Igår hade vi 33 grader varmt här i norra Spanien så det var riktigt varmt, men mestadels av tiden spenderade vi ändå i bil och inne på Bodegan. Vilket nog faktiskt var skönt, för när vi väl stod i solen var det riktigt hett! Vårt inplanerade besök på en Bodega visade sig vara en riktig fullträff med bra engelsktalande guide och fantastisk 5-rätters lunch med vin. Då mådde vi skall ni veta! Vi han också med en avstickare till medeltidsbyn Laguardia på förmiddagen och bergsbyn Aia på eftermiddagen/kväll. Så nu är vi liiite sega efter allt det här turistandet på hög nivå.

Gårdagskvällen bjöd på ännu mera pintxos och en sen kväll. Idag väntar vi in att molnen skall dra förbi och solen titta fram så att vi kan gå ner till stranden. 29 grader är utlovat så det tänkter vi baske mig få också!

Här kommer en liten bildkavalkad från dagen!

Igår morse gjorde jag min bästa cappucino någonsin! Visst, den var kanske inte perfekt men det börjar sannerligen att närma sig den där cappucinoperfektionen som jag efterstävar och som jag skrivit om innan både här och här. Nöjd som jag var där på morgonkvisten var jag bara tvungen att gå in och buffa på sjuklingen i sängen för att tala om att jag minsann gjort en fantastisk cappucino i köket och sedan fotade jag den såklart ;)

Sjuklingen var dock sådär intresserad av min cappucino igår morse, muttrade bara något och vände sig sedan för att somna om. Jaha, där fick man för att man var exalterad över sin bästa cappucino någonsin! Men när jag kom hem från jobbet sedan så försökte han kontra med en egen cappucinobild på den koppen han gjort på morgonen till sig själv, Grr!

Okej, jag erkänner att hans kanske är finare då. Lenare skum och fint lövmönster i, nedrans också!

Hur som helst är jag helt klart nöjd över att det äntligen börjar ge resultat av mitt tränande vid kaffemaskinen. Skam den som ger sig!

 

Ja, är man uppe hela natten och firar ett födelsedagsbarn så blir det lätt lite senare vanor dagen efter. Vi har börjat dagen rätt långsamt här hemma och till frukost fick det bli vad kylen hade att erbjuda. Ungsbakade minicroissanter med salami, dijonsenap och parmesan satt fint!

Oh, yes!

Kaffe såklart

Mannen ser ju inte alltför pigg ut...;) Haha, kanske inte hans snyggaste kort någonsin precis, men det får han bjuda på tycker jag.

Vill man så här inför sensommaren, när nästan en tidig höst står för dörren, passa på att balsamera själen en aning då kan man ställa till med lite enkel helgtapas! Varför inte på en söndag till exempel när man ändå är så där extremt helg-jag-vill-inte-gå-till-jobbet-trött och bara vill hänga i soffan framför en bra film?

Spring i väg till närmsta delikatessbutik och satsa dina surt förvärvade slantar på lite god serranoskinka, en smarrig ost eller två (vi hade Gruyère men Manchego är ju också en höjdare!), stora, salta oliver, pinfärskt bröd, aioli och kanske några croquetas att steka vackert gyllenbruna om du kan få tag på sådana. Vad som helst  i plockmatsstorlek går ju faktiskt hem så länge det balsamerar just din själ.

De här tapasen på bilderna som vi avnjöt i torsdagskväll (också en bra dag för tapas ;) gör i alla fall min själ redo för sensommarens sista ryck och balsamerar sannerligen för att så småningom också kunna välkomna en tidig höst med ett leende!

Den här soppan har snabbt blivit en favorit i hushållet sedan vi blivit Spanienbor. Jag har inte lagat speciellt mycket linssoppa i mina dar innan jag flyttade hit, men just lentejas, som visserligen tillagas mer som en gryta än en soppa här, är mycket populärt i Baskien. Och säkert i fler delar av Spanien, men det vågar jag inte uttala mig om.

Jag föredrar dock att göra lentejasen (ja, så heter det nog i pluralform) mer som en soppa, vilket kanske beror på att jag är smått soppgalen?!?, men också för att det blir lite mindre mättande då. För att få med mannen på linssoppetåget så gör jag den dessutom rätt stark och fylld med mycket chorizokorv som ju är så smarrigt!

