Det känns som att man kommer ha sitt svenska "vädersinne" med sig resten av livet oavsett vart man bor. Exempelvis som den här ångesten som lite lätt byggs upp inom en om man inte är utomhus när solen skiner. Eller som idag när jag skulle klä på mig för att gå ut och handla. Jag kollade ut och såg att det verkade blåsa en del och var molnigt och grått. Med ens kopplar mitt svenska vädersinne denna bild jag ser utanför fönstret till att det nog är lite kyligt ute. Varpå jag inte tar t-shirt och eventuellt kofta som jag brukar ha på mig numera, utan istället väljer t-shirt, trenchcoat och scarf. När jag kom ut och gått en bit upptäckte jag att det visst ändå var 19 grader ute och inte det minsta kallt. Kan säga att jag svettades lite under trenchcoaten där! Speciellt på vägen hem när jag kånkade på två tunga matkassar också. Att man aldrig lär sig liksom. Har väl Sverige och dess väder att skylla på för det.

Igår bekantade jag mig förövrigt med två härliga spanska tjejer härifrån. Fick frågan från en av Vasses sekreterare om jag var intresserad av att öva spanska med hennes dotter samtidigt som dottern får öva sin engelska. Absolut sa jag. Dottern, som är lika gammal som jag, heter Marta och hon hade med sig en kompis som heter Lide. Det blev ett glas vin på en uteservering och sedan satt vi och pratade i nästan två timmar :) Okej, jag erkänner det pratades mest engelska, men det varvades med lite spanska fraser och ord emellanåt också. Jag hade i alla fall en jättetrevlig kväll och det verkade de också ha haft för när vi skildes åt bestämde att vi skulle ses nästa vecka med. Kul! Hade ju varit roligt att få några spanska vänner här också, tycker jag.


Dagens lunch blev en vegeterisk minipizza(köpt) som jag toppad med hemlagad salsa och keso
Blev asgott och väldigt mättande.