4 oktober utspelade sig alltså det komersiella jippot kanelbullensdag, utifall att någon skulle ha missat det. Och nej, det här är ingen protest mot dagen som jag bloggar om nu. Utan jag bara krasst konstaterar att det har byggts upp rejäla eftersuktningar av kanelbullar sedan i tisdags och därför var jag tvungen att baka några snäckor igår. Ja, bara tvungen helt enkelt. Så tvungen att jag fick gå ner och handla kanel, socker och smör som inte fanns i tillräckliga mängder hemma.

2 timmar, 25 färdiga bullar varav 3 i magen senare så kunde jag nöjt städa av köket och konstatera att jag nu har 22 kanelbullar i frysen som säkerligen kommer att ligga där till nästa sommar. Det är nackdelen med eftersuktningar av saker och ting. Man hypar så mycket att när man väl ätit några få eller fått tag på det där man bara måste ha, så är det inte så gott eller spännande längre.

Undra om jag ändå inte kan lura på Vasse en bulle eller två till jobbet...sekreterarna där är mycket för sötsaker har jag hört ;)