Traditionellt sätt så tillagas lentejasen med både chorizo och stora bitar skinka samt därtill potatis, lök och morot. Men jag har inte allt det där i min variant på linssoppan, Lentejas, som jag kort och gott kallar för Min Baskiska Linssoppa.

Min Baskiska Linssoppa, 6-8 pers

300 gram gröna linser
400 gram chorizokorv
1 stor zucchini
1 burk passerade tomater
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2st inlagda chilipepparfrukter (går bra med färska också)
1 dl rödvin
8 dl köttbuljong
1 tsk cayennepeppar
1 lagerblad

Kontrollera om linserna behöver blötläggas och gör i så fall detta över natten eller under dagen om du lagar soppan på kvällen. Den sorten som jag köper här skall blötläggas ca 10-12 timmar, men det finns ju enklare vägar att gå om man vill med linser som inte behöver blötläggas.

Koka sedan upp buljongen och slanta chorizon i halvmånar. Hacka löken, vitlöken och chilifrukterna fint och zucchinin i mindre bitar. Ta fram en stor kastrull och pytsa i lite olivolja. När kastrullen är varm så tjoffar du i all lök och chilin. Låt allt fräsa runt ett tag, pudra sedan över cayennepepparn innan du lägger i även chorizon och zucchinin. Salta och peppra och sedan på med rött vin. Låt vinet koka in och sedan ner med linserna i grytan. På med de passerade tomaterna och sist häller du över den varma köttbuljingen och lägger i lagerbladet. Låt nu puttra på svag värme, det skall precis koka så att man ser några små bubblor, i ca. 30-40 min. Smaka av så att linserna är mjuka och att det är bra kryddat. Kanske vill du ha den starkare, i med mer cayennepeppar då. Mer salt? Ja, man får känna sig fram och se hur man själv gillar den.

Sedan serverar man den gärna med följande tillbehör:

Alltså gott rödvin, aioli, bröd och varför inte en laddning av de där Pimientos de Padrón som jag skrivit om? I detta fall var det dock stekta guindillas och inte Pimientos de Padrón, men de ser ju nästan lika dan ut ;).

Pimientos de Padrón eller Paprikans ryska roulette som den också kallas finns just nu att köpa precis över allt här. Det är små, gröna paprikor som härstammar från staden Padrón i Galicien, Norra Spanien. Paprikorna är omåttligt populära här och går att beställa på nästan varje bar, som en slags tapasrätt. Vi har ätit dem både på barer och lagat dem hemma vid några tillfällen. Det är inte svårt alls och tar bara 5 minuter :)

Till en början måste jag dock säga att jag inte var så värst imponerad av dem och inte mannen heller som mest var besviken över att de inte alls var starka. Men se ni, efter att ha smakat dem ett par gånger så växte dem verkligen i våra ögon och nu är vi helt sålda. Fy fasen vad goda de är! En hel ask är inga problem att klämma längre, skulle nog kunna få i oss två till och med. Smaken är söt, lite nötig och sedan lite lätt bitter på slutet. En smaksensation!

En nyutbildad pilot behöver minst 1000 flygtimmar innan han anses färdigutbildad ute på marknaden och redo att flyga skarpt för ett större bolag.

Hm, vet inte om jag kommer att behöva lika många timmar ståendes vid den här kaffemaskinen innan jag anses färdigutbildad. Men jag är inte förvånad om det tar i alla fall hälften så lång tid.

För det här med att ta sig an en riktig espressomaskin och få ut ett fullt godkänt resultat, i form av en snajsig cappucino, det kräver sin man...eh, förlåt kvinna var det i detta fall.

I söndags var jag en jätteduktig kaffeskoleelev i köket trots att vi hade närmare 40 grader varmt utanför, ja ni vet det där tropiska klimatet som jag tjatade om här. Vasse han var en föträfflig kaffeinstruktör som inte blev arg, inte gav för mycket beröm och inte skrattade när jag gjorde fel under lektionen. Det mesta gjorde jag dock rätt med precis alla steg i exakt rätt ordning, men ändå blev det inte så bra som jag hade tänkt mig.

