Kakdilemmat
Ja, så idag är det väl lite smådeppigt här på måndagskvällen. Äter en sen middag efter en lång arbetsdag och spanska på det. Mannen var supergullig som gick hem tidigare från jobbet för att hinna dammsuga innan han gick ut och sprang. Det kallar jag teamwork det! Min going. Just nu vill jag bara slänga mig i sängen och kolla på Hollywoodfruarna och kanske vräka lite av det svenska godiset som jag fick? Ja, så får det nog bli.
Återkommer när jag känner mig mer inspirerad (trolligtvis imon) men så länge får ni se lite ljusglimtar från den fantastiska helgen som vi haft!
Usch, jag kan tänka mig att det är jobbigt! Tur att det inte är alltför länge kvar till jul :)
Vet precis hur det där känns. Dessutom måste allt planeras så mycket, julplaner i augusti, påskplaner vid jul...
Jag förstår precis hur du känner! Jag avskyr att vara så långt ifrån mamma och pappa, resten av släkten och mina svenska vänner :( Samtidigt vill jag inte behöva bo i Sverige just för att alltid vara nära dom, det känns som en bra tid i mitt liv just nu att bo utomlands. När G börjar skolan vill jag vara i Sverige. Men att säga hejdå på flygplatsen (vilket är den absolut värsta platsen för avsked) se sin mamma och pappa gå genom passkontrollen och sen försvinna bakom en vägg och inte kunna springa tillbaka och ge en kram till. Det är det värsta jag vet! Och sen veta att det kommer dröja 4 månader tills man ses igen....
Det hade ju varit alldeles lysande om man vore så rik att man kunde flyga hem så ofta man vill.