De har fyra, gröna och mycket otympliga paketen har givit mig mycket huvudbry idag. Paketen innehåller allt det där som jag suttit och knåpat med i två dagar nu. Ett "Christmas Pintxo Kit" som skall skickas till 4 viktiga journalistkontakter i London, med förhoppning om att de vill skriva om vår julkit i sin tidning. Kitet skall gå att köpa via vår hemsida från och med oktober och innehåller recept, snygga uppläggninsfat i miniformat, en ministekpanna, ciderglas m.m. Allt är prydligt inslaget och genomtänkt in i minsta detalj. Hey, jag menar jag har ändå dedikerat nästan 14 arbetstimmar på att bara färdigställa dessa 4 små paket!

Och idag skulle de då äntligen skickas iväg till England. Eftersom det var omöjligt för mig att bära alla paketen själv till posten så fick jag åka taxi. Problemen började redan när vi kom till postkontoret som visade sig vara stängt. Okej, vad gör jag nu? Så jag föreslog för taxichauffören att vi skulle prova med ett annat postkontor och som tur var så var det öppet där i alla fall. Då hade såklart chauffören inte fattat att vi skulle fakturera taxiresan som vi bett om när vi beställde taxin. Därför blev det en mycket intressant diskussion mig och chauffören emellan som slutade med att jag fick ringa min chef och fråga hur jag skulle göra. Det slutade med att vi betalade för taxiresan kontant eftersom chauffören var så påstridig.

Väl inte på posten med alla dessa fyra paket som chauffören snällt fick hjälpa mig att bära in, så stötte jag på en postjänsteman (en tant) som det fullkomligt blinkade "Jag-är-fredagstrött-och-allmänt-bitter" i pannen på. Hon lät mig veta mycket omgående att om jag tänkte skicka några paket till England idag så var jag tvungen att först fylla i världens mest utförliga blankett, gånger fyra. En likadan blankett för varje paket. Suck. Penna? Nej, det hade hon ingen till låns såklart. Jag hade naturligtvis ingen penna med mig heller och efter att ha letat hela postkontoret runt efter något att skriva med så frågade jag helt sonika om det gick att köpa en penna av henne. Jag hade ju liksom lite formulär att fylla i....Trevande lånade hon till slut ut sin penna till mig med spände först ögonen i mig och markerade att den skulle hon minsann ha tillbaka så fort jag var klar.

Villrådig med mina blanketter ringde jag för andra gången min chef för att fråga vad sjutton jag skulle skriva i alla dessa fält. Rådet var ungefär hitta på lite och höfta. Hm, intressant. När jag så hittat på och höftat i ca 30-40 min så tog jag en ny nummerlapp för att få prata med damen bakom luckan igen. Det tog väl ungefär 5 min och sedan när hon insåg att det bland annat var glas i paketen jag ville skicka så tog det tvärstopp. Tydligen fick man inte skicka något som var ömtåligt och absolut inget av glas eftersom de som hanterar paketen under leveransen då kan skada sig. Okej, det var ju nåt nytt tänkte jag.

Jag ringde så min chef för tredje gången denna eftermiddag. Han lät ungefär lika förvånad som mig över att vi blivit nekade att skicka paketen och konstaterade att vi nog fick åka tillbaka med paketen till kontoret. Jag sa tack för mig inne på postkontoret och bar alla paketen i omgångar ut på gatan där jag ringde en taxi.

Ja, eller jag fick ju först ringa chefen för fjärde gången för att fråga om numret till taxibolaget eftersom han ringt och bokat den första taxin. Nästan två timmar senare var jag så tillbaka på kontoret där jag prydligt staplade paketen på nytt.

Skall bli MYCKET intressant att se vad som händer på måndag när vi skall försöka skicka dem igen. Antagligen med ett annat företag som förhoppnigvis skickar glas och annat ömtåligt. Förtsättning följer med andra ord!