Jag tror att jag behöver det rätt knycket, för att citera Tjorven. Det rätta knycket i form av en känsligare handled som kan vinkla mjölkkannan rätt och som vet när jag skummar mjölken fel. Rätt knyck som gör att jag kan hälla mjölken tjusigt i koppen i roterande rörelser med en lätthet, så att espresson perfekt blandar sig med mjölkskummet.

Ja, jag tror att jag snarast skall börja beta av på mina 500 timmar nånting framför kaffemaskinen, hitta mig en sponsor av 3% mjölk och hela kaffebönor som ligger i närheten och redan nu skriva brev till tomten med en önskan om det rätt knycket.

Fetaste pastan, i dubbelbemärkelse, åt vi till middag igår. Fetaste eftersom den å ena sidan är grymt god och förtjänar respekt bland alla ni andra pastor där ute som anser er vara den fetaste! Å andra sidan, fetaste,  då den inhyser fettets heliga treeninghet i en och samma pasta. Nämligen, smör, vispgrädde och krämig ost. Närmare religösa upplevelser än så här kommer vi nog inte i det här hushållet ;)

Jag vill, innan jag visar er pastan och ger er receptet (ja det skall ni få!), börja med att utfärda en varning. Denna varning vänder sig till alla er som äter enligt någon av allsjöns, outröttligt förökande sig dieter som finns där ute. LCHF, GI, Ananasmetoden, Atkins, Cambridgemetoden, Tallriksmodellen och allt vad dem nu heter.

VARNING, VARNING! Denna rätt innehåller vanlig, hederlig, vit pasta, smörstekta champinjoner, en mängd vispgrädde så att man nästan skäms när man häller i den och ett helt paket krämig gorgonzolaost. Och som om inte det vore nog så ger pastan upphov till mycket starka måste-laga-den-igen-begär, bara-lite-till-begär och jag-kommer-aldrig-någonsin-mer-gå-på-diet-löften. Så nu var det sagt. Säg nu inte att jag inte varnade er! ;)

Denna fetaste pastan stavas MODONOSTRO och råkar vara vår favoritpasta här hemma. Nu var det dock så längesedan vi lagade den att när jag talade om för mannen på eftermiddagen vad jag skulle laga till middag senare så sa han: "Åhh, vad gott. Den hade jag nästan glömt av!".

Och jag önskar så att vi kunde ta åt oss hela äran för den här eminenta pastan, men skall jag hålla mig till sanningen så är det faktiskt en pastarestaurang i Göteborg som är upphovsmännen (vad jag vet iaf). Restaurangen som låg på vår gatan besöktes frekvent under åren 2007-2009 och det är alltså dem som döpt pastan till Modonostro. Efter att ha ätit pastan där åtskilliga gånger så är detta dock fortfarande bara vår gissning på hur den skall tillagas. Men gott blir det alltid!

Varsågoda här kommer receptet till en omgång Fetaste Pastan, också kallad Modonostro.
Detta recept räcker till ca 5 pers (eller tre väldigt hungriga)

400gram köttfärs
1/2 hackad gul lök
2 hackade vitlöksklyftor
300gram klyftade champinjoner
1 burk passerade tomater
2 msk tomatpuré av god kvalisort
3 dl vispgrädde
1 paket gorgonzolaost
1 tsk franska örter eller bara timjan
Salt och peppar efter smak
Riven parmesan till garnering

Börja med att steka champinjonerna i smör och ställ åt sidan i en skål. Stek nu köttfärsen tillsammans med all lök. När köttfärsen är genomstekt häller du på de passerade tomaterna, tomatpurén och örterna. Sänk värmen och låt koka ner tills det är mindre vattnigt och mer fast kottfärsröra. Blanda sedan ner champinjonerna och i med vispgrädden. Låt småputtra i pannan och smaka av med salt och peppar. Klutta sedan i gorgonzolaosten som du skurit i mindre kuber. Låt osten smälta i såsen, men se till att det inte kokar. När osten smält serverar du såsen över nykokt pasta. Toppa med parmesan och njut!

