 2 minuter åt till att bokstavera mitt namn som, de har väldigt svårt för här (tack mamma och pappa för mitt icke-internationallt gångbara namn), trots att jag försöker bokstaver både på engelska och spanska. Sedan frågar han vilken tid de har ringt och vi dividerar en stund om vilka de kan vara, de som ringt alltså. Jag fick inget entydigt svar på detta. Sedan frågar han om han kan ringa upp mig på detta numret när han hunnit kolla upp vad det är de vill mig. Suck. Visst sa jag, ring mig sedan och så la vi på. Åtta minuters samtal som kostade mig nästan 4 euro med mitt svindyra kontantkort. Så nu är pengarna slut på kortet och jag måste ladda på nya. Vale=Okej.

Nu känner jag att jag har jobbat tillräckligt hårt på en fredag och tänker ge mig ner till beachen. Mannen är där om 40 minuter, så då är det nog bäst att jag också är där. Med två stora, feta kycklingbaguetter.

Trevlig helg!


En av de finaste platser här, tycker jag.