Med tjo och tjim vill jag fira och gratta min fina man som fyller 34 år idag! Vet inte när man skall sluta nämna en mans ålder, men äsch strunt samma. Ett år äldre blir han i alla fall även i år och jag kan inte låta bli att förbluffas över vart åren tar vägen?? Okej, jag skall inte komma med en lång utläggning i modell jag är 80 år och blickar tillbaka på livet, men ändå ibland känns det som att tiden rusar förbi i evinnerlig fart.

När jag träffade min man, haha, älskar förövrigt att kalla honom min man, bara för att det låter så vuxet och viktigt. I alla fall, när jag träffade min man, som inte alls var min man då utan en nyfunnen bästa väns killkompis, så var han i alla fall 28 år fyllda. 28 år. En perfekt ålder på en vågigt, mörkhårig, muskulös kille med lite Paolo Roberto-vibbar som alltid var klädd i baggyjeans och t-shirt. Jag själv som var runt 20 år tyckte att 28år var en förträfflig ålder på en pojkvän. Inte för gammalt, men ändå gammalt nog för att veta lite mer av vad man vill här i livet.

Lyckan var total när det senare visade sig att det var mig han ville ha här i livet och jag honom. Vi var ruskigt nykära. Och jag tänkte på nåt naivt vis att han skulle fortsätta att vara 28år för alltid, eller åtminstone tills jag blev lite äldre ;) Men så  plötsligt en dag så fann jag mig själv och den där nyfunna bästa vännen, som då inte längre alls var nyfunnen, i färd med att planera tidernas överraskningsfest för den där 28-åringen som plötsligt fyllde 30år!

Det var 4 år sedan det. Fantastiskt vad tiden går och fantastiskt vad roligt vi har det tillsammans!

Grattis än en gång mitt hjärtas lycka och se till att komma hem från Polen nu!