Så då har jag alltså delat med mig av mitt första recept här på bloggen också. Spännande!
Hoppas ni gillar det :)

Ikväll skall jag smaka revanschens sötma tillsammans med en klick grädde. Man kan lura mig en gång, men knappast två. Därför gick jag och vår vrånga ugn rond 2 i matchen baka kladdkaka i köket denna afton. Det var en jämn kamp, men bara en kunde komma ut som segrare...och det blev jag. Oh, yes. Revanschens sötma luktar underbart!

Förra ronden vi gick, jag och ugnen, vann alltså den vrånga och då såg kladdkakan ut så här. Inte gott eller kul för den delen när man ändå ansträngt sig!

Jag och kladdkakan hade ett ljuvligt kärleksförhållande när jag var 10år och Cluedo sändes på TV om måndagarna. Ni vet det där tv-programmet där bland annat Helge Skoog medverkade och tittarna skulle lösa en mordgåta i varje avsnitt. Ett fantastiskt tv-program som jag och min lillasyster, alltså Syster S, älskade! Och varje måndag bakade vi en kladdkaka som vi satte i oss framför tv:n. Det var tider det! Sedan dess kan jag receptet i huvudet och kladdkaka har alltid varit min nödlösning på desserter eftersom jag numera tycker det är rätt tråkigt att baka.

En av anledningarna till kvällens kladdkakebak var alltså revansch på den där bångstyriga ugnen, för jag vägrar vika ner mig i köket. Men en annan anledning var också att mitt kladdkakesug har byggt upp något kopiöst de senste dagarna på grund av den här damen som driver Sveriges kanske mest roande blogg, Att vara någons fru. Hennes blogg bara måste jag läsa varje dag och hon, mina vänner, hon äter kladdkaka precis hela tiden nu! ;)

Okej, slutresultatet kunde varit vackrare men med den här ugnen som vi har här så får man nog nöja sig med lite ojämn gräddning av toppen och aningens ihopsjunken kaka. Har provskurit i den nu och den är kladdig i alla fall. Mission completed! Dags att servera mannen en slice nu också =D

Söndagen bjöd på tryckande värme här i San Sebastian. Något som vi verkligen inte är vana vid. Det fick utsökt mina tankar att gå till vår tid i Florida. Då upplevde sån här fuktig, tryckande, värme hela sommaren. Tänk vad fort man glömmer. Men att uppleva samma typ av värme här hade vi inte räknat med och det ovant. Haha, har nog vant mig vid de torra, fina sommardagarna med 25 grader nu ;)

Vi har haft fönstrena öppna på vid gavel idag och bett snällt om några ynka vindpustar för att kylas ner lite, men förgäves. Det har rent utsakt varit tropiskt klimat i hela lägenheten! Jag har skypedatat lite idag med kära Kicki i Köpenhamn och med söta Syster S hemmavid. Kul att få snacka lite strunt och bli lite uppdaterad :) Där emellan har vi haft kaffeskola här hemma, mölat frukt och bara päst i värmen. Mycket mer orkade vi faktiskt inte.

Fast till kvällen beslöt vi oss ändå för att svalka oss med ett kvällsdopp i havet. Så skönt! Vi skvalpade runt en stund i vattnet och sedan blev det middag på en av favoritrestaurangerna. Ett bra avslut på helgen!

Det var riktigt mycket folk på stranden kvart över sju. Så jag tror att det var många som ville svalka sig efter den här varma dagen. Och förmodligen många som legat här hela dagen också...

Hyfsad kö till duchen var det också, men den hoppade vi.

Här på Bideluze, där middagen intogs, kan man smaka stans godaste burgare till vrakpris!

Vasse bläddrade lite i en tidning i väntan på maten.

Och så här ser burgaren ut. En dubbel med roquefortost, sallad, tomat och stekta gröna paprikor. Den sista ingrediensen har mannen själv lagt till och det var bra gjort. Mycket gott.

Attack!

Själv valde jag dessa två pintxos till middag. Gillade speciellt den med balsamicon på.

Sedan gick vi hem och då passerade vi den vackra fontänen vid Plaza de Bilbao. Vasse fick lov att ta ett riktigt turistigt kort på mig :)

Breakfast som gifter sig med lunch blir till Brunch och det mina vänner är fina saker. Det är inte många av våra vänner som inte har ätit brunch hos oss genom åren tror jag. Det har blivit lite av vårt signum faktiskt och igår bjöd vi våra vänner här på brunch för första gången. Det uppskattades väldigt mycket och gästerna passade på att tacka för att de fick komma flera gånger redan innan de hunnit smaka maten. Det måste ju vara ett bra betyg!

Natten innan brunchen när vi smårunda om fötterna lullade hem från piren så bestämde våra fina grannar att vi skulle dricka Mimosas till brunchen på morgonen dagen efter. Sagt och gjort. På morgonen, innan de kom upp till oss, fixade de en flaska cava som sedan blandades med antingen apelsinjuice eller grapefruktjuice. Vi blev allt lite Mimosafrälsta där tror jag! Eller också var det bara för att äggröran, baconen, croissanterna och frukten smakade så ljuvligt tillsammans och förhöjde hela upplevelsen ;) Mimosas kan jag dock verkligen rekommendera till vad som helst! Det behöver inte vara en brunch i megaformat :)

Brunchen var så in i bänken god och för att citera Paulina vid bordet: "Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att jag hade två magar". Ja, det hade sannerligen varit praktiskt för när vi fyllt första magen med brunch så stod nästan hälften kvar orörd på bordet. Men hellre det än att någon skall gå hungrig från bordet och överbliven brunch kan man ju äta när som.

Vi behövde i alla fall inte ta med några armpuffar eller lufmadrasser ner till stranden sedan för det var bara att slänga sig i vattnet och så flöt vi lätt med de fyllda magarna i vädret guppandes vid vattenytan ;)

Bacon i ugn på mannens vis som man bakar med soya över. Blir smaskens! Stekta champinjoner och äggröra är ju också givna brunchdeltagare.

Vasse fixade kaffe till alla och det blev påfyllning både en och två gånger för vissa ;) Alvise började med en dubbel espresso medan Vasse fortsatte med resten av kaffebeställningarna.

Bordet började fyllas på med godsaker och våra gäster väntade tålmodigt. På översta bilden spanar Bruno in den trippelkoncentrerade tomatpastan som Alvise tog med till oss från Italien. Tack Alvise! Vi fick också en burk ekologisk björnbärsmarmelad ifrån Italien som smakade fantastiskt gott på en croissant med färskost :)

Cavan på upphällning!

Och nu äter vi!

Brunch är matkärlek det! Och med goda vänner kan det inte bli bättre...nästan.

Gårdagens middag bestod av Quesadillas, som ofta får tjäna som kylskåpsräddare. Inte för att Quesadillas inte är gott nog och därmed förtjänar bättre än att agera kylskåpsräddare allt som oftast. Nej, nej. Men det blir ofta bara så att jag kommer att tänka på Quesadillas när jag får lite ingredienser över, från exempelvis en tacokväll.

 

Tro nu inte att vi alltid bara äter mexikanskt här hemma, även om jag är medveten om att det blivit mycket inlägg om det den senaste tiden ;) Men så här var det att i mitten på veckan så blev vi fastligt sugna på att testa de där chorizotacosen igen som vi hade färskt i minnet från den här kvällen. Och som vanligt när man lagar någonting så blir det oftast lite ingredienser över. Så vad skulle vi göra med hackad gul lök, koriander,  en halv paprika och fyra stycken överblivna tortillabröd? Ja, Quesadillas blev det i alla fall :)

Tills saken hör också att jag har så fruktansvärt svårt att slänga mat, att jag alltid måste komma på vad jag skall göra av resterna. En egenskap som kan bli rätt jobbig i längden när man lyckas få en snutt över av något här och en bit över av något där. Då går hjärnan går på högvarv för att komma på vad jag skall göra av det samtidigt som jag vill jag köpa till så få ingredienser som möjligt. Helst inga alls. Ja, det är lite som en lek.

 

Undra förresten vart denna egenskap kommer ifrån och varför jag har utvecklat denna ovilja att slänga mat? Det är ju inte precis så att jag någonsin gått hungrig under min uppväxt, levt i förtryck, under krig eller ens växt upp i 70-talets hippiekultur. Men likväl så har jag den där egenskapen som gör att vi allt som oftast här hemma får äta middagar baserade helt utifrån något som jag inte kan med att slänga :)

Quesadillasen serverades förövrigt med en liten sallad på körsbärstomat, majs, avokado, olivolja, peppar och flingsalt. Enkelt och gott!

Här, vid denna kvadratmeter stora ytan i vårt kök, sker små mirakel varje dag. Små kaffemirakel. Värostade, hela kaffebönor och tjock, kall mjölk förvandlas här till perfekt malet kaffe som sedan blir en espresso med kräma som är till duga. Mjölken förvandlas till ett lent, ljummet skum som sedan får gifta sig med kaffet i en alltid lika ljuvlig cappucino. Det är magi det mina vänner!

 

Den här espressomaskinen är verkligen 10kg ren kärlek som har varit vår trotjänare sedan 2008 och för tre jular sedan så fick den sällskap av en eminent kaffemal dessutom. Tack mor och far för det! Mitt kaffeintresse tog fart ungefär samtidigt som den här fyrkantiga, blanka skönheten flyttade in i vår tvåa i Göteborg. Plötsligt började det lukta ljuvligt från köket och det där fluffiga, skummet på toppen av mannens kaffekopp såg ju bara så lockande ut att jag var tvungen att ge mig hän! Trots att jag "överlevt" nästan två år som heltidsarbetande kontorsanställd med minst två kaffepauser om dagen, utan att själv dricka kaffe, så kunde jag bara inte motstå en nygjord cappucino i mitt eget kök.

 

Mannen däremot han har varit kaffefrälst sedan länge. Och nu har han fått med mig på tåget. Det är ett som är säkert! Riktigt bra kaffe är få förunnat och när man dricker kaffe på stan både i Göteborg och här i San Sebastian så kan det vara lurigt att få sig en välgjord kopp om man inte vet vart guldkornen finns. Så att ha en egen espressomaskin hemma är inte kattpiss ;)

 

Nu skall jag bara ge mig på att lära mig riktigt ordentligt en gång för alla att göra en vacker och god cappucino. För det skall ni veta att det är mannen som är den tveklöst bästa baristan i det här hushållet och det är han som står för kaffemagin här på mornarna, medan jag lagar frukosten. Idag gjorde jag dock min egen kopp, eftersom jag tagit sovmorgon och den fick klart godkänt, men bättre kan jag...tror jag.

 

Därför väntar mig, på egen begäran, nu i helgen en kaffeskola, baristakurs eller vad man nu skall kalla det med mannen vid kvarnen. Önska mig lycka till så skall jag berätta för er hur det gick sedan ;) Men nu mera kaffe!

Få saker gör min man så lycklig som solmogen, söt, krispig frukt. Förrutom jag då möjligtvis ;) Men annars är han verkligen en fruktoman som lätt skulle kunna byta ut sin nuvarande kost mot att han fick äta så mycket förstklassig frukt som han ville. Det är jag rätt säker på. Själv är jag mer av en godisråtta som älskar smågodis och lakrits i synnerhet. Och jag skulle aldrig komma på tanken att byta ut mitt socker i godisformat mot fruktsocker för resten av mitt liv. Mannen å andra sidan äter nästan aldrig godis för han gillar det inte. Men frukt däremot är hans last! Och öl då kanske ;)

Lite oroliga blev vi när regnet kom smygandes över altanen igår runt 20-tiden och vi hade minst hälften av maten kvar att grilla. Altanen till denna vindsvåning som vi hängde i igår, saknar tak och det hade därför varit minst sagt besvärligt med regn under aftonen. Men vi klarade oss som tur var och kunde fortsätta mata på saker på grillen. Ja, flera timmar tog det att grilla allt! Och Vasse gjorde en jätteinsats som stod vid grillen hela tiden som den mästergrillare han är. Vi bar ut fat efter fat med godsaker som skulle slängas på. Som vanligt rådde det med andra ord en övertro på den lilla grillens faktiska kapacitet, kontra våra magars idéer om en värdig grillkväll ;)